I Västerås känner jag mest igen folk genom jobbet. Är det inte kollegor så är det elever, gamla som nya, och ibland en och annan förälder också. Men, jag har ju faktiskt lyckats skapa ett par bestående relationer här i stan under de 4 år som gått. Så, i fredags när jag var på stan och fördrev tiden innan jag skulle träffa Frida för fika så sprang jag in i bästa Linda och inte långt efteråt träffade jag på grann-Sofia. De två är väl mina kontakter utanför skolan här. (Frida och Erik räknas inte riktigt, de hör till mitt liv sen så lång tid tillbaka ändå, och Peter och Hanna räknas inte för de är del av familjen.) Det är trevligt att få känna sig hemma även på detta sätt, eller hur. Jag är glad att jag har lyckats knyta upp dessa två fantastiska människor under de här åren, för ibland när jag tänker efter så vet jag inte hur mycket social kontakt jag skulle hinna med utöver dem. Tiden springer iväg och den mesta går åt till jobbet, faktiskt. Men, snart ska jag ju vara hemma på heltid och då hoppas jag att min nyaste sociala kontakt, den där som buffar och puffar där inne i magen, ska fylla mina dagar.