Torsten, min Torsten

Du får aldrig göra matte så där rädd. Förstår du? Aldrig!
Dagen började med att grannen kom och sa att Torsten var på hennes balkong. Någo var väldigt fel med detta: 1. Vi har inte ens balkongerna mot varandra, det är 4 stora fönsterbleck mellan oss. 2. Vi bor å tredje våningen och har givetvis galler på balkongen. Daniel gick över för att hämta honom, men då fanns det ingen Torsten på hennes balkong. Daniel sa att han hade sett Torsten nere på marken, springa iväg. Då var det jag som sprang istället.
Grannen tvärs över gården stod på balkongen och pekade att Torsten låg i vinbärsbuskarna och mycket riktigt låg det en ynklig Torst där inne. En blodig, ynklig Torst bör tilläggas.
Det verkar rätt okej. Han verkar ha bitit ihop käkarna så han blöder vid munnen och jag är rädd att tungan är skadad. Sen har han skrapat i tassarna så han haltar lite. Och sover... Så chockad är han nog också.
Nu observerar jag honom på veterinärens inrådan och hoppas faktiskt på att slippa behöva åka in med honom.
Min lilla Torsten-gubbe...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0