Bläk säger jag bara. Låt mig nu vara, ett par år framöver, ca 70 kanske vore bra? Då har jag nog glömt dig ditt äckel.

På lördag ska jag på sittning i Falun. Falu studentkår och Borlänge studentkår har -äntligen- bestämt sig för att slå sina påsar samman och det firas med middag och tom uppträdande med Veronica Maggio. Undertecknad är inbjuden i form av gammal kårräv, som kämpade för detta redan 2003, på den tiden då det begav sig. Klädpaniken infann sig lagom till jag tackade ja. Så, idag har jag letat klänning med följande resultat: 

Ni kan väl ignorera själva - jag- i den här bilden och bara avgöra åt mig om jag ska behålla denna outfit eller inte. Jag har nämligen ingen aning, men jag ville ha något otippat för att vara jag (vilket skulle varit svart eller brunt). Jag förstår inte hur man kan köpa så mkt kläder som jag gör, och ändå inte få ihop kläder varken en vanlig dag eller en ovanlig. 

Jag tror att det här kanske är en 30-årskris som kommer smygande, därför är jag djupt tacksam för kommentaren min elev S gav mig häromdagen: "Du ser inte ut som 30, Ulrika. Snarare 25." Jag tackar ödmjukast, fast du får inte högre betyg för det ;)

åka till skultuna fabriksbutik, läsa bok, gå ut och gå, skriva omdömen inför mittermin.

Jag borde:

tvätta, träna, skriva omdömen, skriva uppsats, gå ut och gå, hitta kläder till lördag.

Jag skulle vilja ha mer tid, men vad får jag! Jo, en timme kortare istället.

Måste också tillägga att jag gillar att titta på bilderna från Earth hour på nätet. Det är något mäktigt och magiskt över att se så stora, kända byggnader som parlamentet i London, pyramiderna i Egypten och Taj Mahal i Indien släckas ner ett efter ett. Det ger någon form av unison vilja som jag får vara delaktig i. Det känns bra! Jag hoppas nu bara att människor också förstår att bara för att man släcker ner en timme/år så behöver man inte bränna alla lampor man har årets resterande timmar. Apropå lampa så passade inte lampskärmen till lampfoten i hallen och jag tror inte vi köper ny lampfot, så nu är det istället min sak att göra mig av med den, tyvärr. Kollade runt lite på ikeas hemsida igår och såg att "mitt" tyg kommer in på lager i morn igen, tacksamt!

Idag har jag bland annat varit på loppis på ABB-arena tillsammans med Sofia. Vi gick där och botaniserade för ett år sedan också, så det kändes helt klart rätt att vi nu gick där och kikade igen. Jag gjorde faktiskt några fynd, några som jag -verkligen-tycker är bra köp, och några kanske lite mer tveksamma. Många hänger dock på att Daniel också accepterar de här sakerna i vårt hem. Detta var vad jag spenderade 120 kr på:

Två tavlor med paris-motiv. Känns som typiska sådana målningar man kan hitta längs med Seine i Paris. Jag tycker om dem, jag hoppas att D också ska göra det och att de kan vara en påminnelse om vår viktiga parisresa förra året. Lampskärmen var det första jag hittade. Jag vill ha den i hallen där det behövs mer färg (som i resten av lägenheten då...). Böckerna har jag ingen aning om, men den ena hade en cool framsida (Londons tunnelbanelinjer) och den andra en vacker, jag hoppas de är bra (när jag nu kommer att läsa dem...om ett par år.) Duken vill jag ha i köket, återigen, färg! Skålarna blev sista köpet, och det var nästan bara på pin tji eftersom jag alltid lyckas komma hem med skålar av något slag och D blir tokig och säger att vi HAR skålar. Men, visst är de söta?

