När jag var liten så lekte vi på gården.
Nu menar jag inte gården som i fritidsgården, utan ute på gården.
Ute på gården lekte vi bland annat bollstop, bollspott (!) och andra bollekar som hawaii och ägget. Vi lekte också Syltburken och Limpan. Syltburken och Limpan var två mycket bra lekar, jag tror till och med att de var något av favoritlekar för mig. I alla fall syltburken, och det kommer snart framgå varför just Syltburken var en bra lek.


Syltburken gick till så att en person var syltförsäljare, en var syltköpare och alla andra var olika syltburkssorter. Alla andra, vilket brukade innebära ungefär 4 av oss satte oss på betongcykelstället och drog upp benen mot kroppen, så att man liksom blev en -burk. (Logiskt va?) När man bestämt sig för vilken sorts sylt man var så kom syltköparen fram till syltförsäljaren och sa att han ville köpa sylt. (Nu kommer jag osökt att tänka på den där "för det här är en klappa händer affär sången..." nåväl... ) Syltförsäljaren visar upp sina fina syltburkar och när köparen ska skruva på locket (dvs huvudet) så fick man säga vad man var för smak och göra nåt ljud, om jag inte minns helt fel. När köparen besätmt sig för vilken sylt han/hon ville ha så lyfte han såleda upp den burken och bar iväg med den, och då gällde det att hålla tag i sina egna ben så att det gick lättare att bli buren. Sen var leken slut och jag tror att den som blev "köpt" var den som fick vara köpare nästa gång. Anledningen till att jag älskade den här leken tror jag var att jag var minst och tyckte det där med att bli buren var en riktig hit alla gånger.


Limpan var en helt annan lek som jag kanske kan återkomma till en annan gång. Det jag egentligen ville säga med det här är .. vilken otrolig uppfinningsrikedom man hade, och att man dessutom var helt jäkla nöjd med den där leken. Dag ut och dag in, den höll länge om jag inte är helt vilse på memory lane. Vad leker barn idag?



Istället för dagens låt, "dagens låtcitatsundran": Varför sjunger jag i högst och kraftigast på Lasse Lindhs "Sommarens sista smak" just i raden "Å älskling, allting går sönder till slut, det är bara en fråga om tid"? för jag är samtidigt jäkligt glad när jag sjunger det. Vrickat, om ni frågar mig. Om ni har några förslag så tas de gärna emot i kommentarform.


Det var ungefär på den här tiden då det begav sig:

Jag är så trött på vintern! Och ja, jag vet att ni nu sitter där hemma och nickar och säger "jaja, men det är hon inte det minsta ensam om". Det tror jag inte heller... Jag vill bara få skrika ut lite granna;att jag är så -jävla-trött på vintern! Jag är så trött på att det först inte kom någon snö alls och att det nu har snöat mer eller mindre konstant i två veckor. Det räcker nu! Idag är inget undantag. Precis när Frida ringt mig och sagt att vi kan gå ut och gå lite, för det är ju så fint väder så kikar man ut genom fönstret och inser att det snöar lappvantar nu igen! Det var verkligen kanonfint väder alldeles nyss. Klarblå himmel och fem plusgrasder enligt min termometer i köket. Men nähä.. typiskt!


Alla pratar om att att nu! Nu är det inte lång tid kvar av vintern. Någon säger att det ska bli vår efter den 20e, och det är ju minsann inte lång tid kvar dit aaaalls. Snart så.. alla går runt och nästan gör tuppen upp åt varandra för att muntra upp i vinterångesten. Skitvinter *muttrar*.


Om jag hade bott kvar i Falun nu hade jag inte alls tyckt att det var lika jobbigt, men nu har jag ju flyttat mer söderut, då ska det inte vara så här så här länge. Om en månad fyller jag år, då ska det vara vår...jag fyller faktiskt år på våren! Då är det även påsklov och jag ska vara på väg in i min nya lägenhet. Om jag ser mig runt här hemma så finns det inte ett enda tecken på att jag ska flytta så snart. Det är en enormt skillnad på den här flytten och när jag flyttade i somras, då jag, för er som inte minns det, packade i över en månad. Och då menar jag seriöst packade.. nu har jag börjat rensa lite smått i skåpen, det är det enda.


