Jag har de senaste dagarna gått runt med Harry Potter och Den Flammande Bägaren av JK Rowling i öronen. Egentligen började jag lyssna redan då jag var hemma sjukskriven, men vet ni, den boken är LÅNG, och ännu längre blir den såklart när man lyssnar på den uppläst. Jag gillar fortfarande Krister Henriksson som uppläsare av Potter-böckerna, han gör helt klart ett bra jobb! 

Hur skulle era ord se ut? Lämna gärna en kommentar och berätta.

Idag när jag var ute och körde bil så hörde jag på radio (P3) att man fick skicka in tre ord som skulle beskriva och sammanfatta 2008. Så, jag har funderat på att göra det jag med eftersom det såklart genast satte igång tankarna på vilka ord det skulle bli. Jag insåg snabbt att det inte kunde bli de ord jag vill, inte i vilken blogg jag vill. Så, jag presenterar därför 3 små ord i varje blogg jag har, för de har så olika teman och är så olika personliga eller opersonliga (nej, förresten, opersonliga blir de aldrig) att de kräver olika ord. De ord som är de absolut mest sammanfattande kan ni hitta i min tredje blogg, men bara ni som har tillgång till den. Här kommer de ord som ligger nästnärmast, och lite ytligare kanske, för att beskriva året som gått:

Jag vet inte hur jag tänkte, men jag tog mig en promenad ner till stan idag. Jag har handlat klart alla mina julklappar och skulle egentligen bara köpa present till lilla Selma, som blir 3 den 26e, och kika lite mest för nöjes skull. Mental anteckning: Man ska inte ströva runt "för nöjes skull" dagen innan julafton. Hur kan jag vara så dum? Nu klarade jag mig utan att bli nedtrampad eller behöva stå i kö i 45 minuter någonstans, men ändå! Jag skulle in på Lush, men det gav jag upp innan jag ens gått in genom dörren...det där tar vi nog efter jul istället. 

Över jul och nyår är jag och Daniel kattvakter till Daniels brors och sambos kissar, två små damer vid namn Lo och Lakkris. Det är inte första gången vi ger dem mat, men däremot är det första gången som det är så lång tid, hela två veckor. Vi har bestämt att inte ta hit dem eftersom det skulle kunna dels bli krig med våra kattkillar och dels så rubbar det tjejernas värld lite för mycket. I alla fall, dessa katter är vanligtvis väldigt fartiga, mer ute än inne katter och inte precis tysta av sig. I fredags var allt normalt när vi var där, men i lördags vägrade Lo äta och så har det fortsatt. En dag är väl en sak, men inte mer. Inte som det blev idag, tredje dagen. Hon verkade bara inte må bra alls! Så idag tog min oro över, det kändes verkligen inte alls tryggt och bra att lämna dem där borta ensamma och bara vara där ett par timmar varje dag. Så, idag ringde jag veterinären och det slutade med att jag tog med mig kissen och åkte till Strömsholms Djursjukhus. Där fick lilla tjejen vara med om både det ena och andra; blodprov skulle tas med nål i handen, sen fick hon dropp, sen skulle hon röntgas (och ligga fasthållen på rygg, väldigt obekvämt), sen in på ultraljud (och innan dess rakas på hela magen, fy katten) och till sist så skulle såklart tempen tas också (kan tilläggas att tempen på katter tas på det sätt som vi människor också gjorde förr i tiden, total övergreppsvarning). Det slutade med att jag fick åka hem utan kisse. Hon fick stanna kvar över natten för bevakning och så ringer de mig i morgon. När jag pratade med "matte" efteråt sa hon "Förlåt förlåt för vad du får göra", men hallå där, det är inget man kan rå för heller! Min kära sambo sa "Vad snäll du är!" men det är ju bara bullshit! Det handlar inte om att vara snäll alls, herregud den människa som inte skulle gjort samma sak skulle jag vilja ta mig ett allvarligt snack med! Jag utgår alltid från mig själv-hur skulle JAG vilja ha det om det var mina katter? Inte 17 skulle jag acceptera att någon såg genom fingrarna om mina katter tydligt visade att de inte mådde bra. 

