Stockholm 2-3/7

När jag fyllde 30 i april gav Daniel mig (och sig själv) biljetter till en spelning med Thåström och Ternheim i Stockholm den 3/7. Jag blev överlycklig för det var så otroligt utmärkt. Vi hade missat både Ternheim i januari och Thåström i mars här i Västerås och nu fick vi alltså chansen igen. 
Vi bestämde oss för att göra en minisemester utav det hela och eftersom Daniel skulle jobba idag på morgonen så fick det bli dagen före spelningen och samma dag som fick bli semestern. Så, med hjälp av kära syster-yster och hennes hotellkontakter fick vi ett bra rum på ett Scandic riktigt centralt och sen bar det iväg i torsdags morse. 
Det var en VARM dag! Efter vi hittat till hotellet och installerat oss där tog vi en lång och varm promenad ut till Djurgården där vi åt lunch i skuggan och sedan tog en lång tur på Vasamuséet. 
Ärligt talat... jag var på Vasamuséet när jag var 12 och var i Sthlm med skolpoliserna. Målet med den resan var Gröna Lund och det där muséet var bara tidsfördriv och ett onödigt måste på den tiden. Nu var det riktigt, riktigt intressant, och även svalt, nästan kallt (vilket behövdes!) Så, om ni varit på Vasamuséet när ni var små så rekommenderar jag er att göra ett nytt besök som vuxna, det var helt klart värt varenda krona! 
Efter muséet tog vi oss till gamla stan via spårvagn, sedan gick vi upp till vårt hotell igen. Precis vid hotellet låg en gammal biograf och vi bestämde oss för att gå på bio på kvällen. De visade bara Ice Age 3, så det fick bli den! Det var en jättefin gammal salong och jag började genast spinna planer på att göra ett biobesök när det kommer någon storfilm framöver, bara för att det var en så fin biograf, men efter 90 minuter i de där gamla stolarna hade jag ångrat mig. Filmen var dock bra!

Igår, fredag, regnade det rejält när vi åt frukost. Hotellfrukosten ÄR verkligen det bästa med att bo på hotell, visst är det så? När regnet avtagit checkade vi ut och begav oss ner på stan. Där mötte vi upp med Mats H, som vi åker till Långö med om en liten vecka (WIHO!!!) Vi tog en LÅNG promenad från centralen ut till söder, där vi efter mycket om och men åt lunch. Jag lyckades få en rejäl bonnbränna på den promenaden och den kommer nog aldrig gå bort under den här sommaren. Så går det när man slarvar med solskyddet. Efter lunchen blev det en JÄTTEglass i gamla stan, eller som Mats sa "jag har aldrig i mitt liv betalat så mycket för glass". Efter detta var det dags för musik!

Konserten ägde rum på Långholmen och där var fullt av folk. Freddie Wadling inledde med ett par låtar och lite senare spelade Ternheim. Det har sagts förut och det kan sägas igen: Anna Ternheim är RIKTIGT bra och nu har även Daniel insett det, till min lycka. Hon har så många starka texter och hon har en väldigt speciell röst. 

Thåström var ju dock spelningens höjdpunkt. Jag har sett Thåström en gång förut bara, på den kalasturnén då han och Kent var de stora dragplåstren, jag vet inte när det var men jag skulle gissa på 2002 eller 2003. Det var samma år som Marie och Krister gifte sig, det vet jag... när var det, Marie? Det var i alla fall sista gången jag stod långt framme på en konsert. Just på Thåström den gången insåg jag att musiken är viktigare än att försöka leta efter plats för mina fötter. Hysteriskt! 
Det är absolut något särskilt med Joakim Thåström och så här i MJ-tider kan jag inte låta bli att tänka på att han är äldre än MJ någonsin blev och att den dagen HAN går bort så kommer det vara landssorg i Sverige under lång tid. Det är uppenbart när vi tittade på alla blandade åldrar som var där igår för att se honom. Många har säkert sett honom på Ebba Grön tiden och upplever gamla minnen nu. Tyvärr har jag inte lyssnat på de senaste skivorna Thåström gjort, den senaste jag köpte var "Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal", och den är BORTA dessutom. Är det någon som sett till den? Jag sörjer den. 
Hur som helst så fanns det många riktiga höjdpunkter, trots det regn som började falla under mitten av spelningen: Alla vill till himlen (såklart), En vacker död stad, Fan, fan, fan och VAR ÄR VARGEN? I love gamla Imperiet! 

Tyvärr var vi tvungna att gå precis före första inropet eftersom vi skulle med sista tåget hem, men på håll hörde jag "...vi skulle få leva här..., vi skulle få leva här..., vi skulle få le-leva här..." 

Tack Thåström, för att du fortfarande trollbinder. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0