Det är julafton i Oxelösund. En stad som enligt dess hemsida har 11 273 invånare. Staden där jag stöptes och blev grunden till den jag är idag. Staden jag inte hade nog bråttom att lämna så snart gymnasiet var över. 19 år, och sen räckte det! Jag anlände igår mitt på dagen. På kvällen satt jag och tittade i en bok om "skärgårdsstaden oxelösund" som jag hittade i föräldrarnas bokylla. Å det var så många fina bilder, storslagna fotografier, särskilt de från skärgården. De över hamnen och järnverket hade jag kunnat bespara mgi, även om de också var fina i nattljuset och så där. Men det är ju också ett tydligt tecken av att man måste vänta in rätt tid och ljus för att ta kort på något så fult och anskrämligt. Stadens grogrund och bas, tyvärr. I alla fall fick den boken mig till att fälla kommentaren att om jag någon gång ska flytta tillbaka till Oxelösund så ska jag bo i Gamla. Gamla är vackert i nästan alla lägen (om man inte vrider för mycket på huvudet så att man ser ssab's hamn istället för det vackra havet.) Gamla är som en idyll mitt i allt fult. Gamla är närheten till havet, gamla fina bryggor och gamla fina hus. Å, om man kunde flytta Gamla till en annan stad hade jag velat köpa hus när som helst. Men men, nu ligger det här, i fel ände av landet.


Julaftonsförmiddag och jag drog på mig skorna och jackan. "Jag går en sväng runt gärdet." Gärdet i Oxelösund är de enorma gräsmattor som på nåt sätt delar av centrumdelen från Frösängdelen, där mina föäldrar bosatte sig efter jag flyttat hemifrån. Stora gräsmattor där det alltid blåser, och som enligt min personliga teori från början var tänkt som utrymme att bygga på den dagen Oxelösund växte till sig. Problemet är väl att oxelösund aldrig växte till sig någonsin. Nåväl, åter till promenaden runt gärdet. Jag passerade min gamla högstadieskola, den gamla pulkabacken (som inte går att åka varken pulka eller vaxduk i, det är grönare än grönast här just nu, som alltid på julen.), den gamla tennisplanen där vi hade friluftsdagar när jag var liten. Fortsatte förbi ankdammen dit vi gick med dagis när jag var riktigt liten, förbi husen där jag delade ut reklam i många många år. Fortsatte upp förbi dagis, där jag tyckte att det var samma gardiner som hängde i fönstrena som när jag gick där, fast det är ju inte möjligt. Vidare nedför långa backen och förbi Z-husen där jag växt upp. Där jag bodde tills jag blev 15 ungefär. Buskarna skvallrar om kojor och vinbärsorgier. Tvärsade över den grusplan som blivit kvar efter de rev min mellanstadieskola för knappt ett år sen. Den här promenade tog mig ungefär 30-35 minuter och på hela den tiden mötte jag 11 personer. 2 var ute med hunden, 2 mötte jag 2 gånger och 1 var under 50. Enligt Oxelösunds hemsida är 6 278 personer här mellan 21-64 och 1 843 mellan 64-79. (Man kan ju undra varför de tagit ett sånt långt spann för den där höga siffran.) Jag tog vägen om kyrkogården där jag såg mamma på håll. Ute på kyrkogården var desto fler folk, särkert 50 pers som jag nästan passerade iaf. Säert 3 var under 15, resten var i det där stora blocket, men flest i de övre delarna. Stannade några minuter framför min morfars grav. Det är 20 år sen han dog nu i år. 20 år....20 år är lång tid. Hur lever man 20 år utan någon nångonsin? Lämnade ett hjärta och hoppas att det får ligga kvar. Som ursäkt, för att det var så länge sen jag var där, år sen. Det växte mossa på graven, jag hoppas att någon, t ex hans barn, tar tag i den biten snart. Fortsatte till Robbans grav. Det är nu 13 år sen Robert dog. Lika lång tid som han levde. Jag tittade på hans foto och tänkte att, ja, han ser faktiskt ut om mina elever gör, det är samma ålder. Du missade nåt Robban, det kallas livet.
I min mp3 spelare växlade mina "motionslåtar" med Thåström.... Passande nog dök de låtar upp som längre ner står med under dagens låt/ar.


