Benjamin Button
Jag måste bara skriva det.... Vi köpte Benjamin Button för några veckor sedan och just idag tyckte vi att det var en bra dag att titta på den. Oc jag har gråtit - igen. Jag vet inte vad det är. Ni vet, vissa filmer bara gör att tårarna rullar i en strid ström. En del filmer kanske man snyftar lite till, men till vissa filmer tar de bara inte slut. Det var ju så när vi var på bio, och det var så nu ikväll igen.
Jag kom ihåg att vi såg filmen i januari förra året och att jag skrev om den här i bloggen, så jag var tvungen att gå tillbaka i tiden för att se när det egentligen var vi såg den. När tror ni? - Jo, 23e januari 2009, dvs exakt ett år sen. Är inte det konstigt??
Världens sötaste?
Det här är Mio:
Det här är Mios verk:
Om åren som gick: 2000-2010; 2009
2009, Västerås:
Jag åkte på min första solsemester, till Lanzarote med Daniels familj. Mitt första syskonbarn föddes. Jag fyllde 30 och fick en borrmaskin och presentkort på kläder (och mer därtill, men de där två sakerna visar rätt bra hur det är att bli 30). Jag var i Falun, på antagligen min sista kårtillställning med studentsånger och tal. Det var vemodigt och konstigt på många sätt. Jag grät när jag förklarade för Daniel vad jag känner för Falun - sen dess har jag inte varit där.
Jag lyssnade på "Somewhere over the rainbow" och "Du som inte fanns" och det svarta var svartaste svart.
Sen blev jag gravid, och var det resten av året.
***************************
Det var så många kapitel i min bok under de här 10 åren. Det fanns så många människor att tacka. Det fanns så mycket bra, så mycket dåligt också, men egentligen mest så mycket bra. Jag vill nog slå fast att jag växte upp under 2000-talet. Den jag var när jag lämnade Oxelösund -98, är inte den jag är nu. Den jag var 2000 är inte heller den jag är nu, men vägen hit var lång och snårig. 2000-2009 har varit extremt viktiga och jag vågar nog säga att de har lagt grunden för det husbygge som jag är. Nu är det dags för ett nytt 10-tal. Kom igen bara! Jag står pall!
Om åren som gick: 2000-2010; 2008
2008, Västerås:
Tro det eller ej, men vi flyttade. Vi köpte en lägenhet på Vetterslund, en 3a, och vi planerade för tillökning. Vi resonerade utifrån att "om och när vi blir fler, kan vi då bo på 3e våningen?" Vi träffade nya människor i form av människor som skulle hjälpa oss med just detta och det där mörka molnet växte månad för månad. Ibland var allt kalas, ibland var allt kolsvart.
Mio flyttade in hos oss efter att ha bott ett halvår på katthem. Mio blev en ljusning för oss alla, till och med för Torsten. Skygg men dundersöt gjorde han entré i vårt hem.
Jag åkte till England och vi åkte till Paris, allt inom loppet av två månader. (Just ja, 2007 var jag också i Paris, ni ser vad jag glömmer...) Vi förlovade oss vid Notre Dame och sa att vi skulle gifta oss inom 5 år om någon frågade.
Om åren som gick: 2000-2010; 2007
2007, Västerås:
Jag jobbade (som ni ser så är det ju så livet faktiskt HAR sett ut sen jag flyttade hit), fortfarande på två jobb under hela året.
Daniel, mitt hjärta, flyttade hit i augusti och det kändes som att livet var fulländat. Jag hade lägenhet, bil och sambo - nu jäklar var jag ju vuxen ;). Vi flyttade. Vi flyttade till en 3a på Hammarby, där Torsten återigen skulle bli innekatt (jag vet inte vem jag försökte lura). Vi köpte stor säng, köksmöbler och åkte på semester till Långö tillsammans. Jag var lycklig, trots vissa mörka moln på den klara himlen.