Efter detta åkte jag till Ikea för att köpa det där tyget vi nu bestämt oss för att köpa och låta dem sy upp gardiner av. Det fanns inte kvar!!! Jag är djupt besviken kan jag lova. Ingen fanns i närheten heller, så jag kunde inte fråga om de skulle få in det igen heller. Funderar på att ringa systrarna och be dem kolla sina ikean i Sthlm och Karlstad, men vi ska ju ha dem uppsydda också, hmm (och det tror jag iaf inte att någon av de två gör frivilligt, haha.) Det fick bli lite papptallrikar och muggar och fina servetter till påskafton istället. Vidare så letade jag kläder till på lördag, då jag ska på middag i Falun, men där gick jag bet. Ärligt talat så har jag inte ens lust att leta kläder till ett sådant tillfälle. Jag vill bara få åka dit och ha roligt, inte oroa mig för kläder. De kläder jag har i den klassen har jag växt ur av någon skum anledning (jag tror att den botas med "börja tänk på vad du äter lite mer-metoden", men den är tråkig som tusan). En timme senare och med lite matvaror och dyr kattmat från Hill's, så var jag hemma igen. 

Nu vill jag läsa! Men, jag tror att jag har annat att göra tyvärr. Lov snart va? Jag måste få bara ligga ner och läsa bok. 

Jag har tänkt mycket på det här med redovisningar. Det är ju inte så att vi, vuxna, går runt och redovisar saker för varandra hela tiden. Det är inte precis så att jag säger till D när jag kommer hem "Vänta, sätt dig här så ska jag rulla fram en power point pres här på väggen och berätta för dig om Earth Hour, eller Amerikanska revolutionen eller inbördeskriget (vilket var två av ämnena idag, inte Earth Hour...den var min idé). Nej... så går det ju inte till. Så, varför ska man då kunna redovisa inför andra? Det är ju en fråga som säkert var och varannan 15-åring frågar sig ibland. Mitt svar på det skulle nog vara... för att det kommer situationer i livet då vi var och en hamnar i lägen då vi talar inför andra. Det kanske är något så litet som att räcka upp handen och redovisa sina funderingar och tankar, och våga göra det inför andra. Eller så är det kanske den där gången då du ska hålla tal för din bästa vän på hennes/hans bröllop, eller din pappas 50-årsdag. Men, nu är vi ju inte alla, som jag är, och vill hålla tal i stup och ett. Så, när ska vi då prata inför andra? Tjaa... kanske när du ska övertyga flera kompisar om rätt och fel, eller om varför ni ska se film A och inte B, eller vill sätta någon på plats med dina kunskaper i ett ämne helt enkelt. 

Mycket handlar det om att våga. Att våga utmana sig själv och sina gränser. 

Idag utmanade flera av mina elever sig själva då de fick i uppgift att, var och en, gå fram i klassrummet under tystnad och sedan lugnt och stilla söka ögonkontakt med alla i rummet. Det blev smått magiskt när de en efter en genomförde detta och jag blev bara stoltare och stoltare för varje som vågade, särskilt hon som först inte vågade och sedan utmanade sig själv. Well done allihopa! Det var ett stort steg för många och ett viktigt steg för alla, nästan som månlandning. Det bästa var nog att flera ville att vi ska fortsätta med liknande övningar. I love you for testing youselves!!! 

Jag har nog varit dum inser jag... när jag uppmanat och uppmuntrat till redovisning, när det är så nervöst att bara stå där och titta på de andra. 

(Men hörni, en helgrupp på Apalby är en halvklass på många andra skolor... glöm inte det. Det är lyx!)

Om vi säger så här.... vem tror ni skulle åka först i morse? 

