I lördags var jag på fotboll på Råsunda. Det här var andra gången jag gick på fotboll, live, för mitt hjärtas skull och återigen kan jag bara konstatera samma sak som jag tänkte förra året. Fotbollsfolk, eller speciellt då fotbollsmän, är läskiga typer. Vad är det som gör att det verkar vara helt okej att bete sig som en komplett idiot bara för att man kommer innanför grindarna till en fotbollsmatch? (Jag är relativt säker på att det här går igen i de allra flesta sporter, särskilt lagsporter, men nu var det fotboll jag var på så...) Vuxna män som skriker, hytter med nävarna och svär värre än jag tror att de gör normalt på en hel vecka.
På raden framför oss satt en pappa i 40+ åldern med sin son som var ca 8 år. Pappan skrek och betedde sig som det fotbollssvin som så många blir när de är på livesport, där normala vett-regler tydligen inte existerar. Efter ett tag började sonen skrika och visa anlag för att bli precis som sin far när han blir äldre. Redan formad till en fotbollslaglös vid så ung ålder. Runt omkring oss fanns inga småtjejer, men många små killar, den yngsta satt bredvid mig och kan inte ha varit mer än 4 år, max! Han hade inte lika mycket behållning av matchen som sin far, kan jag väl lätt konstatera, men det ska börjas i tid heter det ju (väl?)
Själv var jag faktiskt lite rädd! Rädd för att alla dessa skrikande, ociviliserade män skulle bete sig lika illa utanför grindarna som innanför. Faktiskt rädd att någon av dem skulle ge sig på sambon bara för att han hejade på det andra laget (och gjorde det tydligt genom att ha valt både t-shirt och munkjacka med lagets tryck på). Jag förbannade honom tyst för att han inte hade tagit en annan tröja att ha över åtminstånde.
Vägen till tunnelbanan kantades av poliser och även nere vid spåret stod de utställda med jämna mellanrum. Jag andades inte ut förrän vi satt på tåget hem till Västerås, eller faktiskt inte riktigt förrän vi kommit ända hem och stängt dörren.
Är det så det ska vara? Är inte sport ett familjenöje och handlar inte sport om vad de där 11 (22) på planen gör, och enbart om det? Om dem? Handlar det verkligen om alla er som sitter på läktaren? Behöver det bli personligt? Så personligt att några små hjälpkillar före matchen började var tvugna att gå runt planen med en banderoller där det stod "Rivaler på plan, inte i stan!" på? Är det vart vi har hamnat? Det skrämmer mig, skrämmer det dig?
Om sambon skulle börja visa samma tendenser som de där galningarna på läktarn i lördags så skulle jag förbjuda honom att någonsin ta med våra framtida barn på fotboll...fast vem vet, det gör jag antagligen ändå. Galningarna sitter ju bara 10 cm bort.

För övrigt har jag plöjt "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson och kan bara konstatera att jag känner mig som en mus som gått rätt i fällan-igen. Precis så här var det med "Da Vinci koden" av Dan Brown också, jag ratade den länge, föll sedan för frestelsen-och var totalt såld!