Det tar egentligen aldrig riktigt slut
(Sök gärna min blogg för att räkna antalet gånger jag nämnt denna låt... ni kommer att förvånas.)
Idag har jag hämtat biljetterna till Lasse i december. Då är det två är sedan sist. Två år då jag haft möjligheten att se honom två gånger om i närheten, men inte tagit chansen. Två år då jag tydligen gjort vuxna, förnuftiga val (som att prioritera trasig bil eller annat som fått gå före en konsert av maistro Lasse.) Men, nu är det dags igen och det är förvånande hur det faktiskt - aldrig riktigt tar slut. Kärleken och förtroendet för Lars Winnerbäck och för att han kommer att få mig att gråta och skratta och beundra och jubla och förtrösta, allt på en gång.
En av mina gamla elever, ett unikum av människor jag haft nöjet att ha att göra med i skolans värld, skrev om denna låt i sin blogg för ett tag sen och även på Fb, varav jag kände mig tvingad att berätta om min relation till denna låt. Fast, hur jag än försöker så kan jag inte förklara. Kan aldrig förklara vad den betytt och vad Lasse gjorde för mig vintern 2000 då jag upptäckte honom. Jag kan tacka Frida för så mycket de senaste 10 åren som gått sen vi lärde känna varandra, men att hon presentera Lasse för mig kommer alltid att stå högt över andras förståelse av tacksamhet. Aldrig riktigt slut... jag tror jag kommer att älska den hela livet.
En enda gång har jag fått höra denna låt live och då grät jag i chock och lycka.
Tack Lars, och vi ses i december.
Idag har jag hämtat biljetterna till Lasse i december. Då är det två är sedan sist. Två år då jag haft möjligheten att se honom två gånger om i närheten, men inte tagit chansen. Två år då jag tydligen gjort vuxna, förnuftiga val (som att prioritera trasig bil eller annat som fått gå före en konsert av maistro Lasse.) Men, nu är det dags igen och det är förvånande hur det faktiskt - aldrig riktigt tar slut. Kärleken och förtroendet för Lars Winnerbäck och för att han kommer att få mig att gråta och skratta och beundra och jubla och förtrösta, allt på en gång.
En av mina gamla elever, ett unikum av människor jag haft nöjet att ha att göra med i skolans värld, skrev om denna låt i sin blogg för ett tag sen och även på Fb, varav jag kände mig tvingad att berätta om min relation till denna låt. Fast, hur jag än försöker så kan jag inte förklara. Kan aldrig förklara vad den betytt och vad Lasse gjorde för mig vintern 2000 då jag upptäckte honom. Jag kan tacka Frida för så mycket de senaste 10 åren som gått sen vi lärde känna varandra, men att hon presentera Lasse för mig kommer alltid att stå högt över andras förståelse av tacksamhet. Aldrig riktigt slut... jag tror jag kommer att älska den hela livet.
En enda gång har jag fått höra denna låt live och då grät jag i chock och lycka.
Tack Lars, och vi ses i december.
Tack Torsten för att du är en snäll katt!
Vi var hemma hos katterna vi passar denna vecka nu ikväll. Utanför dörren till altanen låg en liten, liten, liten mus...död såklart, eller som tur var kanske man ska säga.
Jag är så tacksam för att Torsten är en dålig jägare!
Jag är så tacksam för att Torsten är en dålig jägare!
Schulmans blogg - mitt sommarnöje
Läser ni Schulmans blogg?
Om inte så gör det. Jag har faktiskt aldrig följt hans olika bloggar genom åren, tyckt det varit lite hypat och lite för mycket, men nu läser jag hans nya blogg varje dag och roas riktigt mycket av den. (Dessutom uppdateras den ganska ofta och i det här med att ha sommarlov ingår en hel del tid till att sitta framför datorn.) Kolla ni också!
Om inte så gör det. Jag har faktiskt aldrig följt hans olika bloggar genom åren, tyckt det varit lite hypat och lite för mycket, men nu läser jag hans nya blogg varje dag och roas riktigt mycket av den. (Dessutom uppdateras den ganska ofta och i det här med att ha sommarlov ingår en hel del tid till att sitta framför datorn.) Kolla ni också!
Äntligen Potter!