Hur som helst så var det vintern det handlade om. Jag är trött på att skapa rutor och borsta snö, jag är trött på att stampa av skorna så fort man kommer ut, jag är trött på att ha vinterskor och vinterjacka, jag är trött på att vackla fram bara för att det är dåligt plogat överallt. Jag vill ha vår! Jag vill ha fågelkvitter, solen i ögonen (både på riktigt och i min ipod shuffle) och ljusa kvällar. Jag vill ha min gröna vårjacka och min vårväska, jag vill kunna lämna den tjocka tröjan hemma och jag vill få sitta i solen....även om jag det ger mig soleksem. Hopplösa jävla vinter!


"Mina föräldrar är i Thailand", sa jag. "Vilka svin", sa min chef. Mer än så behövs inte sägas.


Dagens låt: "happy birthday" med Flipsyde/Piper. För att jag tappade greppet precis då.

Om det är något jag är bra på så är det musik med texter. Nu inte sagt att det finns speciellt mycket musik, förutom klassiskt sådan, som är helt utan texter. Inte alls... det jag menar är att musik som tilltalar mig är musik där jag kan urskilja en text och gärna där jag kan ta till mig texten. Fast det behöver inte alls vara så att texten stämmer in på mitt liv. Till exempel älskar jag "storebrorlåten" med Lahle just nu, och jag har ingen referensram till den texten, men sjunga med kan jag absolut göra! Det är lite det som är grejen, om man kan sjunga med eller inte.
Jag har haft flera människor i min närhet som sagt att jag är specialist på låtcitat. Ett tag var det nästan löjligt, jag kunde kasta ur mig kent- och lassecitat till höger och vänster vad det än rörde. Nu för tiden har jag försökt tona ner det hela något. Just nu försöker jag hålla mig till att skriva presenatationer på communityn med hjälp av låttexter istället för att bli personlig.
Eller så är det faktiskt mitt sätt att -vara-personlig på?
Hur som helst så är det faktiskt extremt fantastiskt att kunna använda texter...det är ju redan någon som tänkt ut den perfekta formuleringen på en känsla som jag går runt med men inte kan sätta ord på. Egentligen..är det en lögn med för jag tycker nog att jag är ganska bra på att sätta ord på mina känslor också.


Något jag inte är bra på alls är nya situationer. När jag hamnar i nya situationer så skulle jag verkligen bara vilja haspla ur mig låtcitat till höger o vänster igen. Det skulle vara fenomenalt bra..för då skulle jag aldrig behöva säga hur -jag-känner egentligen utan bara citera och liksom hänvisa till något som någon annan redan uttryckt och om någon då frågade mig om det var så -jag-tänker med så hade jag lätt kunnat svara med "vem vet, inte du, vem vet inte jag.." (Bara jag slipper sjunga så är jag glad..min otroliga sångröst är endast tillägnad insidan av min bil just nu). Hur som helst....nya situationer..svårt... Och ärligt talat så är jag rädd att det ska ta så pass lång tid att när jag väl har vant mig vid den nya situationen så har den både kommit, gått och försvunnit långt ut i pereferin igen. Skitsvårt. Osäkerhet är inte en schyst egenskap enligt mig...det är en svaghet som jag inte alls vill ha. Och det är egentligen också konstigt att jag har den, med tanke på hur många nya situationer jag möter i jobbet hela tiden, och då är det minsann inga problem.


Ett tag så fanns det en text som jag citerade överallt...det var under mina glansår 2000-2002 som denna låt gav mig nya citat hela tiden, och nya känslor att känna igen sig i. Ibland går det lång tid, men plötsligt så hör jag den igen och bara blundar och ler...för det är så bra...den är så bra.. och den är fortfarande så mycket jag som det kan bli. Den dagen det inte är det, då har något stort och avgörande hänt kan jag lova.


Det finns så många delar av den jag kan välja...men just nu så stanna upp vid dessa rader:
"Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort vad dom har tänkt
För jag vill inte bli en sån, så har jag lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"


För er som är intresserade av min mer extrema låttextfanatism så rekomenderar jag min übergamla hemsida: geocities.com/ulrikaolofsson (tror jag)


Until next time....