Möte i en kiosk i Sthlm
Mannen bakom kassan: Välkommen.
Jag: Tack du...... jag letar efter plånboken *frenetiskt rotande i väskan*
Han: Ja, det får du så gärna göra så, jag har inte bråttom.
Jag: Tur att det inte är kö.
Han: Det är bra det där, fortsätt så. Det finns så många ficktjuvar här så det där ser bra ut.
Jag: Jo, det är ju sant..... Ne'ej, jag hittar den verkligen inte. *letar vidare* Aha! Där är den, jag var i fel fack.
Han: Man måste ha ett system för sånt där. Det försöker jag säga till min dotter hela tiden.
Jag: Jo, men å andra sidan är det väl bra med tanke på ficktjuvarna då.
Han: Fast de är bra, skickliga. Jag har satt dit flera ligor!
Jag: Jasså? Det var inte dåligt. Det måste kännas bra. *betalar med kortet*
Han: Ja...... Du blev godkänd.
Jag: Vilken tur!
Han: Jag tvekade aldrig.
Det här är sånt som gör min dag ljus! Folk som vågar prata normalt med varandra, inget krångel, inget fuss, bara normal konversation. Att ha sådana möten i vardagen gör mig lycklig. Gör mig en tjänst idag (eller i morn): Prata med någon du inte känner, bara så där spontant!
Kommentarer
Lindis
har du receptet på dina fantastiskt goda chokladgodisar som du gjorde förra året? jag är sugen på att prova. / lindis
Nil
nej du har helt rätt. jag såg filmen först och var inte superförtjust, även om jag ändå tyckte att den fungerade. jag tyckte heller inte om första boken. efter att ha läst boken såg jag om filmen och tyckte att den då var bättre, eftersom jag såg vilka lösningar de gjort osv.
men som jag försökt beskriva för dig förut så har saker ändrats sen jag blev klar. jag ser det inte som bok för bok. det är EN serie. och samma sak gäller filmerna. det är en bit till av historien. jag längtar verkligen så det gör ont.
Trackback
