Kass var det ja...
I förra inlägget önskade jag att tiden skulle ta ett jätteskutt framåt, ungefär till slutet av januari. Vilket skämt va? Nu är det ju redan slutet av -februari istället. Tiden är som sagt en underlig vän. Då, vid tidpunkten för förra inlägget så hade jag blivit grymt besviken på mannen från kanada som gick ifrån att vara bland det roligaste jag varit med om till en av de största besvikelserna jag drabbats av. Hur en person man aldrig ens träffat kan få ha det inflytandet har jag ingen aning om, och jag kan egentligen inte kommentera det mer än med ett....tur att tiden har gått fort. När jobbet väl drog igång efter lovet så spurtade det rätt bra framåt. Nu är det sportlov. Lov är en bra sak med att jobba som lärare. En dålig sak är nationella prov. Jag tror att jag våndas lika mycket som eleverna gör. Tragiskt!
För er som inte alls hängt med i mitt liv den senaste tiden så kan jag väl kort sammanfatta det med några få ord: jag har köpt en lägenhet, jag har fått ont i ryggen, jag har tröttnat på vintern och jag har skickat in mina anmälningar till Syd Långö och därmed satt igång min otroliga långölängtan.
Så - det var de senaste 2 månaderna i korthet.
Nyligen har jag varit hemma i hemstaden igen... som nu fått det passande namnet Mordor. Jag har hälsat på världens bästa Fia som blivit mamma till världens bästa Elsa. Åldern springer ikapp mig... Jag hann även med att beundra mina nufunna rynkor, beklaga mig som en pensionär över ryggen och dricka vin med min kära mor. Som sagt.. åldern springer ikapp. Nyss mötte jag en gammal falukårmänniska på ica.. han hade lite gråa snygga stänk i håret... När fan blev vi vuxna?
nu ska jag njuta av mitt lov... och även lova att återkomma här en gång i veckan i fortsättningen.. ge inte upp på mig än, mina vänner.
He he...ja du! När blev vi vuxna egentligen??? Har ju själv beklagat mig över att jag ser ut som en tvättbjörn nuförtiden, med stooora mörka ringar runt ögonen...tror inte vi ens ska diskutera de matchande rynkorna! ;) Det är väl bara att acceptera antar jag; vi får börja spela bingo och dricka likör till kaffet!!! Det verkar oundvikligt,det där med att åldras!!! Kul att läsa lite igen... Kram
Saken är den att jag snackade med en främmande man om det här i helgen... Han sa att han inte kände sig vuxen, han visade sig vara två år äldre än mig.
Jag insåg helt plötsligt att jag inte är rädd för att bli vuxen för jag har insett - det blir inte läskigare än såhär... Jag gillar visserligen inte de tunna rynkorna som jag ser runt mina ögon, men samtidigt så får jag fortfarande visa leg på Systemet och jag får fortfarande kommentarer av nya bekanta att de inte trodde att jag var äldre än 23-24, eftersom jag ser ung ut. Damn, det är faktiskt inte så farligt...Men paniken kommer väl när alla omkring mig har hunnit skaffa barn och jag fortfarande vill lajja till kl 3 på Kvarnen.
Men det är en annan sorts panik, en mer "damn, jag har inte gjort mer än såhär med livet"-panik. Den har ingenting med att vara vuxen att göra, för vuxen, det är jag redan nu! Släpp åldersångesten, vuxenhetspaniken...och damn, sherry, det dricker jag redan och i min värld finns det nästan inga associationer till vuxenhet när det gäller dryck...
Dock, ge mig ett "kom tillbaka till verkligheten"-piller om ni blir hembjudna på parmiddag hos mig och jag efter maten, iklädd en vid, blommig bomullsklänning á la tant-modell, rullar in ett avec-bord i guld-metal och glas på hjul, så klart...för där går även gränsen för mig!
Ullis min vän!
Några kommentarer (eller klyschor kanske!? **ler**)
1: "Man är inte äldre än man känner sig!" Jag brukar säga att jag inte är en dag äldre än 23, att jag har en 15-årings mentalitet, en 80-årings kropp, att jag känner mig som 100 och ser ut som 17!!
2: "Att alltid vara en smula barn är att verkligen vara vuxen" Nog kommer även du ihåg snöänglarna i parken nedanför mitt hus i Falun? Det är inte så länge sedan och du, vi SKA göra det igen! Bara våra dåliga ryggar blir bättre så vi inte blir liggande som sköldpaddor på rygg förståss! **ASG**
3: Min 30-årsnojja var rejäl som du kommer ihåg men jag kan trösta dig med att det är bättre att ha fyllt 30 än att vara 29 å våndas över nästa födelsedag! Du har ju dessutom flera år kvar tills 30 så... Ut och busa flicka - du har många år kvar innan du är gammal!
4: Bingolotto, parmiddagar, storhandling, pensionssparande, vindrickande med mamma etc har sin charm också! Hellre det än tonårig turbulens, framtidsosäkerhet, inga pengar, bo hemma, dryga lärare.... **blink**
5: Vår ålder är ingen ålder! Vi är i den bästa av åldrar - vuxna nog att göra "vad vi vill" men inte gamla nog att vara bittra över "vad vi ville blev vad det blev å inte de vi ville" och heller inte unga nog att komma undan med "vad vi vill" - när vi blir äldre så kommer vi se tillbaka på åren mellan sisådär 22 och 36 som de bästa åren i vårt liv!
6: När våra föräldrar var i vår ålder så var det tant och farbror som gällde till 50-åringar - idag är 50-åringar fräscha människor som har stor del av livet framför sig!
Och du; skulle du verkligen vilja vrida tiden tillbaka säg fyra år? Är inte den Ullis tacknämligt rätt så begraven och nu finns där istället en stark, vacker, begåvad kvinna med hela livet framför sig!
Och vaddå rynkor? Är väl skit samma! Hellre skrattrynkor än bekymmersrynkor!
Love ya vännen! Stor kram!