För ett år sedan släpptes första trailern till Harry Potter och Halvblodsprinsen (för övrigt en av de allra bästa böckerna i serien). Då var det utlovat att filmen skulle ha premiär i november-08. Någonstans på vägen blev datumet ändrat och plötsligt var filmen framskjuten till juli-09. Det är lång tid att vänta på en film som man varit beredd på att få se i november under en lång tid (ja, sen Fenxordern såklart).
Nu är det äntligen dags! Efter att ha tvunget skjutit upp biobesöket pga semester så ska jag nu få titta på nya Potter ikväll. Vi har till och med satsat på att betala för de dyrare platserna i salongen, de med större stolar och mer benplats. Lyx! Jag tänker njuta av varje sekund, jag tänker antagligen gråta en skvätt av flera anledningar och jag kommer förmodligen att leta efter delar de inte tagit med från boken...hur som helst så ser jag fram emot klockan 18.00 så pass mycket att jag skulle kunna sätta mig utanför bion NU (klockan är snart 14).
Detta kan bara inte gå fel!
Nu är det äntligen dags! Efter att ha tvunget skjutit upp biobesöket pga semester så ska jag nu få titta på nya Potter ikväll. Vi har till och med satsat på att betala för de dyrare platserna i salongen, de med större stolar och mer benplats. Lyx! Jag tänker njuta av varje sekund, jag tänker antagligen gråta en skvätt av flera anledningar och jag kommer förmodligen att leta efter delar de inte tagit med från boken...hur som helst så ser jag fram emot klockan 18.00 så pass mycket att jag skulle kunna sätta mig utanför bion NU (klockan är snart 14).
Detta kan bara inte gå fel!
Grease is the word!!!!
Jag har precis njutit av Grease. Det var länge sen jag såg den, men jag kan ärligt talat inte räkna hur många gånger jag sett den hittills i mitt 30-åriga liv. När jag var liten lånade vi alltid den av Åsa T i vår trapp, och jag och syster Åsa såg den om och om och om igen. Hundra gånger om! Jag kommer dock ihåg att slutet inte fanns med, men vi såg den ändå hundra gånger om. (Jag minns att familjen T hade spelat in filmen "Goddag Yxskaft" före den och man var alltid tvungen att spola förbi den filmen först.
Jag älskar den här filmen! Jag inser det när jag ser den idag efter att inte sett den på länge nu. Daniel gav mig den i julklapp förra året men det har inte blivit av att jag sett den förrän nu. Den gör mig lycklig i själen och jag bara myser. Jag älskar introt till filmen, så därför får ni också njuta av det här:
Jag älskar den här filmen! Jag inser det när jag ser den idag efter att inte sett den på länge nu. Daniel gav mig den i julklapp förra året men det har inte blivit av att jag sett den förrän nu. Den gör mig lycklig i själen och jag bara myser. Jag älskar introt till filmen, så därför får ni också njuta av det här:
Nytt vardagsrum
Tänkte att jag kunde lägga ut lite foton över hur vi nu möblerat vardagsrummet efter tapetseringen. Inser att jag ju inte tagit kort på den fantastiska fondväggen (bakom ryggen på mig på dessa kort), så den får ni helt enkelt pallra er hit för att se. Igår satte vi ihop de nya möblerna som ni ser på det första kortet. Vi är så nöjda! (och nej, inga gardiner än, gardiner är ett gissel!)
Ullis dissar
(OBS, ni missar väl inte att jag publicerar 2 inlägg idag, missa inte att läsa förra också.)
Nu är det dags att dra på sig gnällkärringskostymen för nu tänker jag gnälla, rejält! Under dagarna i Sthlm har dessa moment retat upp mig mer och mer och med tanke på den irritation jag redan hade för dessa företeelser så måste det resultera i något form av gnäll NU.
1. Människor som röker överallt.
Japp... så är det och jag vill börja med att säga att jag också har rökt. Jag rökte ganska länge (enligt mig själv) från och till och konstant (eller ja, ni förstår, jag var fast i skiten) under 3-4 år. Jag slutade med dagligrökandet i december 2002 då jag insåg att jag inte pallade med att alltid lukta så jäkla illa, alltid bli desperat om jag inte hade cigaretter hemma och att jag verkligen inte klarade av att acceptera att något jag inte bestämde över skulle ha kontrollen över min kropp och mitt humör. Det är väl JAG som bestämmer, eller?