För att vara helt säker på att jag ska få vad jag vill i jul så har jag varit väldigt tydlig med mina önskemål (tycker jag i alla fall) och nu för att vara helt säker så har jag beställt en bok som jag planerat att läsa hela terminen, men inte funnit tiden till. Nu när jag satt här och insåg precis hur mycket tid jag har till övers så insåg jag att det kanske är just NU det är dags att läsa den här boken. Fast jag har ju en hel del annat som jag -kan- göra också, men det är aldrig riktigt lika roligt som det man -vill- göra. (Jag har faktiskt tom skrivit en lista över saker jag kan göra, men det mesta handlar om städning och rensning och ärligt talat så är det inte sånt jag vill göra hela dagarna även om jag har tid över.) Hur som helst, här är boken: 

...och jag är redan uttråkad. Det är inte ett bra tecken alls! Igår roade jag mig med att baka saffransbiscotti och som min vän L sa på kvällen så känner jag mig som att jag blivit farmor eller mormor. Sista veckan har jag alltså bakat pepparkakor, bröd, biscotti och gjort chokladtryffel. Allt med bra utgång vill jag gärna lägga till. De där saffransbicottina (?? är det pluralformen?) var jag tvungen att lägga in i skåpet nu för annars skulle det inte bli några över till släkten på onsdag. Det var ju ändå det som var tanken, att jag skulle ta med dem hem då. Idag har jag tagit en promenad efter att ha gett katterna vi passar mat. Igår läste jag som sagt ut en bok, nu har jag inte börjat på någon ny, men jag vet att det finns att göra i alla fall. Jag har ju också den där C-uppsatsen att göra. Men, det är som lillasyster sa igår, anledningen till att jag inte får något gjort är för att jag har så mycket tid på mig att göra det. I morgon ska jag tvätta, på tisdag ska jag baka igen, den här gången bröd till jul. Jag känner mig verkligen som en pensionär som bara kan göra en sak/dag. 

Jag har nyss avslutat ytterligare en bok, Eldens Hemlighet av Henning Mankell. Boken var otroligt snabbt läst, jag började igår och blev klar efter bara ett par timmar idag. Bokens gavs ut som en gåva på Världsboksdagen för ett par år sedan och vi har haft den i vårt bokskåp på svenskan på jobbet länge, men jag har inte varit intresserad av att läsa den förut. Men, på en utbildningsdag på Skolverket för ett par månader sedan så gick det runt en lista där alla lärare som ville fick skriva upp sina "Isyxetexter" alltså texter som verkligen får eleverna att reagera (som att skära is med yxa), som alltid fungerar, och då hade flera lärare skrivit upp denna bok. Så, nu tog jag hem den i förrgår från jobbet och bestämde mig för att läsa den med en gång med tanke på att den också var rätt kort, knappt 200 sidor. 

Igår på julfesten på jobbet bjöds det på helt fantastiska chokladtryffelgodisar med chili och saffran. Jag vaknade med en övertygelse om att jag skulle göra likadana, och det har jag nu gjort! Inte fullt lika starka som Dessans på jobbet, men ändock saffran och chili i en utomordentlig blandning i supergod mörk choklad. Jag är inte lite nöjd med mig själv vill jag lova!

Igår var jag tillbaka på jobbet efter att varit hemma nästan 3 veckor. Visserligen sjukskriven, men ändock hemma. Det var skönt att komma till jobbet igen, jättemysigt att träffa eleverna och kul att få ha vettiga samtal med kollegorna. Samtal som verkligen utvecklar och sätter igång huvudet - för hur bra vi än har det här hemma så är det inte så att vi har intellektuella samtal var och varannan dag. Det är nog inte många förhållanden som har det, eller? I alla fall, självklart är det många som frågat hur jag mår och som sagt åt mig att ta det lugnt och kanske några som också oroar sig för hur jag ska ta mig an vårterminen och "är det inte bra om du lägger ifrån dig lite ansvar?" Det har fått mig att tänka till.

