Då står jag ut med smärta

Jag var till kiropraktorn idag. Nu har jag gått där så länge att det nästan känns som att jag skulle skriva "min vän kiropraktorn". Fast- han är min vän, för han fixar min rygg, och han har fixat mina fötter och dra på trissor om han inte kommer att fixa min nacke också. Jag lägger mitt liv i hans händer (vilket det faktiskt känns som varje gång han knäcker till nacken så att jag studsar högt av kanakandet och känslan, tänk om han gör fel liksom?) och litar fullt ut på honom. 

Nu har jag dock gått med ont i nacken på höger sida i cirka tre månader. Det hela började då när jag var sjukskriven, när jag låg så mycket och tydligen stelnade till rejält i nacka och diverse kotor. Idag konstaterade kiropraktorn att mer knakande inte kommer att göra susen utan att det hela är mer muskulärt. Så, för att få mina envisa muskler i nacken/axel att ge upp så tröttade han ut dem rejält genom att klämma åt om dem rejält. Jag säger bara SMÄRTA! Jag kallsvettades nästan och trodde ett tag att jag inte kunde andas. När han knep om om de där musklerna så strålade smärtan ut i hela ryggen och min högra arm liksom domnade bort och det började sticka obehagligt i fingrarna. "Gör det fortfarande lika ont? Jag tycker att det börjar ge efter i muskeln nu." Jag svarade mellan hopbitna tänder "nej, det gör ont.." eller bara "ont". 

Jag tror dock att jag är bättre, även om det inte verkar vara helt bra. Daniel får helt enkelt se till att få hem sin massagebänk så att han kan behandla min nacke oftare än kiropraktorn kan (billigare också). 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0