Om åren som gick: 2000-2010; 2006
2006, Västerås:
Jag flyttade igen. I början av året köpte jag min första lägenhet och vuxen poängen bara regnade över mig, bil och bostadslån och allt. Jag flyttade till Haga, där Torsten fick vara utekatt igen och jag fick ha min egna lägenhet. Det var lite av Södra Mariegatan-kärlek jag kände för den lägenheten. Den var verkligen MIN och den var min borg.
Jag jobbade. Det var mest så. Jag jobbade till och med på två jobb, eftersom jag jobbade extra på Ica fom hösten också. Jag pluggade också, tog igen de där engelska B poängen jag inte hade hunnit med -05. Jag hade mitt första riktiga betalda sommarlov och jag trivdes som tusan på jobbet. Det föddes fler barn, Elsa föddes i januari och min äldsta bästa vän Fia blev därmed mamma.
Golfen, Sixten, byttes ut mot Renaulten i december. Sixten var som ett frysskåp och fick bogseras till skroten.
Ett år efter första gången vi möttes försökte vi igen, för tredje gången gilt och det är det bästa beslutet som tagits någonsin.
Om åren som gick: 2000-2010; 2005
2005, Falun:
Jag tog examen. Helt otroligt nog, så tog jag examen. Sista terminen läste jag pedagogiskt arbete C och Engelska B på halvfart. Alla sa att jag inte skulle fixa det. Jag fixade det. Jag fixade DET samt hade ett distansförhållande halva året, det tycker jag var snyggt jobbat.
Jag sökte jobb. Att söka jobb när man vet att det inte finns jobb där man vill jobba var ingen höjdare. Jag ville inte flytta-faktiskt, men det var bara att bita i det sura äpplet och söka jobb på andra ställen än i Dalarna. Det var inte mycket annat att göra. Jag sökte jobb i Mälardalen, Dalarna och ett enda jobb i Strömstad-bara för att liksom. Nåt jobb låg vid Gävle ungefär också. Planen var ju att bo i Uppsala, men den planen gick i stöpet och egentligen var det ju bra, för att pendla så långt varje dag hade inte varit min grej.
Jag fick jobb. Fort som attan gick det när det väl satte igång. Jag hade sökt ett gäng jobb, som sagt, och under en helg ringde 2 olika rektorer-varav det var klart att den ena blev min framtida chef redan i följande vecka. Jag var i Blekinge när de där rektorerna ringde, på mitt sista SFS-fum. Den helgen föddes även Zelda, Emilia och Sörens dotter-vilket var fantastiskt. Det var den första riktigt nära bebis som föddes i min bekantskaps- och vänkrets. Sen kom det många fler.
Jag upptäckte Loke. Loke var den enda som kunde bryta min Lassehysteri faktiskt. Kanske den enda som fortfarande kan det. Loke kan jag också lyssna på om och om och om igen. Loke är en konstnär! Jag blev kär i honom innan jag ens hört mer än en låt, som en trubadur dessutom spelade på det där SFS-fumet. Han spelade "Allt du är" och jag kände igen varenda strof, varenda känsla, varenda frustration-och sen var jag fast.
När jag tog examen fick jag en digitalkamera och en iPod och annat som var bra att ha. Ungefär då jag tog examen köpte jag en bil. Helt sjukt! Jag tyckte nog det var dags. (Jag tog körkort 2003, det glömde jag skriva.) Jag tyckte nog att om jag nu skulle ha ett fast jobb så behövde jag en bil. Min första bil var en Golf från -87. Den var inte fantastisk, men det var fantastiskt att den var MIN. I den åkte jag på semester till Långö (såklart, det var tradition nu, sedan 2002) över midsommar. När jag kom hem var jag och A överens om att förhållandet nog inte var ett förhållande som någon av oss ville att det skulle vara längre. Vi hade olika framtider framför oss.
Jag jobbade på Hemköp. På Hemköp tingade jag också varenda banankartong jag kunde komma över, för i slutet av juli bar det av - till Västerås. Jag som aldrig skulle lämna Falun, aldrig någonsin. Jag grät... det behöver jag inte påpeka va?