Jag surfade nyss runt på Aftonbladet.se och kollade lite ointressanta nyheter (let's face it, de skriver bara om katastrofer och kändisskap i alla fall, vilket ibland är samma sak). Där hittade jag den smått otroliga artikeln, och tv-inslaget, om den 3-åriga pojken som fått namnet Adolf Hitler Cambell, samt hans  systrar med minst lika skumma namn. I tv-inslaget intervjuade de pappan, inte mamman ens med ett ord, om varför de valt detta underliga namn till deras son och om han förstod att det kunde ställa till vissa problem för sonen i framtiden på grund av vad andra  associerar det till. Pappan svarade, stående framför sin svarta flagga med stort hakkors på "Folk måste kunna skilja på det som är historia och det som är framtiden, och dessutom vet jag inte ens om det där hänt!" Maken till dumhet får man nog fasen leta efter! Pappan funderade även på om de kanske skulle flytta till ett annat land, kanske Tyskland, eftersom ingen konditor ville göra sonens födelsedagstårta med namnet på. Frågan är om tyska konditorer skulle göra det? I don't think so! Pappan hävdade också att han inte var nazist eller nynazisist, utan bara fascinerades av den tyska kulturen och historien. Detta berättade han samtidigt som han visade upp sitt intatuerade hakkors. Som sagt.... hur jävla idiotiska får människor bli?

Jag gillar verkligen inte överdrivet utsmyckande av hus och allt möjligt så här till jul. Det får gärna vara smakfullt och personligt, men så där USA-inspirerat galet, energislösande mycket kan jag gärna stå över och tittar åt ett annat håll när jag ser dessa spektakel. Men, däremot så gillar jag dessa actiontomtar som jag sett på flera håll i stan idag, bland annat denna tomte på väg in genom takfönstret på ett hus jag passerade på vägen till stan. Lägg också märke till de små tomtarna som hänger på sidan av huset på väg upp till/ner ifrån fönstret på gaveln. Detta gör mig bara glad och jag går och småler hela vägen hem när jag ser sådana här saker. 

http://www.rixfm.se/webbradio/audio.php?mode=rixfm&id=3529

Ärligt hörni... är inte den äckligaste reklamen just nu den "Give a little bit of your love to me", för MQ, med Dolph Lundgren? Jag får kväljningar varje gång jag ser hans äckelhångel. Tänk, han tyckte man var snygg när man var liten och han var Heman, fy fasiken! 

 I morse läste jag ut Över Näktergalens Golv, skriven av Lian Hearn. Boken är en fantasybok men har stora influenser av Japan. Redan i förordet berättar Hearn att boken (böckerna, boken är första delen i en trilogi) är väldigt inspirerad av Japan, men att den inte utspelar sig där på riktigt. Istället utspelar sig boken i ett påhittat land där Tomasu växer upp hos de Gömda. Läsaren får egentligen inte veta mer om De Gömda än att de är Gömda och att de inte är ett populärt folk hos de som bestämmer i de tre rikena. Vi vet inte varför de inte står högt i rang, det verkar inte viktigt. Tomasu blir räddad undan en säker död av en hjälte vid namn Otori Shigeru, som tar hand om honom, adopterar honom och ger honom namnet Takeo. Takeo visar sig tillhöra det sk Släktet, som besitter magiska förmågor och han blir tränad av en Mästare. Han lär sig att göra sig dubbel och att göra sig osynlig. Han får veta varför just hans hörsel är så otroligt utvecklad och han upptäcker många delar av sig själv som enbart ska ha kommit med hans fadersarv. Givetvis stormar det upp i landet och Shigeru och Takeo dras in i en komplott som de knappt kan komma levande ut ur. 

