Jag älskar Lost. Helt ärligt, jag älskar Lost! Att börja följa denna serie är nog det bästa, i tv-världen, som jag gjort. Tisdagarna är numera heliga för mig och den enda dagen i veckan jag är uppe så sent som nästan till tolv (jaja, undantaget är ju lördagar då..) och jag bara sitter och myser hela timmen programmet håller på. Igår var det ytterligare ett avsnitt, som jag kan tänka mig att en del irriterade sig på, för att det är rörigt och det är tidshopp och vi får veta mer saker vi  inte visste förut, men det är ju det som är så fantastiskt! Jag njuter av att se hur manusförfattarna knyter ihop säcken. Nu får vi förklaringen till varför Richard kom och hälsade på Locke, när han var liten. Nu får vi se vad som binder ihop Faraday med ön, nu tror jag också att vi kommer att få veta vem den äldre damen i källaren med Ben är, då det bör vara Faradays mamma, och kanske viktigast av allt, nu börjar det bli klart varför Charles Widmore är så besatt av ön! Att Desmond och Penny hade döpt sin son till Charlie fick mig nästan att gråta.