Jag har kommit på en sak, som jag ju egentligen vetat mo väldigt länge och inte alls försökt förneka eller nåt. Det är bara det att det är så naturligt i mitt liv, som att tycka att Grease är en förbaskat bra film på alla sätt liksom, det har bara alltid varit så, sen jag var liten. Men jag tänkte jag skulle dela med mig av en sak som ni behöver veta om: Phil Collins är förbaskat bra! Han har en alldeles egen, udda röst och det allra mesta jag hört är riktigt bra. Jag hade en gång en cd, men det har gått sönder (sånt händer faktiskt inte så ofta), så istället har jag letat upp en massa Collins på spotify. Det finns så många bra låtar, men faktiskt är en av de bästa denna, från Tarzan:

Jag kan villigt erkänna att en av de första Bondfilmer jag såg, såg jag enbart för att Brosnan nu var Mr Bond. Jag var noll intresserad av Bond innan dess.

Efter Steele och efter Bond har såklart Pierce Brosnan gjort massor av bra (och sämre) filmer, men nu handlar det om Mama Mia. Vi såg nämligen Mama Mia på tv häromdagen, jag och Daniel. Tro det eller ej, men det var på hans initiativ. "Jag funderade på om vi ska se Mama Mia ikväll, den går på tv" sa han vid middagsbordet. JAG har självklart sett Mama Mia ett antal gånger förut och tycker den är en riktig feel-good film. Jag har försökt få honom att se den men inte alls lyckats, men nu var det alltså hans egen idé. Sagt och gjort. Och jag ÄLSKAR Pierce Brosnan i Mama Mia. Jag älskar att han nu ser så mycket äldre ut (uppenbarligen för att han ÄR äldre) och att han är den sårbare Sam som kommit tillbaka och hoppas på kärleken igen. Jag älskar "SOS" när han gör den. Jag vet att en del kritiserat filmen och Brosnans sång och en del säger att de ju aldrig mer kan se honom göra action efter detta, men jag bara älskar det. Nu lyssnar jag på Mama Mia soundtracket här hemma och ler varje gång SOS kommer. Så fint... och romantiskt.

Ja, det var väl egentligen bara det jag ville säga egentligen... att Pierce Brosnan är förbaskat snygg :D

Mest av allt märks det på hur jag ser ut.

Jag vet inte vad det är men mitt hår har alltid varit ett av mina största problem. Jag hade en fantastisk frisör i Falun. Hon hette Ann-Charlotte och visste precis vad mitt hår skulle ha. Allt var bra då. Det var ofta nyklippt, jag hade bra färg och jag hade bra schampo och balsam och jag hade bra stylingprodukter. Det var kanon, allt liksom.

När jag flyttade hit valde jag en salong där de hade samma produkter som den i Falun och de är verkligen superduktiga där också. Verkligen! Men något har hänt. Mitt hår håller inte samma kvalitet eller nåt alls. Det är inte roligt alls. Vad jag än gör så blir det aldrig lika bra igen. Efter alla hormonkurer, graviditet och ytterligare hormoner efter Isak kom så är det väl ännu sämre antar jag. Det är i alla fall inte, som sagt, roligt.

Jag förstår att det här inte är så kul för er att läsa om men ni som läser det här och kommer ihåg mitt hår då det var lite längre, blonderat så där askblont med gröna slingor, så vill jag att ni ska minnas mig. (Ja, nu lät det ju som att jag ska dö, det ska jag inte...) Kanske är jag för gammal för gröna slingor, men nu tusan ska jag spara både pengar och hår för att ens kunna komma i närheten av den där frisyren och färgen igen. Om någon dessutom har någon superkur på hur man får tillbaka ett hår som mådde bra av att bara tvättas 2, max 3 ggr/vecka, så är jag tacksam att få veta hur, med tanke på att mitt hår nu måste tvättas varenda eviga dag.

Under den här tiden som vi har varit borta har en del saker hänt och en av de sakerna är att det har blivit höstkallt. Visst är det bara början av september men det är ändå läge för täcke igen. Jag har som vana att sova med lakan hela sommaren bara, men nu har jag bäddat i täcket här hemma igen. Det är höstkalla kvällar och mornar och jag vet inte hur det gick till men det verkar bara vara runt 2 grader på mornarna. Burr! Jag som ska börja jobba på tisdag, och cykla/gå till jobbet två dagar i veckan. Det får nog bli vantar relativt snart då.

Men, visst finns det något mysigt med hösten varenda år? Det liksom kommer smygande under sommaren, det där med att vilja tända lite ljus, dricka te på kvällen och mysa in sig i en bra, skön stickad tröja. Så, ja... nu är det höst antar jag. På Syd-Långö var det i alla fall lite mer höst än det brukar vara, men det berodde allra mest på den storm vi hade där förra tisdagen. Jisses, säger jag bara, som det blåste och regnade! Men det var en fin vecka i alla fall.

Snart är det dags att sova, i egen säng. Mys!