Sen rökförbudet på krogar och restauranger i Sverige infördes har vi helt klart räddats för en hel del passiv rökning och kläderna luktar inte rökt längre bara för att man bestämt sig att äta ute. MEN, på sommaren är det kört. Människor röker överallt på uteserveringar och skiter fullständigt i om grannen sitter och äter sin mat, som han/hon dessutom betalat dyra pengar för. Jag betalar inte för att bli förgiftad. Vad är det som gör att rökare tror att alla andra vill andas in deras rök? (Jag är medveten om att jag såklart varit där själv, men nu utgår jag från mig själv som icke-rökare.) Jag har flera gånger den här sommaren valt bort uteserveringar för att slippa andras rök i min mat och igår på Thåströmspelningen hade jag järnkoll på vart vinden blåste så att jag inte skulle få andras rök i ansiktet. Jag mår ärligt talat illa av rök nu för tiden och kan inte tänka mig att börja igen. Aldrig! Jag skulle aldrig kunna utsätta 1. mig själv 2. mina framtida barn 3. andra människor för att stå ut med att jag luktar rök hela tiden. Händer, andedräkt, kläder .. allt lutkar rök när man röker. Det är en ren villfarelse att det är på något annat sätt.
Gör mig en tjänst.... ni som röker. Jag förstår att många tycker det är mobbning att ni ska röka på särskilda avdelningar och liknande, men jag har faktiskt inte bett om att få era gifter, ni har valt det dock, så då kan ni lika gärna sälla er till varandra.
2. Fulla människor.
Ja, OJA, här har jag verkligen varit, så jag menar absolut inte att avsäga mig allt ansvar för dessa situationer. MEN, det var länge sen jag var så där dräggfull, så där att man tycker att man själv är så jävla het att alla andra borde falla för ens fötter. Så där så att man inte kan stå på sina höga klackar, hålla tyst om sina innersta tankar när man sitter på tunnelbanan (situation från igår där 3 tjejer sitter och allvarligt skriker ut hur mycket de älskar varandra och berättar om "kommer du ihåg när du blev gravid och sen fick missfall-historier.) Ju längre tid som går sedan jag var ens i närheten av det stadiet, desto mindre sugen är jag på att vara där. Fulla människor som hellre står på andras fötter än sina egna och inte tar NÅGON som helst hänsyn till att andra människor också finns i närheten, fulla 40+-människor och fulla tjejer som med förförisk blick (tror de) hånglar upp någon lika full och kåt kille som de nyss träffat i öltältet. Bläk!
3. Power Meet - Västerås.
Just nu pågår Power meet. Sveriges största raggarbilsträff, återkommande i Västerås varje år. Lika återkommande är frågan i VLT (lokaltidningen) om Power Meet är BRA för Västerås och många säger att det är det väl, det drar ju folk och är en turistgrej och många är glada. Jag är INTE glad. Det svinas något så in i helvete! Det är slagsmål och våldtäkter varje år och den mängd avgaser som släpps ut skulle kunna försörja en hel stads bilar i ett år. I dessa miljötider är det helt åt helvete att vi ens har en sådan här träff!
Igår, efter Sthlm, kom vi hem till ett ösregnigt Västerås. På stationen var det fullt av fulla människor som bara gick runt och skrek och verkade ställa till med skit, trots regnet. Stationen var även full av poliser och hela vägen Stora gatan upp mötte vi 3 polisbilar och jag är jäkligt glad att de gör sitt jobb. Jag läste i tidningen att ingen polis får lägga semester under power meet och det är ju bra, fast inte så jäkla kul för dem kanske. Jag dissar Power Meet å det grövsta! Bort med skiten! Oavsett om det är en turistgrej eller inte, så är följer det med för mycket skit för att det ska vara värt det!
Nu har jag dissat klart, nu får ni läsa om mina dagar i Sveriges huvudstad istället.
Stockholm 2-3/7
När jag fyllde 30 i april gav Daniel mig (och sig själv) biljetter till en spelning med Thåström och Ternheim i Stockholm den 3/7. Jag blev överlycklig för det var så otroligt utmärkt. Vi hade missat både Ternheim i januari och Thåström i mars här i Västerås och nu fick vi alltså chansen igen.
