Det är julafton i Oxelösund. En stad som enligt dess hemsida har 11 273 invånare. Staden där jag stöptes och blev grunden till den jag är idag. Staden jag inte hade nog bråttom att lämna så snart gymnasiet var över. 19 år, och sen räckte det! Jag anlände igår mitt på dagen. På kvällen satt jag och tittade i en bok om "skärgårdsstaden oxelösund" som jag hittade i föräldrarnas bokylla. Å det var så många fina bilder, storslagna fotografier, särskilt de från skärgården. De över hamnen och järnverket hade jag kunnat bespara mgi, även om de också var fina i nattljuset och så där. Men det är ju också ett tydligt tecken av att man måste vänta in rätt tid och ljus för att ta kort på något så fult och anskrämligt. Stadens grogrund och bas, tyvärr. I alla fall fick den boken mig till att fälla kommentaren att om jag någon gång ska flytta tillbaka till Oxelösund så ska jag bo i Gamla. Gamla är vackert i nästan alla lägen (om man inte vrider för mycket på huvudet så att man ser ssab's hamn istället för det vackra havet.) Gamla är som en idyll mitt i allt fult. Gamla är närheten till havet, gamla fina bryggor och gamla fina hus. Å, om man kunde flytta Gamla till en annan stad hade jag velat köpa hus när som helst. Men men, nu ligger det här, i fel ände av landet.


Julaftonsförmiddag och jag drog på mig skorna och jackan. "Jag går en sväng runt gärdet." Gärdet i Oxelösund är de enorma gräsmattor som på nåt sätt delar av centrumdelen från Frösängdelen, där mina föäldrar bosatte sig efter jag flyttat hemifrån. Stora gräsmattor där det alltid blåser, och som enligt min personliga teori från början var tänkt som utrymme att bygga på den dagen Oxelösund växte till sig. Problemet är väl att oxelösund aldrig växte till sig någonsin. Nåväl, åter till promenaden runt gärdet. Jag passerade min gamla högstadieskola, den gamla pulkabacken (som inte går att åka varken pulka eller vaxduk i, det är grönare än grönast här just nu, som alltid på julen.), den gamla tennisplanen där vi hade friluftsdagar när jag var liten. Fortsatte förbi ankdammen dit vi gick med dagis när jag var riktigt liten, förbi husen där jag delade ut reklam i många många år. Fortsatte upp förbi dagis, där jag tyckte att det var samma gardiner som hängde i fönstrena som när jag gick där, fast det är ju inte möjligt. Vidare nedför långa backen och förbi Z-husen där jag växt upp. Där jag bodde tills jag blev 15 ungefär. Buskarna skvallrar om kojor och vinbärsorgier. Tvärsade över den grusplan som blivit kvar efter de rev min mellanstadieskola för knappt ett år sen. Den här promenade tog mig ungefär 30-35 minuter och på hela den tiden mötte jag 11 personer. 2 var ute med hunden, 2 mötte jag 2 gånger och 1 var under 50. Enligt Oxelösunds hemsida är 6 278 personer här mellan 21-64 och 1 843 mellan 64-79. (Man kan ju undra varför de tagit ett sånt långt spann för den där höga siffran.) Jag tog vägen om kyrkogården där jag såg mamma på håll. Ute på kyrkogården var desto fler folk, särkert 50 pers som jag nästan passerade iaf. Säert 3 var under 15, resten var i det där stora blocket, men flest i de övre delarna. Stannade några minuter framför min morfars grav. Det är 20 år sen han dog nu i år. 20 år....20 år är lång tid. Hur lever man 20 år utan någon nångonsin? Lämnade ett hjärta och hoppas att det får ligga kvar. Som ursäkt, för att det var så länge sen jag var där, år sen. Det växte mossa på graven, jag hoppas att någon, t ex hans barn, tar tag i den biten snart. Fortsatte till Robbans grav. Det är nu 13 år sen Robert dog. Lika lång tid som han levde. Jag tittade på hans foto och tänkte att, ja, han ser faktiskt ut om mina elever gör, det är samma ålder. Du missade nåt Robban, det kallas livet.
I min mp3 spelare växlade mina "motionslåtar" med Thåström.... Passande nog dök de låtar upp som längre ner står med under dagens låt/ar.


I Oxelösund och igår i Nyköping har jag mött min barndom. Först Marie som jobbar på Lindex och som påminde mig om att jag börjar bli gammal, på ett rätt brutalt sätt. Sen Lenina inne på HM. Mötte även vännerna som iaf är en del av mitt vanliga liv, med lilla prinsessan som bara blir sötare och sötare för var dag som går. Nere på stan i Oxelösund mötte jag in äldsta bästa Fia, som även hon påminner mig om att jag börjar bli gammal. När ens 3 bästa vänner alla får barn inom samma år, då knackar verkligheten på dörren, eller rättare sagt-bultar på dörren.



Dåså... God jul mina vänner. Ät inte för mycket och dansa inte omkull granen i er iver att uppfylla alla julkrav som finns. Själv tar jag det lungt, både med dansen och maten hoppas jag.



Dagens låt/ar: "En vacker död stad" och "Städer där jag blöder" med Thåström, samt "O helga natt" för att det är den mastigaste julsång som finns bland våra traditionella sånger.