Helgen
I helgen har mamma varit här. Hon kom igår vid lunch och åkte idag vid 17.00. Det var en mycket trevlig och lugn helg. Vi gick på stan, käkade lunch, åt mat och drack vin, testade lite god glögg och tog det allmänt så lugnt man kan en lördagskväll. Idag var vi och tittade på bebis-Minna och Selma, som låste in sig på toaletten... (tusan, det är inte lätt att vara liten). Sen var vi ner på stan igen, tittade på julmarknaden, som inte var så mycket att ha, och senare på fyrverkerierna. Jag brukar säga att jag inte är så road av fyrverkerier och att det mest är slöseri, men faktiskt måste jag erkänna att tom jag blir glad av riktigt vackra fyrverkerier.
Det är adventfixat hemma och jag har bakat lussebullar. Det är inte långt kvar till jul, verkligen. I alla fall är det inte långt kvar till julavslutningen på jobbet!
Jag läser och läser i min "Rhett-bok", jag är väl inte helt nöjd... Men läsa ut den kommer jag såklart att göra, och sen kommer jag att recensera den här.
Glömde... nytillkommet...
Min allra äldsta bästa vän fick en liten dotter idag! Tänk, knappt över tiden alls, hon som gick så långt förra gången. Grattis grattis till Fia och Andreas som nu blivit 2-barnsföräldrar!
Säg den lycka som varar...
Jag tog nytt kort på vår nya hatthylla och tänkte bluetootha över den, så där hi tech aktigt som jag fixade i helgen. Nu vägrade dock min mobil att hitta min dator och tvärt om. Tjurskallar!
Nåväl, vi har, efter någon månad eller två (jag vet inte hur länge sen vi tapetserade hallen riktigt) äntligen fått upp hatthyllan. Det blev så tjusigt så, såklart.
Lönen har kommit och gått... vad ska det bli av denna månad?
Dagens skörd
Idag kom min Språktidning - världens bästa tidning! Jag har prenumererat på många tidningar i mina dagar, men denna är den bästa någonsin! Jag läser ALLT, tom annonserna. Nej, det är inte för att jag är svensklärare, det är för att jag är grymt intresserad av språk. Jag tror, faktiskt, att det är en del av vad som gör mig till en bra lärare i språk - att jag har ett stort intresse för det. Hittills har jag iaf hunnit läsa om Fredrik Lindströms favoritverbsort och frågor och svar delen, det är alltid de första delarna jag läser. Jag har hittat lite att använda i skolan och jag vet att jag kommer att ha läst tidningen från pärm till pärm innan veckan är slut.
Ett ljus i mörkret, helt klart!
(Pedagogiska magasinet kom också, det är också bra läsning,, inte för att jag är lärare, utan för att jag är intresserad av forskningen runt pedagogik!)
Dagen idag:
Gick upp för sent.
Sjukhusbesök, otrevligt sådant dessutom.
Verkstaden för att fixa en tid för bilen, får komma tillbaka kl 15.
Ica Maxi
Ikea
Nordik
Europris (billig spolarvätska var slut, fasen)
Rusta
Willys
Hem, äta lunch
Tillbaka till sjukhuset
Tillbaka till verkstaden med bilen
Övningsköra
----
Senare är det Desperate, DET är en bra grej med idag. Det är bra att tänka på andra saker en dag som idag. Jobb hade inte varit aktuellt.
Jag tror att vi ska möblera om idag... fasen, det finns så många möbler vi vill ha. Viljan är det inget fel på, som det brukar heta.
Dagens tanke, den ovanliga (eller?): Varför fick det fungera för alla utom för mig? Jag måste ha varit en fästing i mitt förra liv!
Blogg?
Lillasyster har skaffat en ny blogg och övergett blogg.se (eller publishme.se kanske). Den är riktigt fin och jag funderar över möjligheten att göra det samma..men.. nä. Jag har ju mina blogg nr 3 på ett annat ställe och den ligger bra där. Ett tag till håller jag mina 2 första bloggar här. Jag har ändå knappt tid att skriva, så hur ska jag hinna fixa med design och allt, om man faktiskt kan?
"Har du bloggstress?" frågade mina gode vän A igår (som förresten blev 26 hurray hurray for him). Ja, kanske,.. men det var faktiskt roligt att för en gångs skull vara uppdaterad igår, flera gånger om tom. Samma vän A bara råkade ta reda på att Mr Niceguy inte bor i Sala längre, så nu är det inte förbjuden mark längre. Skönt! Men sen behövde jag egentligen inte veta mer. Jagfick dock veta liite mer, men inget av de sakerna som jag var rädd för.. så nu lämnar vi honom bakom ett bra tag till tycker jag! Håller ni med? (såklart ni gör!)
Var hem till F och gosade med lilla Minnatjejen idag på förmiddagen, mys mys. Tiden går, nu är hon ju snart 3 veckor! I övermorgon är nästa vänbebis planerad, jag håller tummarna att du inte behöver vanka allt för länge över tiden F. kram.