Som att inte detta var nog så hade Syd Långö-beskedet kommer när jag kom hem. Vi har fått veckan i juli som vi ville ha, vi får bo på Kaptensgården, som vi ville (inte på Norra, vilket hade varit bäst, men det hade jag ju kunnat räkna ut då vi bokade en lördagsbytesvecka). Vi fick också plats sista dagarna i v 34, så då blir det så även i år. Jag trodde ju förra året att det då var sista året jag gör den resan när skolan redan börjat. Men, nej. Jag måste dit. Jag mår inte bra om jag inte får de där dagarna i augusti. Syd Långö är mitt andningshål, mitt ställe att ladda batterierna och det ställe där jag är tryggast och mest harmonisk på jorden (av de platser jag varit på dvs) och det är ett måste att få åka dit. Att åka dit i augusti är speciellt, och jag behöver det verkligen! Jag önskar att alla fick ha ett sådant ställe, jag hoppas att de flesta har det, eller hittar ett sådant ställe någon gång i livet. 

Nu hoppas jag på morgondagen.

Håll tummarna.

Jag stör mig på att saker och ting inte rullar som de borde, rutiner som inte fungerar och hinder som står i vägen för lösningar, men jag vet att det inte är min sak att ta tag i dem, inte min sak att bestämma, men då har det i stället blivit min sak att gnälla. Jag avskyr att gnälla! Om det är något som får mig att må dåligt så är det att gnälla!

Mest av allt vill jag ha den där förändringen NU. Jag är på bristningsgränsen snart. 

Men, jag får tillbaka skattepengar till midsommar! Det gör oss alla lyckliga här hemma (mest jag, för då vet jag att Långö-veckan är betald.)

Eller som Camilla sa sommaren 2006: "Det är liksom brgrbr". 

Dvs: Fult.

Beroende av: Hjälp. Kärlek. Närhet. 
Vad får du oftast komplimanger för? Att jag är så kreativ och klok för min ålder ;). 
Vad säger du för att imponera på någon? Beror på vem det är. Och om jag verkligen behöver imponera, jag upplever sällan det.
Hur imponerar man på dig? Man tänker snabbt och kommenterar snabbt. Man är kreativ och djup. Eller bara lagar god mat. Eller klarar av allt detta + 2 barn samtidigt.
Brukar du skratta för dig själv? Ofta, ja.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: Jag orkar inte kolla, men det var D som skrev att han var framme i Trysil och skulle ringa ikväll.
Är du allergisk i mot något: Förutom oförstånd-nej.
Nästa mål i ditt liv: Livet är ett mål i sig.
Vem ringde du senast? Frida
Antal timmar sömn inatt: 7-9 beroende på hur man ser det.
Sov du ensam: Nix.
När mår du bra: Oftast. Eller bara när Torsten buffar på mig, det krävs så lite.
När blev du fotad senast: I går.
Hur känner du dig nu: Lite seg, törstig och tvingad att rätta en uppsats, jag lovade ju!
Hade du en bra kväll igår: Jajjamen! Bra kväll med goda gamla vänner.
Favorit dryck på morgonen: Oboy.
När brukar du oftast gå och lägga dig: Strax efter 22.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej, inte kärlek, men intresse.
Vad gör du i morgon: Jobbar,  äter tårta och spicy hot hos Frida.
Vad är det värsta du vet? Oförstånd.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Verkligen.
Vad är det finaste du fått? Kärlek, för att jag är jag och inget annat.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Daniel, mamma, Frida, Fia, Emilia - utan inbördes ordning.
Är det okej att gråta: Ja, det är det verkligen.
När grät du senast: Förra veckan när jag såg Into the wild.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: När jag känner för det, det kan vara allt mellan 8 och 11.
Vill du gifta dig: Ja.
Vill du ha barn: Ja.
Solar du ofta: Nej. Jag tror på att inte solbränna är ett tecken på att man mår bra eller är snygg. Jag vill inte ha cancer, men det är skönt i solen, med måtta. Solarium gav jag upp för länge sen, fåfänga får inte gå före hälsa.
Är du bra på att laga mat: Jag gör så gott jag kan.
Tror du på ett liv efter döden: Hoppas det finns.
Bor dina föräldrar tillsammans: Ja. 
Har du tandläkarskräck: Jag har haft, något så in i norden, men nu mera lever jag efter devisen "detta är en kort stund av mitt liv, jag överlever det."