2005, Västerås:
Jag började jobba i mitten av augusti. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv! Jag delade lägenhet med Ylva och Torsten fick bli innekatt. Torsten var inte nöjd på nåt sätt! Jag var nöjd med mitt jobb, men det sociala var kass. Fy fa-an för att flytta till en ny stad. Jag åkte en hel del till både Okle och Falun under hösten. På en av mina resor till Falun träffade jag mitt hjärta, men det visste jag inte, och kunde inte erkänna förrän ett år senare. När jag åkte hem från Falun grät jag varje gång. Jag ville inte bo i Västerås. Jag bestämde mig för att om jag kände så när jag hade gett Västerås 3 år-då skulle jag flytta tillbaka. (Så här i efterhand kan jag säga att det gjorde jag, kände så alltså, men det var inte lika lätt att bara flytta då...) I slutet av året föddes Selma, Frida och Eriks lilla tjej.
Om åren som gick: 2000-2010; 2004
Falun, 2004:
Jag hade bestämt mig för att jag skulle bli lärare trots allt. Jag skulle plocka alla mina gamla poäng och läsa klart utbildningen jag en gång börjat. Bättre en hel utbildning än bara Csn-lån åt helvete.
Jag jobbade sista halvåret på kåren och växte ännu mer av det halvåret än det tidigare hela året. Jag lärde mig ordet integritet och bestämde mig för stora saker.
Jag blev kär igen, i en lyckad kärlek, som höll i sig ett helt år.
Samiq dog, Torsten fick vara ensamkatt och verkade helnöjd med det arrangemanget. Jag har fortfarande mina misstankar om det där....
På sommaren jobbade jag på Hemköp igen och på hösten läste jag Pedagogiskt arbete B och plockade samtidigt ihop 10 p av de jag missat tidigare. Jag färgade håret blont med gröna slingor och hade en fantastisk praktik i en 4a i Hosjö. Jag insåg att jag nog faktiskt verkligen skulle BLI lärare, inte bara läsa mina poäng, utan verkligen satsa på det här.
Jag mådde bra! Jag hade nog aldrig mått så bra faktiskt.
Gud, klart jag glömmer..... men 2001-2003 sålde jag ju faktiskt sexleksaker på hemmapartyn också.
Om åren som gick: 2000-2010; 2003
Falun 2003:
Jag jobbade på kårexpeditionen. Jag utvecklades, jag trodde mer och mer på mig själv. Min kollega, Anders, var guld värd i alla lägen, även de då vi inte ens pratade med varandra pga irritation. Jag lärde mig saker om mig själv. Jag stod på mig, jag drevs framåt.
Jag läste fortfarande. Då läste jag ytterligare en kurs i Sex- och samlevnad och försökte verkligen ta igen poäng jag saknade sen förut. Vi hängde mycket på Mariannes och på Engelbrekt. Det gick inte att hänga på kårhuset när man jobbade vägg i vägg.
Ix dog, Samiq flyttade in. Torsten var mitt ljus.
Emilia flyttade till stan och lyfte staden ytterligare. Jag älskade Falun. Jag svor på att aldrig flytta därifrån. Jag älskade tom tanterna på Hemköp, där jag jobbade lite extra under sommaren igen.
Min farmor dog. Min farfar också, men hallå! Min FARMOR försvann ur mitt liv. Det var den värsta död jag varit med om. Sen dog Pär. Han var min vän, min kårvän, min vän, och han orkade inte mer. Det var ett svart år på många sätt.
Om åren som gick: 2000-2010; 2002
Falun, 2002:
Jag flyttade! Jag grät när jag gjorde det, men jag flyttade verkligen och jag älskade min lilla lägenhet på Södra Mariegatan 16. Jag har nog aldrig älskat en lägenhet så mycket som den. Jag hade kunnat bomma igen dörren och bara stannat där resten av året. Det var min borg!