I morn får D pengar... då får jag pengar *wiho!*
Hi tech
Det var nog verkligen bra för mig att få en spark där bak gällande min blogg. Nu har jag ju, som ni sett, fattat att det nu går att ladda upp bilder på bloggen, vilket det inte gjorde för ett år sen när jag orkade testa sist. Jag har även kommit så långt som till att foto med mobilen och skicka över till datorn via blåtand, vilket jag inte ens har testat förut och titta så bra det blev!!
Jag skulle ändå ta ett kort som vi ska skicka till vårt fadderbarn, nu när det kommit lite snö. Vi måste visa henne hur vi bor egentligen, med tanke på att hon frågade om vi hade lantbruk och vad vi i så fall odlade i senaste brevet. Vi som inte ens klarar av att odla tomater på balkongen liksom, jojo, det vore nåt med ett helt lantbruk! Så, här är huset nyss när jag kom hem från promenad med L i Rocklundaskogen (8000 steg, det var bra att det blev av!):
För er som inte varit här så bor vi högst upp i mitten, man ser våra 2 fönster i vardagsrummet och balkongen här. Jag ser fram emot när den där julgranen kommer upp i vertikalt läge istället.
Killarna
Mitt sällskap idag, även om bilden är från i somras. Det är inge mysigt att gå ut i snön, så Torsten stannar hemma och leker med Mio nu för tiden.
Små män kastar långa skuggor
Jag måste, nu när jag har inspiration, skriva om det samtal som kom upp igår och som jag inte pratat om på så lång tid. Män, män, män och män. Män jag mött, män jag förkastat, men mest män som har förkastat mig. Det var särskilt två män som verkade ligga i startrännan och bara VILLE bli pratade om. Och jag pratade, och på något sätt så var det så skönt att prata om det igen, att reflektera och att i slutänden vara jäkligt glad för att jag nu har det jag har.
Den ena var den AK, som figurerade i mitt liv runt 2003. Han och hans bihang som förpestade livet för mig. Han är den enda jag slagit av ren ilska, den enda som fått mig att förminskas till en människa utan värde OCH samtidigt vara ett roligt inslag i mitt liv. Kampen om de kvicka kommentarernas man-det var han, och det var ju också så det började mellan oss. Med de kvicka kommentarerna. Jag och L pratade igår om hur länge vissa människor egentligen kommer att spela roll i ens liv och det var då jag kom in på honom. Hur gammal kommer jag att vara då jag inte ens kommer ihåg honom? Jag tänker aldrig på honom nu för tiden, det var säkert år sedan fram tills i går. Medan jag pratade med honom kände jag bara hur mycket jag fortfarande inte skulle klara av att träffa honom. Jag hoppas innerligt att han aldrig har vägarna förbi Västerås, eller mitt liv, igen!
Den andra var min egen Mr Big, som jag skrev om så flitigt i min Lunardagbok mellan 2002 och 204. Mr Niceguy även kallad. Han är fortfarande hemsk! Han kan fortfarande jaga mig i drömmarna och förpesta en hel dag för mig. Han är ondska för mig och jag är rädd för honom. Brutalt rädd för att ens se honom! Det handlar inte om krossat hjärta där, det handlar om det extremt farliga beroendet som det innebar att han fanns i mitt liv så länge. Han var en drog, och jag är så glad att jag tog mig ur beroendet och landade på fötterna och att jag nu ändå vet att jag är så säker och trygg med allt i mitt lvi-särskilt med D-att jag inte ens skulle bevärdiga honom med en blick-men jag är fortfarande rädd. Så pass rädd att när D föreslog att vi kanske skulle åka till Sala för att gå på julmarknad så jag instinktivt "NEJ, dit får du åka själv, jag åker inte till Sala!" Över min döda kropp! Jag vet inte ens om han bor kvar.... Jag önskar honom inte lycka, jag unnar honom ingenting. Ärligt talat skulle det vara bättre om han dog, så att den enda annons i en tidning jag kan se som rör honom är hans dödsannons, inte det jag fasar för - en bröllopsannons eller ännu värre -en bebisannons!
Så, hur länge stannar de kvar? L sa att hon sett forskning som sa att det finns människor som liksom ockuperar en liten del av hjärnan och aldrig släpper taget. Mr Niceguy kan mycket väl vara den personen, i alla fall ett tag till tydligen. Fy, för honom!
Jag insåg igår att åren runt 2001 till 2004 verkligen måste ha varit de känslomässigt jobbigaste år jag upplevt i mitt liv hittills.
Ska jag ha dåligt samvete?
