Jag har skapat 2 egna program i ea sports-tjosan. Jag tror inte jag mäktar med att göra deras 6-week challenge, vilket var vad jag startade med när jag tränade så bra för ett tag sen (1 månad? 2 månader?. Det började väldigt bra då och jag tränade 4 dagar i veckan. MEN, då sov Isak mer regelbundet och lite längre varje gång, nu kan jag inte lita på det längre. En av anledningarna till att jag inte kommit igång igen är just att jag tänkt att jag ska göra igång en ny 6-weeks, och då har jag såklart känt att jag inte har tiden till det.
Men så kom jag på det, det som borde varit självklart från början men inte var det såklart: jag skapar egna program. Jag vet ju nu hur övningarna går till och vad som är kul/lätt/svårt och vilka delar av kroppen jag vill träna. Så så blev det. Nu har jag 2 program som jag tänkte att jag skulle varva ett tag, och dessutom såg jag ju att de hade ett förinställt program bara för magdödare, så jag bör nog köra det ibland också. Jag simmar ju faktiskt 1 gång/ vecka också, så det är väl egentligen VÄLDIGT bra, eller hur?
Jag hade tänkt att jag skulle skriva om det här med min träning, att jag ju tränade som tusan med Wii här hemma och kände att jag mådde så bra. Och så skulle jag berätta att det inte är så längre. Att det var en månad, säkert, sen sist och att jag verkligen MÅSTE ta tag i det igen men att jag inte hittar tiden, orken eller motivationen (trots att jag speglar mig varenda dag, konstigt nog, så hittar jag inte motivationen..nej). Det skulle jag skriva om...
MEN, så gick jag in i bästa bloggen i världen (ja, jag kan inte ens säga "Utom mina egna", för det stämmer inte) "Nu när du finns", och så har Linda redan skrivit -precis-det jag hade tänkt skriva. Så, istället för att läsa om mitt läge, så kan ni likaväl läsa om hennes och bara byta ut gymmet mot att tänka att jag svettades framför tv'n här hemma. Läs här, och -gör-verkligen det för hon skriver så himla, himla bra!
Först måste jag bara säga att det blev så himla konstigt precis nyss. Jag skulle googla fram en bild till det här inlägget på bloggen och visste precis vilken bild jag skulle ha, nämligen precis samma som hänger på vår vägg i hallen. Så, jag hittade den på googles bilder och när jag öppnade den så öppnade sig min blogg i bakgrunden. Mycket mysko och jag fattade inte alls, men så visade det sig att bilden hämtades från MIN blogg. Coolt. Mindre coolt att jag inte ens kom ihåg att jag använt bilden för bara ca 18 månader sen.
Nu kommer själva inlägget jag skulle skriva:
Förra helgen gick Sagan om ringen på tv och jag var sugen, väldigt sugen på att se om alla tre filmerna snart. När jag nämnde det för Daniel så tyckte han att vi väl kunde titta på den första nu då, fast inte på tv såklart. Så vi tittade på Sagan om ringen. Det tog 2 dagar, men ändå. I fredags när jag var på bio så tittade Daniel själv på nästan hela Två tornen och vi såg klart den tillsammans i lördags. I söndags började vi titta på Konungens återkomst och vi såg klart den igår, och här är grejen:
När jag inte sett de här filmerna på ett tag, som nu var ett par år, så glömmer jag vilka fantastiska filmer det faktiskt är tal om här. Underbara, otroliga och magnifika filmer. Så välgjorda och så välspelade att det inte finns maken till någon som ens kommer i närheten av dem. Men, kan ni ens förstå att det gått nästan 10 år sedan första filmen kom? Jag kommer ihåg hur alla pratade om hur ung Elijah Wood var då och nu, så är han ju helt plötsligt inte lastgammal precis, men 10 år äldre. Och alla de andra skådisarna, vad har de gjort sen sist liksom? Det är ju inte många som setts till på vita duken sen trilogin. Kan en roll som är så stor också bli det som fäller en skådis, om man säger så? Jag var i alla fall tvungen att googla lite på Wood, eftersom jag var lite förälskad i honom när jag såg filmerna första gången. Han verkar köra lite laid-back, göra lite småfilmer, starta upp ett skivbolag, göra röster åt tecknade figurer och sånt. Är det någon som vet vad de andra gjort?
