Måste bara börja med att skriva: Oj, vilken prestationsågest! Plötsligt har jag ca 40 sidvisningar på min blogg, den siffran brukar normalt ligga på ca 6 ;). Så genast började jag ju nu fundera på vad jag egentligen ska skriva om, och om det nu betyder att jag har ett ansvar att hålla igång mitt bloggande mer än vad jag brukar. Jag har inga svar på de funderingarna, utan väljer istället att skriva på rakt av, och hoppas att något smart ska hoppa från mitt huvud, ner i fingrarna och tangenterna och sedan vidare ut till er. Hoppas inte på för mycket bara.

Idag är det Lost. Lost är bra, Lost är snyggt, Lost är beroendeframkallande! Tänkte bara, om ni inte märkt det redan. Andra saker som är beroendeframkallande är choklad, godis på fredagarna, te på kvällen och facebook. Även om jag inte "facebookar" ens i närheten av så mycket som jag gjorde i början, så kollar jag givetvis ett par gånger/dag fortfarande. Björn Gustafsson verkar också vara hela svenska folkets nya drog. Så pass beroendeframkallande är han att han är på första sidan av Aftonbladet idag. "Schlager Björn" får inte vara med i lördagens sändning av melodifestivalen nämligen, för er få som missat den viktiga nyheten. Nu går svenska folket bärserkagång mot SVT och hotar med bojkott på lördag. Missförstå mig rätt här.... Jag gillar Björn, han är både söt och rolig som få, men hallå! Har verkligen inget annat hänt i världen, är det här det viktigaste som hänt i Sverige, i världen? Jag kan nog komma och tänka på både en och annan grej att skriva om som är viktigare än Melodifestivalen och Björn.

Exempel på saker som är viktigare:
Klass 9A på tv är så dåligt att jag glömde bort att titta på det igår, vad säger resten av landets lärare?
Miljön och växthuseffekten är alltid populärt, och nu verkar det ju faktiskt bli kallt igen.
Busskorten i Västerås är bara ca 100 kr billigare än månadskorten i Sthlm, och ändå får man MYCKET mer för korten i Sthlm! Hallå, sänk priset tack! Eller ge oss tunnelbanor!
Jag har börjat gå på gym igen.

Jag tror att den sista nyheten är den största. Hela tre gånger har jag lyckats hitta vägen till gymmet sen förra tisdagen. Snart är jag starkare än Hulken!

Okej, vi börjar med det enkla. Jag, sambo och lillasyster var på kent igår kväll. Jag har sett kent ett antal gånger vid det här laget. Första gången lyckades jag se dem 98 på en krog och det är ju givetvis den met intima spelningen jag varit på med dem, av naturliga skäl. De var inte så stora på den tiden heller men jävlar vilken spelning det var! Den toppar nog fortfarande ligan. Efter det trillade det in en konsert i falun, flera (?väl?) spelningar på kalas, en jag bara hörde på hultsfred, vita konserten i sthlm samt tält spelningen i borlänge 2005. Jag tror att det är alla gånger, men jag ska fan inte svära på det. Nu kan jag då iaf lägga till Västerås-08 på den listan och det var en jäkla spelning! Högsta betyg i vlt säger egentligen inte så mkt, men om jag sätter en riktigt högt betyg så säger det iaf mig något. Det var en kanon spelning och jag är mycket nöjd med låtarna som spelades. Jag får ju inse och vara nöjd (?) med att jag egentligen aldrig kommer få chansen att höra thinner, innan allting tar slut och ingeting någonsin (även om jag hört den ett par gånger förut) och med tanke på det så var det verkligen kanon! Jag är superhöjd!

Något jag inte är så nöjd med är livet.. eller liksom.. Jag ÄR egentligen jättenöjd med det allra mesta. Jobbet är bra, sambolivet är snudd på perfekt, katterna trivs och mår bra (vi har förresen skaffat en till katt, en liten Mio som vi tagit från katthem och som det går bättre och bättre med här hemma, och Torsten accepterade honom efter bara 24 timmar!), jag har börjat träna igen, våren är på gång och jag har fler kompisar i stan nu för tiden...men! Ändå satt jag vid middagsbordet och sa "jag är nog lite rastlös" och "jag trivs nog inte riktigt i livet", vilket såklart fick kära sambon att reagera ;). Men det är som sagt inget fel på de här bitarna jag nyss räknade upp. Det är bara det att jag behöver mer! Jag behöver mer utmaning, jag behöver mer stimuli och jag behöver få utlopp för allt som finns där inne på nåt sätt. Det känns som att det finns mer! "Det här är inte allt som finns" som Laleh sjunger och nej, jag tror inte det heller!

Så... uppdrag "ta reda på vad jag vill och se till att få det" har dragits igång, och faktiskt så gav middagssamtalet mig lite styrfart i rätt riktning så jag tror faktiskt att jag har ett mål, eller iaf en uttalad vilja åt ett visst håll.

Jag träffade för övrigt mina tjejer i Sthlm idag och jag har 3 saker att säga om detta möte:
1. Varför har vi inte gjort det här tidigare?
2. Vi måste göra det här igen!
3. JAG SAKNAR ER SÅ DET GÖR ONT NU SÅ HÄR EFTERÅT!