Är du morgon- eller kvällsmänniska: Eftermiddag? Annars kväll. 
Vilken ögonfärg har du: Blå-grå.
Har du någon gång gråtit dej till sömns: Det har jag garanterat gjort.
Biter du på naglarna: Inte om de inte redan håller på och går av, irriterande nog.
Röker du: Nej, nu har jag växt ifrån det. Det var det där med hälsan som sagt.
Senaste låt du hörde: Någon låt med Pontus och Amerikanerna... Me love!

Det var det... roande? Kanske inte.

Jag skulle dessutom vilja ha orchidéer i hela köksfönster, jag måste slänga ut alla de gamla tråkiga vinterskadade gröna växterna som just nu bor där. 

Jag vill också hitta DE DÄR tapeterna till vardagsrummet så jag kan sluta leta nu. 

En dag kommer ett liv utan min prins, och jag kan inte se framför mig hur den dagen ska se ut. Ibland tänker jag på det, som att förbereda mig på att den kommer, och då är det som att jag slits sönder inifrån. Jag kan inte tänka mig vardagen utan dig. 

Det börjar bli vår ute, och jag vet att det innebär att du nu kommer vilja vara ute, mer och mer och mer. Snart kommer sommaren då jag oroar mig så fort du inte kommer in på kvällen. Då jag inte kan sova, likt en tonårsförälder, när du är ute och springer hela nätterna. Dina två tidigare "bröder" dog i sina möten med bilar och jag kommer aldrig att sluta oroa mig för att detsamma ska ske med dig. 

Du är mitt solsken. Du är min prins. Jag kommer aldrig att ångra dagen jag bestämde mig för att du och jag skulle ha ett liv tillsammans. 

Jag har ägnat en halvtimme åt att kika på böcker jag vill köpa in till jobbet. Men, först måste vi får någon ordning på utlåningsreglerna, så att vi får tillbaka våra böcker också. Annars kan man ju lika gärna lägga ner. Vad vill ni ha för böcker på skolan, hörni? Jag vet ju att det finns dom som läser, ibland i alla fall. 

Min fd chef intalade mig gång på gång att man måste lära sig att älska det nödvändiga. Jag inser att jag i alla fall inte precis avskyr att jag jobbar så pass ofta som jag gör. Som jag sa till min kollega härom dagen: Jag jobbar när jag vill jobba, om det är helg eller inte spelar ingen roll. (Jag vet, jag har skrivit om detta förut, förlåt att jag tjatar, kanske försöker jag intala mig själv att jag inte ÄR arbetsnarkoman.)

Nu ska jag och min bok snart gå ner på stan och leta present till världens bästa Frida som fyller år på måndag. Det var länge sen jag bara gick runt på stan, eller som jag sa vid frukosten "En bra sak med att jobba är att man inte hinner gå på stan och spendera pengar". Fast, egentligen var det ju bara lur, eftersom min dator och jag spenderar rätt mycket tid på olika sidor på nätet där man kan spendera pengar på både det ena och det andra. 

Igår såg vi Garden State. I love Garden State!! Både filmen och soundtracket är genialt! 

Jag väntar på deklarationen, någon mer som gör det?

Jag har lyssnat klart på Harry Potter och Dödsrelikerna. Jag läste den senast i september, men tänk att den även denna gång var spännande och väckte både skratt och tårar! Nu har jag börjat lyssna på Sagan om Ringen och börjat läsa The Royal Assassin av Hobb, del 2 i serien. Jag har en hel drös med böcker som jag vill läsa! Jag längtar till sommaren så att jag får tid över att läsa alla fantastiska böcker! Fast, jag ska läsa en sommarkurs i år igen, denna sommar blir det sommarkurs i Fantasy. Det ska bli kul, ja, om jag kommer in då... fast det räknar jag med. 

