När första filmen kom ut hade jag knappt hunnit med att fatta att de här böckerna blivit så stora och jag hade inga planer på att se filmen heller. Den kom ut samtidigt som den där andra vampyrfilmen, ni vet, den svenska (jag har glömt namnet).... Jo! "Låt den rätte komma in", och den verkade läskig. Så, nej tack, inga vampyrer för mig. Jag är ju en förskräcklig hare när det kommer till läskigheter så, nej tack.

I början av detta läsår så visste jag ju att böckerna slagit igenom -stort! Det blev ännu tydligare när jag i årets sexa inte ens kan räkna hur många av tjejerna som plöjt dessa böcker den här terminen. När min kollega, min syster och slutligen en av mina närmsta vänner läst dem så gav jag upp. Okej, jag läser väl dem då!

Mina elever har gladeligen lånat ut böckerna på löpande band åt mig och jag har faktiskt läst så fort jag kommit åt sedan novemberlovet då jag började i första, fast utan någon speciell entusiasm. Sista boken läste jag med stor entusiasm kan jag lova!

Efter mängder av diskussioner med syster yster om jag verkligen GILLAR böckerna eller inte så har jag i alla fall nu läst ut dem och här kommer min dom...

Det finns böcker - och så finns det böcker! Det finns böcker som "Vindens skugga" som drog undan mattan under mina fötter, och så finns det böcker som alla Harry Potter som jag grät när jag hade läst ut sista för att det nu var...slut! Det finns böcker jag lägger undan och bara avslutar, skriver upp i min läsdagbok att den är läst och börjar sedan i nästa. Sen finns det också böcker som då, när jag läst ut dem, ändrar villkoren. De böckerna som, när de är utlästa, lämnar spår i form av saknad (så var det med Potter, absolut), som får mig att tycka att efter att ha läst dessa böcker, så borde faktiskt världen ha förändrats, om så bara lite. Går inte klockan en minut snabbare? Är det inte något som är annorlunda och lite overkligt i världen? Kort sagt....finns det någon där ute? SÅ blev det till sist med Twilight (som jag inte ens vet om man ska kalla Twilight, för det är ju bara namnet på första boken, och jag har ju läst dem på svenska).

Min syster har skällt på mig för att jag använt ordet "ungdomsbok" som ett skällsord, men sanningen är ju ändå den. Det här är ungdomsböcker. De är skrivna för att attrahera ungdomar, och översättaren har verkligen inte lagt manken till att få till det på något annat sätt heller. Det är en saga på alla sätt och som med alla sagor vill jag hela tiden veta om det kommer att bli ett lyckligt slut eller inte. Sagan om Bella och Edward Cullen kommer nog att hålla världen fängslad ett par år till, det tror jag absolut och det tycker jag att den är värd, om så bara för att låta alla drömma om Edward om nätterna. Jag läste nyss i VLT frågan "är vampyrerna allt vi längtat efter, eller vad är det frågan om?" och mitt svar på den frågan är: Ja. Något annat svar går inte att ge.

När jag stängde sista boken igår så kändes det vemodigt, så där "hej då familjen Cullen, tack för att jag fick titta in i er magiska värld" och jag ser fram emot att se första filmen idag (för nej, det har jag fortfarande inte gjort) - absolut. För jag vill inte riktigt lämna denna världen på ett tag, Cullens värld. Men...det finns böcker som, när de är slut, får mig att sitta och stirra ur i tomma intet länge, länge. De böckerna som jag gråter när de är slut, de böckerna som verkligen sätter spår. Så var det inte den här gången...men en liten, liten del av mitt fantasyälskande jag önskar att det någonstans finns en familj som Cullens.