Igår var jag hemma hos min vän L och jag fick med mig adressen till hennes blogg på vägen hem. Nu har jag kikat runt lite där och kan verkligen förstå att hon tyckte att jag skrev lite i min blogg.. om jag skriver lite enligt andra så tycker hon såklart att jag inte ens har någon blogg ;), med tanke på hur sällan jag skriver. Men alltså,... jag känner att jag behöver förklara mig. Jag ville starta en blogg som verkligen hade ett tema- så som bloggandet började. Det skulle -handla- om något, inte om mig och mitt liv. Mitt dagboksskrivande på Lunar hade gett mig dagboken på nätet i så många år och jag var inte redo att lägga ut mig i megaformat på nätet igen, inte i en blogg som vem som helst kan hitta. Därför gjorde jag min blogg skapligt anonym (och döpte den till mitt namn så att jag ändå måste stå för den). Men när jag började skriva så handlade den ändå om mig, och inget annat.
Jag försökte lägga in bilder ett tag, sedan gavs den biten upp. Dels för att min dator inte verkade kompatibel med blogg.se och dels för att jag är mongoseg på att lägga in bilder som jag tagit i datorn överhuvudtaget. Sämre har jag blivit dessutom! Skamligt!
I höstas tänkte jag ju att min blogg, efter 3 år av JAG, skulle handla om vår renovering här hemma. Och ja, ni vet ju hur bra det gått!
Senaste tiden har jag tänkt att "hmm.. kanske ska jag göra en bokblogg istället". Jag läser som en bokmal enligt vissa. Jag lyssnar och jag läser om vart annat och hittills i år har jag hunnit med över 30 böcker och ändå tycker jag att jag inte har tilräckligt mycket tid att läsa. Jag för läsdagbok i sänglådan, men kanske skulle jag göra en tipssida. Jag vet inte, vad tror ni? Sista anledningen till att jag inte skriver är för att ändå ingen läser *skrattar*, och ingen läser eftersom jag ändå inte skriver. Paradox!
Min andra blogg, den måste jag verkligen ta tag i. Det finns så himla mycket att skriva om när det gäller skolan och det borde intressera flera. Jag har lovat så många gånger.. Jag lovar inget, men jag ska försöka. Kanske är det som att träna, man måste hitta behovet?
Glöm inte min ulrikaolofsson.blogg.se/skolan!
Och ni som är betrodda med att läsa min 3e blogg-den uppdateras i alla fall löpande och den är jag glad att jag startade!
KÖP!
Min köpmani hittar tillbaka till nya höjder. Jag tror allvarligt att näthandel är farligt för människan. Det är liksom bara alldeles för lättillgängligt. Igår beställde jag, eller förbokade ska man väl säga, Anna Ternheims nya skiva på Bengans, en skivbutik på nätet som jag varit trogen för alla mina Ternheim, Lasse och kent-köp senaste åren. Jag förstår faktiskt inte att jag inte bokat den tidigare, I Love Ternheim-ju! Direkt efteråt gick jag in på netonnet för att kolla om den där lilla söta mp3-spelaren jag hittat nu finns för beställning, och ja då, det fanns den. i rosa och allt! Så det blev en sådan, och en söt förpackning, och sen lurade jag på D att vi nog skulle beställa den där -lilla- radion som vi "behöver" till köket. Det är väldigt mycket som jag-behöver-har jag märkt. Jag har förbaskat lätt att skapa mig ett behov. Som den här mp3-spelaren nu då. Jag har en ipod shuffle, i love it! Den är smidig, lagom stor och fungerar superbra ihop med min ibook, men....den räcker inte till för mitt boklyssnande som även det tagit större plats än jag trott från början. Jag har lokaliserat ett totalt I-landsproblem nämligen. Jag vill lyssna på bok när jag cyklar, är ute och går och tränar. Men! När jag sitter och rättar på skolan på eftermiddagarna kan jag ju för 17 inte lyssna på bok, då missar jag antingen boken eller elevens jobb, något får stryka på foten, så då behöver jag musik istället. För att jag måste lyssna på något är glasklart. Jag har inte koncentration nog till att ha andra ljud omkring mig när jag sitter så där... Så, lösningen blir ju given... jag behöver 2 spelare! Nu blev det inte en till ipod.. får se om jag ångrar mig. Jag är lite oroad över den kommer att vara svårare att ladda, krångligare.. vi får väl se.
Nu ska jag ta mig till gymmet och sedan ner på stan för att inhandla nya skor att gå utomhus i och något litet litet till Frida och Eriks nya lilla tjej ( som jag fick träffa ca 3 minuter gammal i onsdags då Frida levererade barn i hög fart medan jag passade Selma...ja jisses!)
Jag har haft mitt första handledningssamtal via Marratech med min handledare för c-uppsatsen. Tänk, tänk, tänk om det verkligen blir en uppsats till sist... 7 år senare! Ingen skulle vara stoltare än jag. Mot biblan och fjärrlån av viktiga böcker.
Obama for president
Tjaa... jag säger bara så.. för att göra mitt lilla bidrag till det stora valet i morgon. Jag skulle vilja titta på valvakan, som jag försökte med för 4 år sedan i Uppsala, men jag tror inte det är möjligt faktiskt. Plikten kallar. Men viktigt som fasen är det, rent ut sagt.... Snälla amerikaner, gör för 17 inte fel val nu-inte igen!
