Ett avsked
Igår tog de avsked, alla mina favvisar i Lost. Idag sörjer jag. Det är jobbigt för jag får ju inte skriva om det egentligen. Om jag hade följt svenska sändningarna, som jag gjort i 5 säsonger innan denna, så hade jag inte velat höra ett endaste ord om finalen. Jag hade varit förbannad på tidningarna som skriver om det här NU, fastän sista avsnittet inte sänds förrän ju juli i Sverige. Därför jag är jag glad att jag den här säsongen av alla följde USA-visningarna.
Jag kan i alla fall säga en sak: Jag grät igår, för att det är slut.
Jag har varit fast i Lost länge. Inte sen det började sändas i Sverige, för det missade jag. Jag minns att jag såg reklamen och tänkte att det där MÅSTE jag se, men sen gjorde jag inte det. Däremot plöjde jag hela säsong 1 och halva säsong 2 för att komma i fas under jullovet-05. Jag låg på soffan/sängen i min första lägenhet här i V-ås och tittade på avsnitt efter avsnitt och det var som en förälskelse. Jag ville aldrig sluta titta. Sen dess har jag var helt hooked! Så skadad att jag genast gick med på att köpa den nya versionen av engelska för år 8, eftersom det fanns bilder från Lost i den.
Jag älskar Lost! Jag älskar karaktärerna, jag älskar dramat, jag älskar allt mysko och konstigt och jag kunde inte göra annat än att älska slutet (så mycket får jag väl säga).
Jag kommer sakna Lost på samma sätt som man kan sakna någon som dött. Det låter hysteriskt, jag vet, men det känns så. Jag tror aldrig att jag kommer att hitta ett tv-program som klassar ut Lost, någonsin. Jag vet att det är lite djärvt att säga det, så här när jag bara är 31 år, men jag tror inte det. Jag både fasade och såg fram emot den här säsongs-serie-avslutningen, för jag var så rädd för att det bara skulle ta slut, att jag inte skulle vara nöjd, och samtidigt är jag så glad att det blev ett slut. Att det inte bara fortsatte i all oändlighet och sedan bara blev kass.
Farväl mina Lostisar.
Jag vet att jag är kass
Riktigt kass på att skriva. Jag har inga andra ursäkter än att tiden och orken inte finns. Men, det finns vissa saker jag måste kommentera just nu:
- Idag sänds sista avsnitten av Lost i USA. Jag ska se dem i morgon. Det är en så konstig, dubbel känsla det här med slutet av Lost. Jag kan inte sätta ord på den ens. Konstigt och avit liksom och samtidigt så spännande att det inte är klokt.
- Daniel har sagt att vi kan åka till Falun och nu kan jag inte tänka på annat.
- Isak blir 4 månader om en vecka. För ett år sen testade vi plus just idag ( i morn på datumet, men idag på dagen).
- Jag kämpar på i samma bok som jag hållt på med sen innan Isak föddes. Tragiskt nog så är den bok jag känner för att läsa efter denna minst lika tjock men på engelska. Det kommer att ta resten av året det här.
Fundering bara
Idag är det marknad i min gamla hemstad. När jag bodde där var det nästan årets höjdpunkt, särskilt i tonåren då obligatoriskt tonårsdrickande/hängande på Jogersö alltid var kvällsaktiviteten. När man var liten var det ingen hejd på vilket stohej det var med denna marknad. Dessutom klassades Oxelömarknad som en av de största i landet då, då det begav sig. Nu vet jag faktiskt inte. Jag har inte varit där sen -99, men jag vet alltid när det är. Dels vet jag ju för att mamma och pappa ska dit och dels så brukar min storasyster åka ner nästan varje år i alla fall.
I Västerås är det marknad i samma storlek två gånger om året. Jag har inte varit på nån av dem sen -06 då jag och Daniel gick dit när vi hade en av våra "ska vi testa om vi funkar ihop helger". Man kan nog säga att marknader i allmänhet har helt tappat mitt intresse.
Det ska bli intressant att se vad jag tycker när Isak är lite äldre.
Jag är liksom...äh jag vet inte
Livet:
- Vara med Isak. Det är ju såklart nummer 1 på alla sätt; vara med Isak, ge Isak mat, prata med Isak, byta på Isak, försöka få Isak att sova, gå med Isak i vagnen.
- Lyssna på min ljudbok när jag är ute och går. Nu: Breaking Dawn - igen.
- Sakna all tid i världen till att läsa boken jag håller på och läser i. Skit är det.
- Inte hinna, inte orka, inte kunna tänka.
- Längta till dagar jag inte ens vet varför jag längtar till. Liksom bara längta till saker framåt samtidigt som jag lever så totalt i nuet som jag någonsin gjort.
- Känna mig mer misslyckad än någonsin förut, och samtidigt mer lyckad.
- När jag får tid över vill jag bara: uppdatera facebook, uppdatera familjeliv, kolla eclipse.org, titta på Twilight eller New moon på dvd, SOVA (men det sista gör jag aldrig)