Rutiner är viktiga har jag hört, och det har nog även vår minsta katt hört. Han har nämligen en rutin som får mig att skratta varje morgon. När jag kommer upp så är det maaaaat som gäller, men grejen är att när han väl får mat så äter han ytterst lite. Istället sätter han fart in på toa och uppenbarligen så gör han det stora när han väl är där. Efter lådbesöket så inträffar sedan det som jag och sambon kallat för "bajsrundan" för han kutar som en tok genom hela lägenheten, mattor flyger oskyldiga från sina platser och den som står i vägen får sig en smäll. Jag antar att han känner sig lättare (?) Roligt är det i alla fall.

Likt Pippi Långstrump ska jag ha ett rejält kalajs snart. Jag blir nämligen 30 om inte mindre än 4 veckor - 1 dag, på självaste Påskafton! Först hade jag inte tänkt göra något alls den dagen, kanske en middag med D och ta det lugnt, äta ägg och så ;). Men sen insåg jag att va f-n, nu fyller jag ändå 30 och jag har ingen ångest alls och är det någon gång man får vara ego och ställa till med kalas för sitt eget höga nöjes skull så är det när man fyller jämt. Och ärligt talat, är det inte roligare att fira 30 än 40? Jag tänker då inte vänta 10 år till med att ställa till med kalajs. Det är nu flera, flera år sedan jag slog till på "öppet hus hela natten" festerna i Falun när jag fyllde år. 

Så, för att underlätta för er alla därute, som bara lääängtar efter att ge er ut i djungeln och köpa mig riktigt bra födelsedagspresenter så kommer här, helt jäkla egotrippat, min "Jag skulle bli glad över"-lista:

- En slagborrmaskin (ja, tro't eller ej, detta är vuxenpoäng så det dryper om det)

- Allt som innehåller minst 70 % choklad.

- Behandlingar i överflöd: ansikte, fötter, massage, betald tid hos min kiropraktor, klippning på kloak - you name it!

- Presentkort på affärer där jag kan ta på mig spenderarbyxorna rejält: Indiska är ett bra exempel, men jag kan nog hitta saker jag vill ha nästan var som helst. 

- Lasse Dvd'n Solen i ögonen, för jag har inte fått tummen ur och köpt den än.

- 1 st endagsbiljett till Peace and love, så att jag kan få se Lasse (fast det är dyrt.... )

- 1 st Wake up- lampa, så jag slipper vara sur när jag vaknar. Den skulle matcha min väckningssignal "Morning has broken" väldigt bra. 

- Lost säsong 3 och 4

- Desperate Housewives säsong 2 och framåt.

Sen kommer jag inte på mer..... Daniel knows the rest, eftersom det alt som oftast händer att jag kläcker ur mig "Den vill jag ha!"

Så... sätt fart nu. Vi ses till påsk, och att ni kommer (ni som fått det förträffliga inbjudningskortet) eller att ni kommer ihåg mig, är mer värt än allt annat!

Vi pratade ett tag om varför man går på isen... Det var nämligen jättemånga ute och gick på isen där nere vid Lögarängen. Vi konstaterade att det måste ha något med en vilja att trotsa naturmakterna att göra. Stämmer det? Jag har aldrig haft någon längtan efter att vandra ut på isen, men så många gör det,... Vad har det med att göra? Berätta för mig!

Och vi tittade, och tittade.. det var en ganska lång film. Lång, men bra. Men inget blev som jag ändå trott att det skulle bli, som jag ändå hoppats. Jag inser hur naiv jag var, och att jag kunde ha vetat om slutet innan, likt min lillsyster gjort när hon såg den, eftersom den bygger på en verklig historia. Men, istället visste jag ingenting och det är jag rätt glad för. 

Efteråt var jag halvt förstörd, om inte helt. "It took me off guard" som det heter. Jag googlade lite och genom nätet hittade jag verkligheten bakom allt och där blev en film, som jag visste var byggd på en verklig historia, verkligen verklighet. Jag var smått paralyserad kan jag lova.