Idag har vi spenderat julklappspengarna som trillade in från Daniels farfar förra helgen (ja, det var okej att öppna kuvertet innan julafton). Vi valde en kort stund mellan att satsa på tapeter och dessa bokhyllor. Det fick bli bokhyllor eftersom tapeter kräver en massa jobb också, vilket vi inte hade lust med. Dessutom behövde vi fler bokhyllor. Vi hade ju redan de två stora hyllorna med dörrar på bilden, så idag har vi köpt och byggt hörnhylla, 2 Benno-hyllor och den lilla hyllan som ska få dörrar snart den också. Nu har vi plats så att det räcker och blir över plötsligt. Som ni ser så har vi inte ens lyckats fylla dessa hyllor. Jag har säkerligen fler böcker att ställa upp, men varken jag eller Daniel vill överösa hyllorna med enbart böcker. Nöjda är vi i alla fall. Nu återstår att möblera om lite bland lampor och blommor så att vi blir nöjda lagom till vi får in en julgran som vi ska ordna med plats till.

 Idag har jag varit nere på stan, tyvärr tog pengarna slut före lusten att spendera dem så jag tog gratisbussen hem till min pepparkaksdeg. Efter en dragkamp med "plåtlådan" på ugnen (den var överfull eftersom jag är klant och spärrade den på ett otroligt osmart sätt igår efter brödbaket) så kunde jag sätta igång. Tur att jag bar gjorde en halv sats för det här tog ju lite tid ändå. Så, här är alla mina hjärtan! Och ja, bara hjärtan. Jag tycker om hjärtan och man slipper också smala ben på hästar, grisar, gummor och gubbar. Smala ben går sönder lätt, det vet jag sen barnsben. Nu kan vi äta pepparkakor till tredje advent, pepparkakor gjorda på egen deg och allt. Jag är så stolt över min själv, inga E'n eller liknande saker i min deg minsann. 

 Bilden också.... på nåt sätt så vill den här bloggen enbart publicera bilder om jag väljer nytt inlägg och bild, inte när jag vill lägga till en bild till ett redan skrivet inlägg. Sjukt dåligt. 

 Idag har jag inte gjort många knop. D är hemma och är hängig också så det största vi gjort idag var att åka till Willys och handla. Där hittade jag jättegod choklad med päronsmak som gjorde min dag! Under kvällen har jag gjort i ordning pepparkaksdeg som jag ska baka kakor av i morgon, samt bakat dessa fina bröd, mums. 

Jag har precis också lyssnat klart på den svenska inläsningen av Harry Potter och Fången från Azkaban, inläst av Krister Henriksson. Jag har givetvis läst boken både en och två och kanske tre gånger, men att lyssna på den inläst blev en helt annan upplevelse. Jag har alltid tyckt att Krister Henriksson varit lite stel (mest från Wallanderfilmerna) och tyckt att det är tråkigt att det är -han-som läst in alla mina älskade HP-böcker har nu ändrat åsikt totalt. Henriksson levandegör karaktärer, han läser in känslor och han gör boken spännande. Jag ville bara lyssna mer och mer, även fast jag visste hur det skulle sluta. Dock är det tråkigt att han har lite konstiga sätt att uttala vissa namn och platser (Her-mi-one är ett klart exempel). 

Okej, här kommer då min första bokrecension. Jag funderade ju på att lägga in sådana när jag läst ut en bok, och det tror jag nog är en bra tanke. 

Så mycket att jag inte egentligen ids skriva så mycket. Men jag vill berätta att jag är tillbaka i livet igen efter en tuff vecka. Jag kommer att vara hemma ett tag framöver och jag kommer att kunna skriva mer här så fort allt bara lagt sig.