Det finns vänner och så finns det vänner, håller ni inte med? En av mina VÄNNER heter Frida och hon är min ängel i alla lägen. Frida är omtänksam och finns alltid där för mig, varesig det gäller gråt och tandagnisslan, en glass i solen eller bara att hänga över en kopp te i hennes kök. Det finns inga situationer då Frida och jag kan vara fel, jag kan i alla fall inte komma att tänka på något läge då det skulle kännas fel. Detta blev väl kanske också rätt klart när andra barnet damp ner med höghastighetståg i november och jag var den första som såg henne, alldeles ny, inte mer än 2 minuter gammal. Vi diskuterade efter detta hänt och konstaterade att det finns bara ett fåtal personer som kan kännas någorlunda okej att de finns i närheten vid sådana tillfällen. Jag är rätt säker på att jag skulle känna detsamma om läget var omvänt.