Under natten har jag drömt förvirrande drömmar som alla haft något att göra med filmen, hemska drömmar som jag bara ville skulle ta slut. 

Jag vill använda den här filmen i skolan, den och verkligheten bakom. Hur? Vilka? När? Var? Är ni redo?

Idag har jag blivit intervjuad av två studenter från Mälardalens högskola. De skriver sitt arbete om ... skönlitteraturen i skolan, och även om klassikerna. Det var väldigt paradoxalt att nu sitta på andra sidan intervjufrågorna, så här 4 år senare. Lustigt liksom.

Nu ska jag leta upp mitt examensarbete och skicka det till dem, men först måste jag nog läsa igenom det igen. Jag är inte helt säker på att jag står för allt som står där längre.

Men en oro växer i världen runt omkring. Fienden drabbar städerna på kusten om och om igen och de utsätter folket för en hemsk fara. 

Boken var bra, riktigt bra! Nu ser jag fram emot del 2. Serien innehåller 3 böcker, men om jag tycker om dessa så vet jag att det finns flera serier av Robin Hobb, som för övrigt är ett pseudonym för ett pseudonym. Det är härligt att läsa ren fantasy igen, det var länge sen nu!

Jobbet är tungt just nu... jag ser inga utvägar och jag sliter mitt hår och dunkar huvudet i väggen gång på gång. 

Jag har också läst Äkta vara, Den hemliga kocken, Daniels körkortshandledarbok, en bok utan namn, Självkänsla Nu!, börjat i Förändring som tillstånd samt läst en massa tidningar. Det är väl anledningen till att läsningen går långsamt. Just nu lyssnar jag på Harry Potter och Dödsrelikerna samt läser Assasins Apprentice av Robin Hobb. 

Det går framåt i den skönlitterära världen, men jag upplever att jag inte har tid nog. Kan man få ett par extra timmar då och då, bara för att få ligga och läsa i lugn och ro? Jag längtar till sommarens böcker!

Jag vill kontra med att årets-livets-plagg är jeansen... -r i k t i g a jeans, för de går aldrig att ta ur modet igen.

Sen åkte vi till Ikea och köpte ny soffa. Vi njöt som bara den när vi satte oss i soffan på ikea och insåg att det var-mjukt! Den soffan jag köpte för två år sen är faktiskt något  hård, bland annat.... Nu har vi ägnat kvällen åt att möblera om och därmed stoppat in den soffan i lilla rummet, eftersom vi måste ha kvar den på grund av att den är en jättebra bäddsoffa. Den här soffan, den gamla, som jag nu sitter i, är alltså två är gammal, och sönder. Om jag lutar mig bakåt och D också kommer och gör det så gungar liksom ryggstödet. Jag är less som satan på detta! Jag gnällde lite på Ikea, eftersom även denna är köpt där, och de sa att det var 3 års garanti och att vi skulle höra av oss i morn. OM vi kan få tillbaka något på den så är det ju bara plus. Men... det är trist med trasiga saker. Jag tror tusen gånger mer på den nya soffan, som vi såklart hoppas ska komma hem före helgen. 

Men.... tusan vad Jake i 2 och en halv män blivit gammal. Jag vet inte om det är lika roligt längre... 

Skrattlockande: Kodjo på Morgonpasset i p3 har lagt till en vana av att härma King Julian från Madagaskar. Kodjo slog fast att han blivit kär i Julian när han såg Madagaskar 2 i helgen. Varje gång han låter som Julian så skrattar jag smått över min frukost, dels för att han är en jäkel på att härma, och för att Julian faktiskt är en fenomenal figur såklart! 

Idag ska jag träffa eleverna vid Önstagården och jag hoppas att de kommer ihåg det så att de kommer dit. 

