Som i ett annat liv

En sak som är bra, men också konstig, med Västerås är att jag inte har någon historia här. Jag har tänkt på det många gånger när jag är i Falun, att där har jag historia, på gott och ont. Det hinner bli ganska mycket historia på 7 år nämligen. Men här finns ingen historia, inte på samma sätt i alla fall, eftersom jag levt ett annat liv sen jag flyttade hit för fyra år sedan. Det går ju omöjligt att flytta och köra samma race, dels när man jobbar heltid och dels när man inte känner en kotte.
Men idag mötte jag historia.

Jag mötte S på stan. S är historia sen nästan 4 år tillbaka. S är ... man skulle kunna säga att S var något jag ville skulle hända, kanske mest för att jag ville det så mycket, inte för att känslan fanns där. S var som en spegling av Falun, fast i Västerås. Det var som en pusselbit som inte passade i mitt Västeråsliv, men däremot i mitt Falunliv. S var länge sen nu! Vi var faktiskt vänner också. En gång bodde Torsten där en hel helg när jag var borta med jobbet. S är en väldigt schyst och sympatisk person och konstigt nog hade vi vårt mest givande möte för ca 3 år sedan och sen dess har vi inte träffats, knappt. Den gången satt vi uppe i hans lägenhet halva natten och pratade barndom, familj, vänner och insida. Vi vände ut och in på saker som jag inte vänd ut och in på knappt med mina gamla kuratorer genom åren. Det var otroligt givande. Jag minns att jag åkte hem vid halv fyra. Han erbjöd mig att sova kvar, eftersom det var så sent, men det var liksom inte ens ett alternativ. S var en vän då. Sen sågs vi inte mer.

Och tiden gick.
Sist jag mötte honom var förra sommaren när jag precis blivit av med min telefon, så då fick jag hans mobilnummer igen. Men jag har inte använt det.

Idag sprang vi på varandra igen. Det var konstigt, för jag hade åkt förbi hans gamla hus bara 2 timmar tidigare och tanken "undrar hur det är med S nu för tiden" hann flyga genom huvudet. Så kom vi plötsligt bara gående där från varsitt håll vid Red Chili idag. Mysko. Jag såg knappt att det var han först, för det var så länge sen. Det var verkligen länge sen! Jag frågade hur det gick med pluggandet, han sa att han var klar. Jag konstaterade "jaha, det var SÅ länge sen!" Sen kunde jag berätta att jag mest jobbade och väntade barn, och det gjorde också att det kändes som länge sen. Underligt, men roligt. Inget annat. Sen gick jag in på Ica för att köpa mjölk och fil och jag tror att han gick till McD för att köpa frukost, det såg så ut.

Länge sen, tänk att 3-4 år kan vara så länge sen, och jag därmed har historia i den här staden också. Konstigt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0