Vi bestämde oss för att göra en minisemester utav det hela och eftersom Daniel skulle jobba idag på morgonen så fick det bli dagen före spelningen och samma dag som fick bli semestern. Så, med hjälp av kära syster-yster och hennes hotellkontakter fick vi ett bra rum på ett Scandic riktigt centralt och sen bar det iväg i torsdags morse.
Det var en VARM dag! Efter vi hittat till hotellet och installerat oss där tog vi en lång och varm promenad ut till Djurgården där vi åt lunch i skuggan och sedan tog en lång tur på Vasamuséet.
Ärligt talat... jag var på Vasamuséet när jag var 12 och var i Sthlm med skolpoliserna. Målet med den resan var Gröna Lund och det där muséet var bara tidsfördriv och ett onödigt måste på den tiden. Nu var det riktigt, riktigt intressant, och även svalt, nästan kallt (vilket behövdes!) Så, om ni varit på Vasamuséet när ni var små så rekommenderar jag er att göra ett nytt besök som vuxna, det var helt klart värt varenda krona!
Efter muséet tog vi oss till gamla stan via spårvagn, sedan gick vi upp till vårt hotell igen. Precis vid hotellet låg en gammal biograf och vi bestämde oss för att gå på bio på kvällen. De visade bara Ice Age 3, så det fick bli den! Det var en jättefin gammal salong och jag började genast spinna planer på att göra ett biobesök när det kommer någon storfilm framöver, bara för att det var en så fin biograf, men efter 90 minuter i de där gamla stolarna hade jag ångrat mig. Filmen var dock bra!
Igår, fredag, regnade det rejält när vi åt frukost. Hotellfrukosten ÄR verkligen det bästa med att bo på hotell, visst är det så? När regnet avtagit checkade vi ut och begav oss ner på stan. Där mötte vi upp med Mats H, som vi åker till Långö med om en liten vecka (WIHO!!!) Vi tog en LÅNG promenad från centralen ut till söder, där vi efter mycket om och men åt lunch. Jag lyckades få en rejäl bonnbränna på den promenaden och den kommer nog aldrig gå bort under den här sommaren. Så går det när man slarvar med solskyddet. Efter lunchen blev det en JÄTTEglass i gamla stan, eller som Mats sa "jag har aldrig i mitt liv betalat så mycket för glass". Efter detta var det dags för musik!
Konserten ägde rum på Långholmen och där var fullt av folk. Freddie Wadling inledde med ett par låtar och lite senare spelade Ternheim. Det har sagts förut och det kan sägas igen: Anna Ternheim är RIKTIGT bra och nu har även Daniel insett det, till min lycka. Hon har så många starka texter och hon har en väldigt speciell röst.
Thåström var ju dock spelningens höjdpunkt. Jag har sett Thåström en gång förut bara, på den kalasturnén då han och Kent var de stora dragplåstren, jag vet inte när det var men jag skulle gissa på 2002 eller 2003. Det var samma år som Marie och Krister gifte sig, det vet jag... när var det, Marie? Det var i alla fall sista gången jag stod långt framme på en konsert. Just på Thåström den gången insåg jag att musiken är viktigare än att försöka leta efter plats för mina fötter. Hysteriskt!
Det är absolut något särskilt med Joakim Thåström och så här i MJ-tider kan jag inte låta bli att tänka på att han är äldre än MJ någonsin blev och att den dagen HAN går bort så kommer det vara landssorg i Sverige under lång tid. Det är uppenbart när vi tittade på alla blandade åldrar som var där igår för att se honom. Många har säkert sett honom på Ebba Grön tiden och upplever gamla minnen nu. Tyvärr har jag inte lyssnat på de senaste skivorna Thåström gjort, den senaste jag köpte var "Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal", och den är BORTA dessutom. Är det någon som sett till den? Jag sörjer den.
Hur som helst så fanns det många riktiga höjdpunkter, trots det regn som började falla under mitten av spelningen: Alla vill till himlen (såklart), En vacker död stad, Fan, fan, fan och VAR ÄR VARGEN? I love gamla Imperiet!
Tyvärr var vi tvungna att gå precis före första inropet eftersom vi skulle med sista tåget hem, men på håll hörde jag "...vi skulle få leva här..., vi skulle få leva här..., vi skulle få le-leva här..."
Tack Thåström, för att du fortfarande trollbinder.
