Att skilja på dröm eller verklighet.

Jag vet att det här är verklighet, faktiskt så vet jag det. Jag är fullkomligt medveten om att hur mycket jag än nyper mig själv så kommer det inte resultera i att jag plötsligt vaknar mitt i en ett annat liv. Jag vet att det här händer på riktigt, men jag anser det också vara fullt försvarbart om jag tvivlar ibland. 


Så, detta var vad som mötte mig i trappen när jag kom hem från min systers möhippa i går morse: två namn på dörren, två namn på tavlan nere i trappen. Mitt namn står inte längre ensamt på brevlådan utan följs av hans namn. Det är en första gång för allt, mina vänner, och det här är första gången detta händer. Ja visst, när Ylva och jag bodde tillsammans så hade hon sitt namn på dörren på en lapp, men det är inte riktigt samma sak. Det tror jag att ni också kan hålla med om, eller hur? Det lustiga är såklart att vi inte är två som bor här, inte än. På söndag bor mina saker med hans saker men vi bor inte två här förrän i början av augusti. Jag spenderar mina dagar med att rensa, plocka ur och sortera bort, bort med saker som jag egentligen inte behöver, saker jag egentligen inte använder. Jag vill göra plats. VI ska bo här, inte han bland mina saker. Det är det största jag gjort någonsin tror jag. 

Jag spenderar också dagarna med att fundera på hur fan det funkar att bo två personer tillsammans så här. Jag har ju faktiskt aldrig gjort det. Hur gör man när man vill lyssna på sin egen musik? Hur gör man när man vill äta mat den andra inte vill äta? Hur gör man när man vill ligga kvar i sängen och lyssna på Morgonpasset hur länge som helst på mornarna? Hur gör man ens för att få lyssna på Morgonpasset alls om man är bereonde av det? Snooza, hur gör man? Ligga på soffan och prata i telefonen samtidigt som man surfar OCH tittar på tv OCH lyssnar på musik... ... Nej, jag är inte dummare än att jag förstår att det är slut på en del av de här sakerna nu...så därför spenderar jag tid med att göra just de sakerna nu med. Att bo ensam i 9 år är ganska lång tid kan jag lova er. Man hinner skaffa sig förskräckligt många vanor, både bra och dåliga sådana. Ett nytt kapitel i min bok börjar alltså här, spännande, fantastiskt roligt, overkligt, enastående men också otoligt läskigt. 


Kommentarer
Carro

Hej gumman! Jag blir så glad över att ni har kommit så här långt.
Och du; visst får man dra ner på lite av de där sakerna men många kan man fortsätta med ändå - iallafall ibland. Å det man får dra ner på kompenseras av att alltid få somna och vakna bredvid den man älskar, att få en hård kram när man kommer en efter en jobbig dag, att ha någon som också tar hand om matlagning, städning, disk och tvätt samt av att faktiskt kunna planera för semestrar, jul och framtiden med någon stadigvarande.
Jag tror att ni kommer få det helt underbart tillsammans som SAMBOS!!!! Weeeeee!!!
Varma kramar Carro

2007-07-20 @ 09:50:26


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0