Jag läste Socialantropologi A och misslyckades gravt med en av tentorna, 3 gånger tog det innan jag gav upp och sedan tog tag i den 2004-2005 istället. Jag prioriterade fortfarande inte det jag kanske bör ha gjort, men det fanns så mycket annat att leva för än skolan. Kåren tog all tid jag hade. Jag var ordförande för Kårhuset och fick sommarjobb på Hemköp, där jag sedan också jobbade kvar under hösten. Jag lyssnade fortfarande på Lasse och kent och annat blandat svenskt. Jag levde med min playlist i Winamp. Jag hade en hejdundrande inflyttningsfest i nya lägenheten och aldrig har jag nog haft så många omkring mig som jag kallade mina vänner. Jag träffade P. P var den mest olyckade kärleken någonsin.
Jag spenderade pengarna jag tjänade på Hemköp och njöt nog rätt bra av livet. Jag träffade min, intill dess, största kärlek någonsin när jag en dag i September bestämde mig för att skaffa katt. Jag har aldrig haft katt innan dess, bara mina rådisar som ju tyvärr inte blev så långlivade. Jag mötte Torsten och han blev som en stor, skinande sol i mitt liv. Älskade Torsten! Sen mötte jag och Torsten Ix, men Ix var bara med oss ett år tyvärr. Jag läste Sex- och samlevnad, Socialpsykologi och något annat som jag redan glömt.... bara för att pussla ihop till 20 p/termin.
Jag blev övertalade till att kandidera till att bli Vice ordförande för Falu Studentkår, ta studieuppehåll och göra det här med kåren på "riktigt" istället. Jag ställde upp, och jag vann, och sedan var framtiden för kommande 18 månader ganska så utstakad.
Om åren som gick: 2000-2010; 2001
Å vad jag önskar att jag hade foton! Men på den tiden hade jag ingen digitalkamera och jag har inte någon scanner här hemma (eller orken att hålla på). Men det finns foton, massor av dem! Om du är här någon gång så får du gärna titta på dem.
Falun 2001:
Jag hade insett att jag inte skulle bli lärare (!) och försökte ge mig på att läsa Engelska B, men det gick åt skogen efter bara ett par veckor. Istället läste jag Litteraturvetenskap C. Jag har fortfarande kvar min C-uppsats att skriva från den kursen. Skolan var INTE prio ett. Kåren och den olyckade kärleken kom alltid, alltid, i första hand. Kvällarna med te och tända ljus och djupsinnat prat med vännerna på huset var viktigare än allt vad skola hette. Csn-lånet var lön för en möda jag inte tog mig an. Jag började jobba natt på hotell, i receptionen och det höll i sig under våren och halva sommaren.
På sommaren ville jag bara vara i Strömstad, men jag hade ingenstans att bo. Jag åkte dit sista månaden och bodde 2 veckor på vandrarhem, 1 v hos en kompis och 1 v på Långö. Jag jobbade en vecka på Silverpilen och åkte sedan hem till mitt älskade Falun igen.
Mer människor kantade min väg. Martin var viktig, likaså hans andra hälft Sören. Marcus i Uddevalla var viktig, likaså Peder, men viktigast var alltid mina vänner på huset. Jag lyssnade konstant på Lasse och bröt bara av med kent någongång ibland. Jag började längta efter en riktig lägenhet, men hade separationsångest de luxe. jag var vice ordförande för kårhuset och visste inte vad jag skulle bli när jag blev stor. På hösten läste jag Mediekommunikation A, men blev inte klar med alla poäng och de är de enda poäng jag beslutade mig att strunta i.
Om åren som gick: 2000-2010, start 2000
Nu kommer den, min sammanfattning av 2000-talet. Jag bör väl börja med att skriva att de 10 år som gått egentligen går att dela in i två helt olika perioder, helt olika liv skulle jag till och med våga drista mig att skriva. Den första halvan, de första 5, 5 åren utspelade sig i Falun, och de senaste 4, 5 åren här i Västerås-och det har varit skillnad vill jag lova! Så här var det i alla fall:
Falun 2000:
Jag började det här milleniumet på ett ganska svart sätt. Jag firade nyår med mina gamla hög-och gymnasievänner smått deprimerad eftersom jag visste vad som skulle komma när jag väl kom hem till Falun igen, efter lovet. Min dåvarande pojkvän gick igenom en livskris då en av hans bästa vänner hastigt gick bort i en bilolycka före jul. Min pojkvän, A, ville inte och kunde inte fortsätta det vi hade efter det. Jag tror att chocken var för stor på nåt sätt. 10 dagar efter nyår hade vi kastat våra låtsasringar och svurit på att alltid vara vänner.
