Somligt straffar sig med en gång

Igår när jag kom hem efter jobbet var det fullt på parkeringen. För någon dag se var det också fullt, verkligen knökat och då fick jag köra jättelångt för att hitta en parkering, vilket jag inte uppskattade särskilt. Så, igår var det fullt - så när som på en liten smal plats mellan två bilar som parkerat trångt. Men, man har väl inte en liten bil för intet, tänkte jag morskt, och parkerade smidigt mellan de två bilarna. Det var Cherokeebilen till höger som hade parkerat snett som en blind groda och jag svor en ramsa när jag mosade mig ut ur förarsätet. Jag måste ju säga att jag var imponerad av mig själv. SÅ smal är jag liksom inte, men det gick bra faktiskt. Jag log lite nöjt för mig själv och mumlade något om att jag hoppades att han hade (för det måste vara en han som måste ha en sådan potenshöjande bil) en fru som skulle in på passagerarsätet nästa morgon, så att han fick sota över hur snett han parkerat.

Om vi säger så här.... vem tror ni skulle åka först i morse? 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0