Ett barndomsminne, eller flera förresten för jag kan inte välja.

Syster Åsa och jag "metar" på varsin sida av ett ruskigt fult draperi i hallen på Oxelögatan. Draperiet har fransar i en senare version, när mamma kapat det med nästan 2 meter, men nu är det hellångt och går att dra ut så att det täcker hela öppningen. Hallen är lång, och draperiet hänger vid toaletten. Åsa och jag tycker det är roligt att skicka saker fram och tillbaka under. Jag tror det var innan lillasyster kom, så jag måste varit under 5.
Åsa och jag ska bada. Vi springer runt, runt, runt på Oxelögatan och leker Sickenblås. Det gjorde vi många gånger av vad jag kommer ihåg.
Mamma och pappa berättar att vi ska få ett syskon. Vi är i vardagsrummet. Mamma och pappa står bakom den soffdelen som liksom sticker ut i rummet (hörnsoffa).
Vi leker "Peter och draken Elliot" på baksidan av Z-husen. Jag är liten, men jag vet inte hur liten. Jag tror att Åsa är Peter. I alla fall är Katja draken Elliot. Vi har sagan på musiksaga hemma.
Åsa och jag sitter på balkongen och har liksom klättrat upp på räcket och sitter på benen instuckna under det översta räcket. Pappa kommer gående nere på cykelvägen från garagen, han blir skogstokig! Vi brukar sitta så när vi är hos vår kompis Åsa, men dom bor på nedre botten, vi bor på tredje våningen. (Idag kan jag förstå att pappa blev skogstokig!!)
Mamma och pappa hämtar Åsa och mig på dagis. De cyklar båda två. Vi racar hem och pappa vinner alltid.
Pappa hämtar mig på dagis, tidigt. Vi åker till Åsas fritids. Vi ska åka till Eskilstuna där mamma ligger på sjukhus med Karin, som brutit benet när hon precis lärt sig gå. Pappa berättar i bilen att morfar dött.
Morfar.... gåendes tvärs över gården på Oxelögatan, uppe vid gungorna. Han har händerna knutna på ryggen och sån gubbkeps.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0