Efter det vände saker och ting både snabbt och långsamt. En ny värld öppnades för mig. Det liv jag hade haft i Falun hittills ändrades drastiskt till något helt annat. Det dök upp riktiga klippor i min närhet, vänner som jag inte haft förut: Frida, Jenny, Magdalena, Helena och alla människor som plötsligt lyfte mig i hårrötterna. Jag upptäckte Harry Potter, Lars Winnerbäck och tequila. Jag lyssnade mycket på "Pacemaker" med Lasse, det var den som fick mig att fastna: "Jag tror att jag är mera kär i kärleken än i dig, än sen?" var någon form av tema under våren. Temat byttes sedan ut mot "Aldrig riktigt slut"-och den försvann liksom inte, aldrig.
Jag spenderade hela sommaren i Strömstad, boendes i Viktors lägenhet tillsammans med Lotta och min råtta Lorelei. Jag jobbade på Silverpilen, serverade räkmackor, elefantöron och red bull och vodka till glada och fulla norrmän. Jag slets mellan att leva livet och att längta hem-till Falun, för första gången någonsin.
På hösten läste jag Engelska A och åkte till England, Canterbury. Jag upplevde samma sak där: Jag njöt av att vara där men längtade hem, hem till Falun. Jag var engagerad i kåren och satt som informationsansvarig för kårhuset.
Året och kommande år präglades av människor, människor och åter människor. Människor som satte spår, som lärde mig om livet, som fick mig att växa upp, slappna av och bli den jag är idag. Som fick mig att tro mig på mig själv. Det var också mycket olyckad kärlek. Jag väljer att kalla det för det, för det var inte alltid olycklig kärlek, men olyckad var den helt klart.
Modigt eller bara dumt?
Jag klippte mig igår. Jag tänkte bara visa upp det för alla som inte har FB och sett det där (dvs... VEM?). Jag har inte haft så kort hår på 10 år tror jag. För 10 år sen hade jag däremot väldigt ofta kort hår (eller kanske mer 11-12 år sen, tiden går så fort). Ofta sa frisörerna att det var det enda man kunde göra med mitt tråkiga hår, vilket i sig var en rätt tråkig attityd. Senaste 10 åren har jag dock alltid sagt att "du får göra vad du vill, men inte klippa kort" när jag varit och klippt mig. Igår fick jag frågan om jag funderat på att spara ut, eller klippa riktigt kort, när jag från början bara tänkt klippa luggen lite. Smart som jag är insåg jag att det där med att spara ut inte kommer vara aktuellt alls, så jag lekte lite med tanken på kort hår igen. Och ja, så här blev det tydligen. Det är jätteovant och jag har fortfarande inte bestämt om det var smart eller dumt att klippa av så mycket. Jag tror dock att det är en bra frisyr nu när jag ska vara hemma ett tag framöver. Dessutom är det inte klippt kort för att inget annat går att göra den hår gången, utan för att frisören är en duktig sådan!
Vince & Joy
I förrgår läste jag ut "Vince & Joy" av Lisa Jewell. Jag köpte den på Myrorna samtidigt när jag köpte Fågelbovägen 32 i förra veckan. Jag vet inte vad det har med att göra, men sådana här relationsböcker är ungefär vad jag känner för att läsa. Det tillräckligt lättsmält på något sätt.
Vince och Joy träffas när de är 18-19 och förlorar (eller gör sig av med kanske) oskulden till varandra. Det är intensiv, kortvarig kärlek som får ett abrupt slut. På en fest, många, många år (ca 15) senare berättar Vince och hans vänner för varandra om hur de förlorade oskulden och Vince berättar om Joy, som han aldrig riktigt kunna glömma. Det visar sig att deras vägar har korsats ett par gånger till under de år som gått, men det har aldrig varit mer än så - vägar som korsas.