I Oxelösund och igår i Nyköping har jag mött min barndom. Först Marie som jobbar på Lindex och som påminde mig om att jag börjar bli gammal, på ett rätt brutalt sätt. Sen Lenina inne på HM. Mötte även vännerna som iaf är en del av mitt vanliga liv, med lilla prinsessan som bara blir sötare och sötare för var dag som går. Nere på stan i Oxelösund mötte jag in äldsta bästa Fia, som även hon påminner mig om att jag börjar bli gammal. När ens 3 bästa vänner alla får barn inom samma år, då knackar verkligheten på dörren, eller rättare sagt-bultar på dörren.



Dåså... God jul mina vänner. Ät inte för mycket och dansa inte omkull granen i er iver att uppfylla alla julkrav som finns. Själv tar jag det lungt, både med dansen och maten hoppas jag.



Dagens låt/ar: "En vacker död stad" och "Städer där jag blöder" med Thåström, samt "O helga natt" för att det är den mastigaste julsång som finns bland våra traditionella sånger.

Idag ingår jag i den tid som kallas jullov av gemene man.

För mig kallas det frihet.


Det är en sån här dag som jag inser att jag verkligen kommer att få ha jullov varenda jul resten av mitt yrkesliv, om jag så vill det. Dvs, om jag fortsätter vara lärare. Det är faktiskt helt fantastiskt! Fast samtidigt så blir jag lite förvirrad ibland när jag inte riktigt kan skilja på att vara i skolan och att vara på jobbet. Att jobbet faktiskt är skolan nu. Lite som när jag jobbade på kåren och mina föräldrar envisades med att fråga om jag varit "i skolan" idag. Va fan, jag jobbade ju där! Precis som nu då...



Det intressanta med det här med jullovet nu är att jag, och en kollega, åkte ner på stan för att äta lunch direkt efter avslutningen. Medan vi satt och åt, och även när vi sedan gick runt i några affärer, så lyckades vi nog se/springa på över 20 elever från skolan (jobbet, whatever). Och det kan jag berätta för er att det vill man inte! Det handlar inte på något sätt alls om att inte tycka om eleverna, verkligen inte, för det gör jag! Det handlar bara om att kunna lämna jobbet bakom sig, och faktiskt så är ju eleverna en del av mitt arbetsmaterial, hur krasst och kasst det än må låta.


På grund av det här är jag väldigt glad att min lägenhet och mitt jobb ligger i olika ändar av stan, jag vet med säkerhet att jag inte kommer träffa mina elever utanför porten. Nu har jag ju funderingar på att flytta till sommaren igen, men jag lovar att jag -inte- kommer att flytta till det området där jag jobbar, inte ens om jag hittar min drömlägenhet där. Och återigen vill jag bara poängtera att jag tycker väldigt bra om eleverna på min skola, inte bara mina "egna" utan faktiskt alla! Det är inte så att jag är en bitter lärare som inte vill släppa in eleverna i mitt liv, för så skulle jag aldrig kunna ha det, det lovar jag.



Nu till dagens fråga då: Är det så här för alla som jobbar, att man vill lämna jobbet bakom sig när man går hem för dagen/för semestern/för sommaren, eller vad som helst? Det borde det ju onekligen vara?! Hur gör då de som jobbar med t ex asfaltsläggning eller snöröjning eller arbetar som kock eller städare (eller vad man nu ska säga, det finns ju ett väldigt vackert ord för det också, men det har jag glömt.)? Hur gör de?