Den här bilden har i alla fall hängt i alla mina lägenheter sen vintern 2002:
...kan jag avslöja att jag är sjukt nöjd med nya Potter-filmen. Erik H sa visserligen att jag inte var särskilt objektiv som bedömare, eftersom jag älskar Potter, men jag vill nog ändå påstå att denna film är den helt klart bästa som gjorts hittills och det bådar ju även gott inför sista filmen. Det är långt till juli.... :(. Jättelångt! Just nu funderar jag mest på hur jag ska kunna gå och se den igen. Jag vet ju visserligen att jag har råd, snart i alla fall, och visst-Daniel skulle sucka lite och tycka att jag överdriver, men det spelar kanske mindre roll i jämförelse med att bara få se den igen. Vem vill gå med mig? Kanske om några veckor..jag kan faktiskt vänta några veckor till.
Så bra, så bra, så bra! Jag var så lycklig redan efter 3 minuter av filmen och viskade till syster att jag redan älskade filmen. Tack för det. Jag fasar dock inför slutet och att samma känsla som när böckerna tog slut ska infinna sig, sorgen över att det är slut.
Så, hörni, ta en titt till på trailern jag la upp för nån vecka sen, och ha en trevlig biokväll, om och när ni tänker se Harry Potter and the Deathly Hallows, part 1.
Bara liten onsdag, torsdag och lite fredag kvar (och jaja, det som är kvar av den här tisdagen också såklart) och SEN är det dags för Harry Potter på bio igen. Jag kan meddela att jag LÄNGTAR. Längtar massor! Så, som nedräkning kommer här dagens HP-bild. Den här är från den del av Harry Potter då jag tycker att Radcliffe varit snyggast i håret hittills ... eller nåt.
Typ här säger Voldemort just de orden i rubriken.
(och vi vet ju alla vem "the spare" är: Diggory, som spelas av...Pattinson!)
Titeln idag syftar till mannen på bilden, på något sätt. Lite långsökt kanske, men kanske kan ni lista ut det? Gissa i kommentarer så får jag se.
Jag har precis sett klart på alla True Blood säsonger. Jag såg sista avsnittet igår kväll och näst sista igår vid 13-tiden. Då, vid 13-tiden tänkte jag att jag skulle hinna se liiite till, för det var så förbaskat spännande just då. Isak sov och jag hade världens läge, men precis då ringde telefonen, Isak vaknade och jag blev tvungen att hämta en sjukling på jobbet. Men, hur som helst så fick jag se sista avsnittet senare, vid 22 eller nåt. Nu känns det lite tomt. Det gör det alltid när jag tittat på något under lång tid och sedan plötsligt så finns det inte mer att titta på. Jag har givetvis rotat runt på nätet och hittat att säsong 4 ska börja spelas in vid årsskiftet och visas på am tv i sommar. Eller ja, nästa sommar känns mer rätt att skriva, men det är ju faktiskt-i-sommar. Jag längtar.
Jag fastnade verkligen för True Blood. Fast det var konstigt på många sätt och mer än en gång har jag frågande lyft på ett ögonbryn eller två, men sen bara godtagit allt som hände. Helt klart sevärt, på ett skumt sätt.
Halvvägs in i säsong 2 ungefär insåg jag att jag började bli lite fäst vid Eric Northman. Jag tror inte bara enbart därför att han är en svensk viking eller för att det är Skarsgård som spelar honom, utan för att hans karaktär är så jäkla bra. Igår, efter sista avsnittet, insåg jag att det är kärlek vi pratar om ;P. Vilken man!
Jag har känt många Erik'ar i mitt liv. Väldigt många faktiskt. Kanske borde vårt nästa barn heta Erik? Det är ett bra namn. Fast å andra sidan heter ju en av mina närmsta vänner det så det skulle bli lite underligt. Men många Erikar har det varit. Erik C, som jag var kär i när jag gick i 5an. Erik G, som spelade trummor i orkestern jag gick på under mellanstadiet, en helt klart kul kille. Se var det såklart Erik L, som var en av mina bästa vänner under gymnasiet, Erik E, som gick i min klass på gymnasiet och som var en av de bästa killar jag känt. Sen Erik K, som var en lärare, vän och mentor på många sätt. Senare lärde jag känna samma Erik som idag är en av mina närmsta vänner-Erik H, som är vän med Erik E (inte samma som förut). Ja.... jag tror det var alla, men det var det säkerligen inte. Och nu - Eric Northman ;P - som jag ju verkligen inte känner, men ändå (ni fattar, eller hur). Hur som helst så är Alexander Skarsgård BRA snygg som Northman.
Jag vill bara förtydliga inlägget från igår; att det inte handlar om någon favorisering eller nåt sånt. Sånt sysslar jag inte med. Jag bara tycker det är roligt med alla som läser, särskilt om de läser samma saker som jag gillar såklart. Det kunde lika gärna varit du :D.
Appråpå det här med att läsa. Jag -förstår-ju att inte alla läser samma böcker som jag gillar, men ändå... När jag får kommentarer som att man inte läst/sett någon Harry Potter, eller Sagan om ringen, då undrar jag... vad läser folk? Vad tittar folk på? Faaast, jag förstår ju samtidigt att var och en har sin smak. Det är ju bara jag som är så barnsligt förtjust i just den här typen av böcker/filmer (ja, inte bara jag, men ni förstår hur jag menar).
Men... om du FORTFARANDE inte har läst Harry Potter så vill jag nog ändå rekommendera dig det. Läs... läs...läs, sluka och njut! Igår när jag och Daniel tittade på halva första Sagan om Ringen (för sen var det sovdags) så konstaterade Daniel att han inte kommer ihåg filmerna. Han har ju bara sett dem en gång och nu var det ett par år sen jag tvingade (hrmm) honom till det. Å jag blir så avis! Tänk att inte komma ihåg så att jag skulle få uppleva hela magin igen!
Idag i VLT fanns en artikel som var väldigt viktig, men så fanns den inte på vlt.se. Det tyckte jag var kasst! Hur som helst så handlade den om Julia och Ida som vunnit biljetter (Ida vann iof verkar det som) till att se Harry Potter på premiären, i 3D, i Stockholm. Fantastiskt! Kan ju tillägga att samma tjejer var inblandade i att få mig att läsa Twilight förra året, och har dessutom en bokcirkel på måndagspasset i ITB (intresse, talang och behov) där de nyligen läst Svindlande höjder och nu ska läsa Liftarens Guide till Galaxen. Det känns som att vi har nåt gemensamt liksom....
I vår ska jag jobba måndagar med, då vill jag ha bokcirkel, eller filmcirkel (eller vad man ska kalla det).
Om en vecka får jag också gå på Harry Potter. Det firar vi med ett litet klipp:
Okej. Som ni ser så har jag gjort om bloggen. Jag hittade den där jättebra sidan där jag kunde ladda ner en gratisdesign, länken dit hittar ni längst ner här på min sida. Men, i alla fall. Jag laddade ner och grejade och fixade och trixade hela kvällen igår och ändå är jag nog inte helt nöjd. Jag är nog så nöjd som jag kan bli med den här designen men jag har redan börjat spana på andra gratisdesigns som jag hittade på samma sida. Vi får väl se. Det som var kul med den här designen var ju att jag kunde lägga in flera bilder i header, som ni ser. Ni missar väl inte att det blir andra bilder när man för muspekaren över dem? Men, som sagt. Jag vet inte. Vad tycker ni?
Annat nytt anlände idag, nämligen vår soffa. Den soffa vi köpte förra våren hade plötsligt gått sönder och ikea var snälla nog och gav oss en helt ny soffa. Kanon! Plötsligt känns det som att sitta en meter högre över golvet än förut. Vi konstaterade att vår soffa nog var rätt nedsutten, inte bara trasig. Det är lite trist att det ska vara så, att saker går sönder, men samtidigt är vi såklart tacksamma för att vi fick en ny.
Ännu mer nytt händer här hemma. Vi har tapetserat om Isaks lilla rum och i helgen var Daniels föräldrar här och hjälpte till. Så nu är även det nya golvet lagt, listerna på plats och garderoben halvfärdig. Det är så FINT och så kul att använda rummet till det som det verkligen var tänkt från början-ett barnrum.
Jag gillar inte min kropp efter jag fick Isak. Det är liksom inte min kropp längre. Okej, jag är tjock. Det går inte att komma ifrån att jag har x antal kilon kvar att gå ner sen den där mastodontgraviditeten då jag åt allt inom synhåll och gärna fikade en, två och tre gånger om dagen. Jag svär på en sak: OM jag lyckas bli gravid igen så ska jag INTE göra så igen. Jag tror inte jag är ensam om att lova en sådan sak, men jag lovar. Jag ska aldrig mer äta så som jag gjorde under 2009. Aldrig. Jag har också lovat att aldrig misshandla min kropp till att bli så trött och svag igen, som jag var när Isak föddes. Så ont som jag haft i kroppen sen han föddes kunde jag inte ens föreställa mig. Ondare än under tiden han faktiskt fanns i magen. Allt för att jag var svag, svagare, svagast. Jag säger inte att jag är stark nu, men NÅN skillnad gör det såklart att ha en 10-kilos bebis som vill bli buren på och som jag dessutom-måste-bära på upp och ner för 3 trappor två eller fler gånger om dagen. Självklart. När det kommer besök hit, med andra barn som också burits upp för våra trappor så kan jag ju se att jag inte är lika trött som de mammorna är när de kommer upp.
Men faktum kvarstår såklart, jag är ändå tjock. Jag har en mage som varken går av för hackor eller behagar försvinna. Jag tycker-inte-vidare mycket om att se mig själv i en spegel. Och jag kan inte för mitt liv förstå vilken tur jag hade innan jag blev gravid som kunde ha mina kläder.
Men, det HÄR är ändå värst nu: Jag har så ONT i min kropp. Allra värst är det i fötterna. Mina fötter är inte mina. De gör ont och värker och djävlas med mig hela tiden. Det började nångång i somras och har inte slutat än. Jag har ont om jag går här hemma utan skor, men jag har också ont när jag har skor. Det gör inte ont i någon specifik del av foten, och inte heller bara i en. BÅDA fötterna gör ont, ont så så in i helvete ärligt talat. Jag beskriver det som att gå på glas, fast det är inte riktigt sant. Det är inte så att det sticker eller så, det gör ONT. Som att huden inte räcker till längre, som att det inte finns tillräckligt med, jag vet inte, fot, i foten, för att hålla mig uppe. Det gör ont i stort sett hela tiden, faktiskt, men mer eller mindre. När jag reser mig upp från att ha suttit ner så går jag som en pensionär. För det gör ont!
Jag gick till doktorn, såklart. Där fick jag tipset att köpa nya skor och börja smörja in fötterna. Är det sånt man lär sig på läkarutbildningen så kan man ju lika gärna köpa en läkarlicens via blocket. Igår köpte jag nya skor, det gjorde jag. För jag vet att jag går i skor som jag även gick i när jag väntade Isak och vägde 20 kg+, men inte tror jag att det kommer att åtgärda hela problemet heller.
Saken är såklart den också, att jag har ont i benen, höfterna och ryggen och så pass klok är jag att jag förstår att det har med fötterna att göra och att det onda i mina fötter såklart har med Isak att göra på något sätt.
Jag tycker att jag alltid klagar över att jag har så ont nånstans. Det måste vara drygt att lyssna på mig så som jag klagar, men jag kan inte låta bli, för det gör ju ONT.
Jag tränade ju, ni vet, med wii’t. Men nu är det faktiskt 14 dagar sen sist, för jag mår visserligen bättre av att träna, men jag har redan så ont och så tränar jag och så känner jag hur det gör ont …. I ryggen, i axlarna, i nacken, i benen men främst i fötterna.
Ni får hemskt gärna berätta för mig vad jag ska göra åt allt detta (och glöm inte magen…), det är därför jag idag skriver om det i båda mina bloggar-för att få hjälp!
Ibland personligt, ibland djupt, ibland allmänt och ytligt, men hur som helst så är det mig och mina tankar ni finner, det lovar jag.
Jag är inget bloggproffs, men jag passar på då jag hinner och jag försöker att inte göra detta enbart till en dagbok. Sådana finns det för många av där ute ändå. Följ mig, eller hälsa på då och då. Har jag funnits här sen 2005 så kommer jag nog finnas här ett tag till.