Som ni säkerligen förstår, det gjorde i alla fall jag, så finns det ett lyckligt slut och en massa omvägar att gå för att komma dit. Lättläst, underhållande och en i mängden av alla relationsböcker som finns. Stort plus för bokens söta form, liten och nästan fyrkantig.
Bilen - den nya
Vi köpte ju bil för ca 14 dagar sen. Vi köpte en SAAB 95 från 05. Den har bara gått 8000 mil och känns väldigt ny, luktar tom ny fortfarande. Vi var extremt nöjda när vi åkte därifrån. Den innehåller så mycket som inte Renaulten gör, för att inte tala om i jämförelse med Golfen jag hade som första bil!
Den största anledningen till att köpa ny bil är såklart bebis, för annars hade vi nog väntat lite till. Men, i samma veva som vi bestämde oss för att införskaffa ny bil innan bebis kommer så gick tanklocket på renaulten i baklås och vägrar tankas alls. Vi är extremt glada att vi köpte ny bil när vi gjorde (fast nu står ju bara reanualten där och vi förstår inte vad vi ska ta oss till med den, vi vill ju sälja den!)
I alla fall. Nya bilen visade sig ha ett fel, efter bara 4 dagars ägande. Bensinmätaren visade halv tank fastän vi tankat fullt. Mysko. Färddatorn visade dock på att det fanns mer bensin i den än vad själva mätaren visade - inte kompatibla alls alltså. Sen var det besiktningsperiod NU på den här bilen och vi bestämde oss för att även detta skulle ske före bebis kommer, så vi besiktade den i måndags. På besiktningen gick det bra MEN eftersom det var rost där draget ska placeras så fick vi nedslag på det och var tvungna att ombesiktiga. Sånt där gör mig förbannad utav bara helvete! Saker ska bara FUNKA!
Idag var vi inne med bilen på verkstan, en ordentlig Saabverkstad tom (annars brukar jag ju åka till Mekonomen bara). När allt var fix och färdigt så fick vi veta att räkningen slutade på 0 :-! Det ni! Bilfirman i Sthlm, där vi köpte bilen, tog på sig hela kostnaden. Jag ville bara dansa hela vägen hem! (Fast jag dansar inte mycket just nu... lite väl otympligt för det.) Jag är så glad att sånt verkligen händer. Att det inte alltid är surt och dyrt, att det även kan vara positiva besked.
Så på vägen hem åkte vi in och ombesiktade och nu är allt fix och färdigt och vi kan betala skatten och vara lyckliga i vår nya Saab. ....men, om ni har några tips på vad vi ska göra med renaulten, så tar vi gärna emot tips. Om ni vill köpa den så är vi ännu mer öppna för förslag.
Amerikaner, ett vettigt folk?
I alla fall verkar det så enligt den här artikeln (bara de sista raderna bara är spekulationer så är det helt otroligt fantastiskt!)
Upprättelse!
Jag måste bara skriva en sak: Jag läste faktiskt 39 böcker även 2009! Jag gick igenom min läsdagbok i morse och insåg att jag glömt skriva in den bok som jag hade som läsning på måndagarna, då mina elever hade läsningstid. Så, 39 böcker även 2009!
Jag ville bara skriva det ;)
För övrigt så tar snart min läsdagbok slut. De håller länge de där små rackarna, jag har haft den sen hösten 05, men nu får jag bara plats med 5 böcker till. Ska vi gissa på när den kommer att ta slut då?
Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors
Har ni läst den här boken, Fågelbovägen 32? Är det någon som läst den? Jag gillar Sara Kadefors. Jag har gillat henne sen hon körde "Morgonpasset" i p3 när jag gick i högstadiet/gymnasiet och jag gillade verkligen Sandor/Ida. Jag har tänkt läsa den här rätt länge, men det har inte blivit av. Nu har jag läst den iaf. Jag hittade den på Myrornas för 20 kr och tyckte att den kunde vara värd det. Det var den nog.Boken handlar om Karin, hårt arbetande läkare med man och två barn. Hon jobbar extra på en hemlig klinik för asylsökande som behöver läkarhjälp trots att de inte har rätt papper. På kliniken träffar hon Katerina, som kommer från Moldavien och jobbar svart som hushållerska. Karin känner för Katerina och ser till att hon får komma bort från den hemska familj där hon jobbar nu. Istället installeras Katerina hemma hos Karin och inom kort är det istället-Karin-som har svart hushållshjälp. Detta förändrar hela Karins personlighet. Och det är här jag blir illa berörd. Jag vet inte ens om jag blir berörd för att det är bra eller för att det är dåligt. Jag vet bara att jag vill läsa klart, för att bli klar med boken, men också att jag blir förbannad på Karin, som beter sig som en riktig överklasskärring helt plötsligt.
Det är konstigt med böcker som jag inte vet om jag tycker om eller inte. Det var så med den här. Så därför undrar jag: Har DU läst den? Vad tyckte DU? Om inte, läs den, den är värd ett par kvällar en vecka. Sen kan du berätta för mig vad DU tyckte efter det.
Lite konstigt
Idag börjar vårterminen för lärare och elever på min skola. Här sitter jag hemma. Inte ens sjuk. Det är konstigt, men det är fullt och helt så som det ska vara nu. Idag börjar min föräldraledighet. Fast jag har ingen att vara förälder till, för han/hon ligger så tryggt och mysigt där inne i magen. Det är inte ens dags än, så ingen panik heller. Men jag bestämde tidigt att fram till jul jobbar jag-men inte en dag mer. Och nu är vi där, efter jul. Jag trodde aldrig det skulle bli idag, men nu är det idag. Jag har räknat ut att det kan bli ungefär 4 veckor max av denna form av föräldraledighet. Fast jag hoppas på att det blir mindre tid än så, verkligen.
Under tiden funderar jag på att sammanfatta decenniet. Det var ju inte bara 2009 som tog slut, det var ju för sjutton hela 10 år in på 2000-talet som vi lämnade bakom oss på nyårsafton. De 10 åren har faktiskt varit viktiga för mig, så jag borde sammanfatta dem också. Jag återkommer med det helt enkelt.
2009
Jag skulle ju göra en årskrönika och dagarna på det nya året bara går och går....få se vad jag lyckas knåpa ihop här nu då. (Alla bilder går att förstora genom att klicka på dem).
2009 var året som började i panik och sorg. Jag hade kommit hem från sjukhuset, vi var laddade för ivf-resan och så slog det ner som en bomb att hela behandlingen skulle krocka med den resa vi planerat att åka på sedan ett halvår tillbaka. Jag grät och sambon grät. Alla var besvikna, över olika saker, men ändå besvikna. Det slutade med att vi åkte till Lanzarote över sportlovet ändå. Sambons mamma fyllde ju ståtliga 50 son firades med denna resa. Det var en toppenresa och i efterhand är jag glad att det löste sig som det gjorde. Nu med korten i hand så gick det ju bra sen i alla fall.
Längst utåt Atlanten stormade vågorna upp mot klipporna.
Efter vi kom hem var det inte allt för lång tid kvar tills jag fyllde 30, vilket jag firade med familjerna. Det var en jättebra dag med bowling, god mat och fina presenter, men framför allt rätt folk på plats!
Åsa och Nil var på plats
Jag får presenter
Sen hände det mest makabra, det mest osannolika, det mest fantastiska, det mest otroliga och det mest efterlängtade i världshistorien: Efter lång tid, många tårar och mycket förtvivlan fick vi komma till Uppsala och resultatet av besöken där visades som ett fett + på grav stickan några veckor senare. Ett nytt liv började gro och kämpa inuti mig (och där jobbar han/hon fortfarande, men nu är det snart dags att flytta ut). Jag har tyvärr ingen bild som kan illustrera detta fantastiska.