Nu har jag dock gått med ont i nacken på höger sida i cirka tre månader. Det hela började då när jag var sjukskriven, när jag låg så mycket och tydligen stelnade till rejält i nacka och diverse kotor. Idag konstaterade kiropraktorn att mer knakande inte kommer att göra susen utan att det hela är mer muskulärt. Så, för att få mina envisa muskler i nacken/axel att ge upp så tröttade han ut dem rejält genom att klämma åt om dem rejält. Jag säger bara SMÄRTA! Jag kallsvettades nästan och trodde ett tag att jag inte kunde andas. När han knep om om de där musklerna så strålade smärtan ut i hela ryggen och min högra arm liksom domnade bort och det började sticka obehagligt i fingrarna. "Gör det fortfarande lika ont? Jag tycker att det börjar ge efter i muskeln nu." Jag svarade mellan hopbitna tänder "nej, det gör ont.." eller bara "ont". 

Jag tror dock att jag är bättre, även om det inte verkar vara helt bra. Daniel får helt enkelt se till att få hem sin massagebänk så att han kan behandla min nacke oftare än kiropraktorn kan (billigare också). 

Nu ska jag åka och lämna in bilen på verkstaden- igen. Sen är det verkligen tillbaka till vardagen i skolan igen. Det är 5 veckor till påsklov, och det är ju bra, men det stressar mig också. Jag hoppas faktiskt att det stressar de som borde vara stressade också.

Jag läste, av en slump, på aftonbladet,.se att det var dags för Lost att börja igen. Hela mitt inre jublade! Tänk, nu på tisdag börjar ju Desperate och nu är det bara Lost som fattas i min relation med tv'n. Men, som jag sa till mamma igår: "Hur ska Lost kunna börja snart när de precis börjat visa en serie i 13 delar på onsdagar kl 21, dvs Lost- tiden?" Nu stod det på aftonbladet att Lost börjar den 17e mars och att de ska visa en tillbakablick den 10 mars..... vet ni vad den 10e och 17e är för dagar???? Det är ju för fasen tisdagar! Vad går på tisdagar? DESPERATE! 

Veckan som gått har kantats av: 

- För mycket fet mat

- Sol

- Bad

- Fascination över den nya miljön

(ja, i den ordningen känns det som)

Nej, men allvarligt! För mig som aldrig varit iväg och varit på en sådan här solresa så har det varit en spännande vecka med många nya intryck. Det var också en bra chans att lära känna familjen O bättre, eftersom det var dem vi reste med. Det var ungefär som svensk sommar på Lanzarote förra veckan. Temperaturen låg på ca 25 grader och på kvällen krävdes en extra tröja, men på dagarna gick det utmärkt att sola och njuta av värmen. Havet höll, även det, en temperatur som stämde bra överens med den svenska sommaren, ca 17-18 grader. Det gick att bada (även om min pappa inte skulle hålla med) och vågorna var fantastiska! 

Jag har inte bränt mig, men jag har heller inte fått någon färg. Daniel ser ut som en vandrande pepparkaka och det gjorde även resten av hans familj, men jag har verkligen fått det skrivet på näsan att jag inte har ett uns trevliga pigment i mig. Okej, nu tycker jag inte att det är superduperviktigt att bli solbränd, jag besparar hellre min hy smärtan av att bränna och svida efter en dag i solen MEN det visade sig ju att jag kunde vara i solen (med spf 30 oftast) nästan lika mycket som D, men inte 17 blev jag solbränd för det. Lite soleksem letade sig fram när jag sänkte skyddet från 30 till 10 på armar och ben, inget som kliade, men nog så irriterande. Men tja... det betyder ju att jag KAN åka på solresor men att jag INTE KAN visa upp att jag faktiskt varit utomlands, inte inspärrad i en frys någonstans - jag har helt enkelt inte pigment nog för det och det är bara att acceptera det (men det är ju bra orättvist att mina kära systrar fick bra pigment med sina gener). 

Så, foton då: