Min första kärlek

Av vad jag kan minnas hette min första kärlek Glenn. Han var dagbarn hos Gun som bodde ovanför oss. Men, jag minns inte så mycket av honom egentligen, bara namnet. Sen var jag kär i Jim, länge! Hans mormor och morfar bodde i vår trapp och jag har honom på facebook. Jag vet inte hur gammal jag var, men jag var väl liksom liten-liten. Vi snackar nog iaf lågstadiet. Jag var iof kär i Kalle på dagis också. Jag kommer ihåg att vi stod nere vid päronträdet på dagisgården och bekräftade att vi tyckte bäst om varandra på hela dagiset. När Kalle och jag sedan hamnade i samma klass på gymnasiet så kom han inte ihåg det samtalet. Han kom fortfarande inte ihåg det när vi hamnade på samma högskola, men för mig heter han "Dagis-Kalle" fortfarande, till och med när vi sprang på varandra på Ica Skrapan före en biovisning av "Män som hatar kvinnor" för ett par år sedan. Där kan man snacka om att våra vägar har korsats både en och tre gånger.
Jag har varit så mycket kär i mitt liv, kanske särskilt när jag var liten.
Första gången jag var kär, så kär att mina föräldrar kommenterade det med "Ja, den första kärleken minsann" (typ så) gick jag i sexan och var så KÄR i Jimmi som bodde i Lerum där min farmor bodde. OJ, vad kär jag var i honom.
Idag är jag kär i min Daniel-han är min prins. Han räddade mig från ensamheten.

Vem är jag?

Jag är Ulrika.
Jag är Ullis.
Jag är dotter, syster, sambo och mamma.
Jag är jag.
Jag är ganska smart, snabbtänkt, allmänbildad, pratsam, genomtänkt, kontrollerad och förtroendeingivande.
Jag är också ganska tyst, ibland otrevlig, rakt på sak-ig, tjurig, kontrollfixerad och egoistisk.
Jag älskar böcker.
Jag älskar att förstå saker, göra kopplingar och kunna förstå på metanivå.
Jag är 32 år om två veckor.
Jag är en god vän och ställer för det allra mesta upp på mina nära och kära.
Jag är inte så svår egentligen.
Jag förnekar mig sällan.

En lista att följa?

Jag hittade den här listan i en annan blogg och tänkte att den kanske kan få mig att komma igång att skriva lite. Jag kommer ju i alla fall ha ämnen att skriva om liksom.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt hem
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Saker jag saknar
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder
Så, vi kör från och med i morn då....

Jag bejakar min nördighet, med tillägg

Idag skrev jag en statusrad på facebook som genast fick en kommentar om att jag var lite nördig. Jag tänkte på det där och tänkte att jag skulle skriva lite om nördighet :P
Jag är absolut en nörd, en nörd på många sätt. Mest därför att jag fastnar i saker och kan liksom inte släppa. Ni minns säkert min ganska så långa besatthet i Twilight. Nu har inte den nördigheten försvunnit, men ändå lagt sig på en liiiite vettigare nivå. Ibland saknar jag den totala besatthet jag hade för ett år sen, men jag har även funderat på varför jag blev så himla besatt. Jag har funderat på om det hade med "nyblivna-mamman"-stadiet att göra. Att allt var så nytt i mitt liv att jag höll mig fast vid det jag hade fräschast bakom mig, i form av "gamla jag", eller vad det kunde bero på.
Men, hur jag än tänker så inser jag ju att jag har mina besattheter ändå, oavsett nya faser i livet eller inte. Men, det ska nog erkännas att för ett år sen var det....lite over the top om man säger så.
Jag tänkte roa er med att berätta om en del av mina besattheter, eller nördigheter, eller vad man vill kalla det.
- Fantasylitteratur. Inte på långt håll så mycket som jag egentligen skulle vilja, men fantasy har varit min favoritgenre sen högstadiet. Det är den ultimata verklighetsflykten, det är bara så.
- Sagan om Isfolket. Jag började på högstadiet i denna kärleksrelation (dvs relationen mellan mig och sagan) och jag tror att den kommer att vara livet ut. Det finns en anledning till att jag valde alrunan som tatuering när jag bestämde mig för att göra en enda tatuering. Det finns en anledning till att en alruna var det enda smycke jag bar under många, många år. Anledningen är kärlek, kärlek till Sagan.
- Burkar. Jag är en burknörd. Det här är kanske den enda besatthet jag har som inte har med fiktion att göra. Jag älskar burkar och var burk har sitt innehåll liksom. Ibland tror jag att det är på gränsen till att jag är pedant, men eftersom det inte sträcker sig längre än till mina burkar så tror jag inte det ändå.
- Syd Långö. Mitt paradis på jorden finns på Sveriges nordligaste västkust. Här är jag uppväxt, har blev jag en del av den jag är och här är jag varje sommar. Livet utan Långö vore så tomt och sommaren skulle aldrig bli sommar igen om jag inte fick komma dit.
- Lars Winnerbäck. Alltid närvarande. Alltid bäst. Alltid starkast.
- Harry Potter. Jag var fast redan innan jag visste att jag var det. Harry och jag, det är en över 10 år lång relation det med. Om och om och om igen läser jag de här böckerna och jag älskar varenda sida av dem. När bokserien var slut var jag alldeles tom och nu fasar jag för hur det ska kännas när filmsviten är slut också. Den 15e juli gäller det. Jag längtar tills Isak och jag får uppleva Harry Potter tillsammans.
- Borta med vinden. Jag vet inte varför, det bara är så. Jag var liten då jag läste Borta med vinden. Alltså, kanske mellanstadie-liten. Jag älskar Scarlett och Rhett, så enkelt är det.
Och så senaste årets nya nördigheter, men som jag inte egentligen vet om de kommer att hänga kvar lika länge som ovanstående. Det kan vi komma tillbaka till om ett par år antar jag:
- Twilight. Jag tror jag lämnar det där. Jag har redan skrivit så mycket om det.
- True Blood. Det började som en "va faen är det här?!" och blev en "Fy faen vad bra det här ÄR!" Jag plöjde 3 säsonger i höstas och vi får väl se om nördigheten fortsätter i s4. Det är svårt att säga vad jag tycker när jag ju inte sett det mer än en gång, hittills.
- Vampire Diaries. Jag dissade det totalt från början, men senaste månaden ungefär så har det bara växt och växt och växt. Nu har jag precis sett klart säsong 1 och säsong 2 är på gång. Jag trodde det var skit, ärligt talat, men nej, icke.
Det här med vampyrer alltså... jag vet inte vad det är.
Jag kommer inte på mer. Men det där är en del av alla mina nördigheter, dvs sånt jag fastnar för, aldrig slutar prata om och bara tycker OM! Jag tror på att man ska bejaka sina nördigheter. Omfamna dem och säga "JA, så här är det. Det här är jag! Utan de här nördigheterna så vore jag inte jag."

Tillägg 110320:
Och LOST! Hur 17 kunde jag glömma Lost? No words are neccassary!

(Störst av allt är mitt barn, men det tycker jag nog är för självklart för att ens behöva nämna, såklart.)

Solsken

Det är verkligen vår idag! Underbara härliga vår. Takdropp och solsken och smältis och vårjacka och långpromenad till jobbet med Isak. UNDERBART!


I måndags sa en elev till mig att jag var "som en jäkla solstråle" (säg det på fejkad invandrarsvenska så får du rätt feeling). Jag tror han menade det på grund av att jag äntligen är blond igen, men jag tar det som en komplimang ändå :D Jag känner mig inte alltid som en soltråle, men vissa dagar så-ja.
På min arbetsplats finns nu också en början till solskensvägg. Nej, inte en massa kort på Isak och verkligen inte på Daniel. Bara en massa ljusskygga individer... Hur som helst, man får göra vad man kan för att pigga upp sig på jobbet när det är neddragningar och konstiga krav från höger och vänster överallt, så på min vägg hänger nu Eric Northman, Damon Salvatore och underbara, fantastiska Stefan Salvatore (och nej, ingen Edward Cullen än.... det känns som att jag svikit allt jag tror på, men det är sant (fast han ska få en plats tids nog..)).

Titta bara! (för själv kan jag inte sluta titta....)

Alkoholen och jag

Igår var jag på Systemet för andra gången sen det flyttade in i Igor. Det innebär andra gången på ett helt år. Det säger rätt mycket faktiskt. Jag köpte en liten flaska vitt, för det var vad jag var sugen på, och 3 öl, för det var vad Daniel ville ha. Sen räknade jag snabbt ut att jag inte druckit vin sen i somras på Långö. Det är verkligen inte ofta det händer längre antar jag.
... och idag insåg jag varför.
Jag drack en halv öl och ett halvt glas vin och vaknade idag med känslan i kroppen av att jag druckit ca 1 hel flaska vin och ett par öl till det dessutom.
Va fan. Det är knappt värt det.
(Och för er som undrar så blev jag nästan av med alla böcker på en dag på jobbet, och då var det ändå bara lovskola.)

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0