Dagens låt: Hon gör mig galen/Ulf Lundell. För att du fick mig att vilja ladda ner den igen....galen.

Jobbade till 18 igår, fick massor gjort så att jag kanske, kanske kan ta jullov nästa vecka och inte må allt för dåligt över vad jag kommer tillbaka till nästa år.


idag har jag haft klasskväll med min ansvarsgrupp. Supertrevligt. Fick med mig 4 av dem och åkte och handlade på maxi efter skolan var slut. efter det var det matlagning på högsta nivå och tacosvullande, gräddvispande och chipssmulande.. Men kul var det. Superkul att göra nåt annat med klassen än bara ha lektioner. Och jag vågar nog tro att det var bra för dem. Jag hoppas på att det här kan starta en tradition av att göra sånna här saker i slutet av varje termin.

Hur som helst så la vi ner vid 20 ungefär, och efter det körde jag en elev hem o jag var så trött att jag inte visste hur jag skulle orka åka till ica o handla ens.. Fy fan

och ändå.. ändå så har det gått snart 2 timmar sen jag kom hem o då borde jag lagt mig med en gång.



I morn åker jag hem... hem till Falun. Jag har funderat mycket på det här med att ha 3 stället att kalla hem, och jag kan lova er att det inte är ett läge jag gillar speciellt mycket. har även insett att jag kommer bli tvungen att flytta snart igen, och det suger. På jobbet säger de att jag borde köpa en lägenhet, o jag vet inte alls. Jag vet bara att jag inte vill ha så höga räkningar varje månad.



Dagens låt: fanfanfan med thåström. underbar, fantastisk och dessutom gjorde den att jag nästan försov mig i morse.

Nu så. Efter en veckas trasslande o fixande o stressande så är jag tillbaka och redo att påbörja den här bloggen -äntligen.



Så....välkommen till min blogg. Det är ju så himla modeeerrrnt det här med att alla ska blogga..Men jag står fast vid vad jag skrev för en vecka sen, jag har skrivit dagbok på lunar o helgon o silverplanet o skunk o fan och hans moster så länge nu så jag vet egentligen inte varför alla är så himla till sig över det här med att skriva dagbok på nätet (för ja, det är faktiskt det vi gör.. exhibitionister är vi hela högen).



Jag skrev ju att jag skulle återgå till det där med föreläsningen förra veckan. så...

Vi kan väl säga så här. Det var en föreläsning som gjorde rejält ont i mig. Mest för att jag kunde sätta bockar i kanten efter alla typbeteenden som föreläsaren rabblade upp som "typ A beteenden". Typ A är tydligen en term för läkare då, och den säger att människor som allt för mycket ligger för ofta åt typ A hållet ligger mer i riskzonen för att få problem med hjärt -och kärlsjukdomar i framtiden.
Jag orkar faktiskt inte gå in på det allt för mycket, för det gjorde helt enkelt ont och jag gick därifrån med tårar i ögonen och gråt i halsen. (och krockade nästan lite med en bil)
Det kanske räcker med att säga att jag analyserade och insåg att jag måste ha dragit på mig det här beteendet nångång under 2002 och att det blivit ett slags beroendetillstånd. Eftersom jag inte vet vad jag ska ta mig till när jag inte har något att göra, eftersom jag inte kan låta bli att tycka för mycket om allt och alla runtomkring mig och eftersom jag absolut blir irriterad när människor tänker långsamt och agerar långsamt...så är det väl bara inse.. att det inte, inte, inte är bra.



Dagarna efter föreläsningen mådde jag sämre än jag gjort på länge och stressen var mer påtaglig än den varit på hela hösten... läckert liksom....kan ju också säga att jag inte tränat sen dess.. fast jag vet inte om det har något samband.





*************************



Dagens låt: Fairytale of New York, antagligen den bästa julsång som gjorts.






/Sköt om er i kylan (ja, det är minst 3 minus här)