Och ja, vad ska jag säga sen. Sen dess har det ju varit just detta: miraklet som växer i mig, som varit centrum i mitt liv resten av 2009. Kanske är det därför jag har haft lite svårare att skriva denna årskrönika än vad jag haft tidigare år, för att allt fokus har legat på detta under hela året. Men jag kan stolpa saker som hänt ändå:
- Jag semestrade -inte- på Syd Långö på midsommar, utan jag, Daniel och Mats slog till med en vecka i juli och sista dagarna i augusti. Vi var mycket nöjda med semestern på alla sätt.
En roddtur utanför Långö. Jag rodde inte, det fick Daniel och Mats göra ;).
- Vi åkte till Prag med nästan hela min familj. Åsa och Tommy, som väntade barn inom kort fick stanna hemma. Prag var fantastiskt och jag återvänder gärna.
Mamma, jag och pappa tittar ut över Prag uppifrån Pragborgen.
- Systra mi, Åsa, fick en liten Saga den 8/9-09. Magiskt! Så jag är en moster Ullis nu, och det är jag med stolthet!
- Andra barn som föddes under året: Signe (Håkan och Johannas lilla pärla), Edvin (Therese och Pärs son, endast 2 veckor gammal nu), min kusin Saras (och hennes Pärs) lilla son. Sen kommer jag inte på fler... var det verkligen inte fler??
- Vi fortsatte att tapetsera om och har nu bara lilla rummet kvar att tapetsera om, men å andra sidan finns det mycket annat som måste göras också, lister etc.
- Vi köpte tvättmaskin - en stor händelse minsann.
Musik:
Årets livemusik bjöd på Thåström, Ternheim och Winnerbäck. Alla helt fantastiska på sina sätt!
Årets mest spelade i Itunes: Winnerbäck, Laleh, Depeche Mode och annan blandad musik. En del Jackson också måste erkännas.
Film:
Härom dagen sa jag att bästa filmen i år måste ha varit Benjamin Button. Det står jag fast vid, för det var en fantastisk film. Men andra filmer som bör nämnas är Twilight (har man sett en film 5 gånger på en månad så måste den nämnas), Slumdog millionaire (fantastiskt gripande), Harry Potter och halvblodsprinsen (mest efterlängtade i alla fall) och även om det inte är någon film: Lost säsong 5 - Oh my säger jag bara.
Böcker:
Förra året läste jag 39 böcker, varav hälften ungefär var talböcker. I år kom jag upp i 38, vilket såklart störde mig enormt. Jag har kompenserat lite genom att läsa ut en bok idag, så om året hade varit 3 dagar längre så hade jag fixat 39 även i år. Jag har iof läst väldigt mycket annat, väldigt mycket om graviditet, förlossning osv. Massor! året har bestått av många repriser. Jag har läst om alla Eddings Belgarion och Mallorea böcker, plus de böcker som hör dit. Det gör ungefär 14 böcker bara det. Det var sommarens läsning. Sen läste jag twilight sagan 2 gånger om, en gång på sv och en gång på eng. Det har varit en salig blandning av böcker i år faktiskt, vilket har varit lite kul. Jag har försökt vara fördomsfri och bara läst det som lockat eller lånats ut till mig.
2010:
Förra året skrev jag massor av punkter för vad jag hoppades med 2009, men jag kan inte göra det i år. Året är blankt, jag vet inte vad som väntar oss. Det enda jag hoppas är att förlossningen ska gå bra och att vårt barn ska få må bra. Sen får allt bli som det blir! Några saker jag kan önska för andra dock:
- att Daniel får ett jobb och får syssla med det han vill allra mest
- att Nil får komma till ro med ett nytt program på skolan, ett som känns rätt
- att mamma ska landa i att nu vara pensionär och trivas med det
- att pappa ska lyckas vara rökfri och får börja jobba skift igen, eftersom det är det han vill
- att åsa och tommy ska kunna flytta och att allt ska vara stabilt hos dem
- att min vikarie ska fungera så superbra som jag hoppas på, för alla mina elevers skull
/That's it....
