Svinalängorna

 Jag har precis läst ut Svinalängorna av Susanna Alakoski, Augustprisvinnare 2007. Detta är ytterligare en av mina "ska ha läst"-böcker som stått i min bokhylla i mer än ett år. Nu är den läst. Hade jag inte läst Mig äger ingen för ett år sedan så tror jag att denna bok hade tagit mer på mig. Den ÄR gripande. En barndom i ett av de sämre områdena i Ystad skildras utifrån Leenas familj och hennes vänner. Föräldrarna är periodare och Leena och hennes syskon har det allt annat än lätt. De gånger Leena väl vågar rapportera till polis eller socialen så händer inget heller och hon tappar hoppet mer och mer för varje gång. Vänskapen är viktig. Utan vänner hade Leena gått under, helt klart.
Jag vet inte om detta är en självbiografi, vet ni mer om det? 

Har jag tittat fel i almanackan?

Är det möjligtvis fredagen den 13e idag? 
Jag var nere på stan för att fixa det sista inför helgen och för att köpa väldigt välbehövligt schampo. Jag parkerade på arosian och tänkte såklart betala med kortet, som alltid (cash, vad är det??) Automaten vägrade ta mitt kort, så jag gick till nästa, även den vägrade och påstod att mitt kort var oläsligt. Oläsligt! Löjligt! Jag använde det ju senast i måndags eller så. Jag hade som tur var en 10a, fast det var lite surt för den skulle ju i burken här hemma egentligen. 10 kr gav mig ca 40 min på stan. 
Jag gick till närmsta automat för att ta ut pengar, för jag litade inte helt på kortet nu. Automaten ville inte ens ta emot mitt kort utan var liksom stängd i den där där man stoppar in kortet. Skumt. Den tog såklart kortet som kom efter mitt, det såg jag nog. Så, iväg till nästa automat. Där fick jag veta att mitt kort inte fungerade. Jag halvspringer till banken, hinner precis få sista nummerlappen innan kassan stänger. Tar ut mina pengar, får ett nytt kort beställt med samma kod, vilket jag tackar för. Jag hatar nya koder. 
Halvspringer till första stoppet, jag har en kvart på mig nu. Tränger mig före i kön på andra stoppet och går väldigt fort tillbaka till bilen. Sitter i bilen 1 minut efter tiden gått ut. Det snyggaste hade såklart varit att få böter också! 

Hela tiden medan jag sprang runt där på stan så hade jag bara ett ord i huvudet: G L A S S! Jag ville så gärna ha glass, men det hann jag ju inte med nu! Surt!

Ikväll blir det en tur till Kolbäck med jobbet. Gamla chefen, Anders, ska tackas av, firas av och allt vad det nu heter. Det ska bil trevligt. Ännu trevligare hade det varit om ja slapp åka buss, men samtidigt kan jag inte strunta i det när vi nu har hyrt en buss och allt. 

I morn blir det yoga och sen Karlstad. 

Kul reklam

Jag gillar verkligen den där reklamen om att man ska spela lagom mycket. Den med killen som plötsligt minns allt roligt han gjort med sin gamla kompis som han uppenbarligen inte träffat på länge. Den är så söt, och vettig dessutom!


Gregorius

 För ett tag sedan, ca 1 vecka sen, så läste jag ut denna vackra bok; Gregorius av Bengt Ohlsson
När jag läste Litteraturvetenskap B på högskolan läste jag Hjalmar Söderbergs Doktor Glas om läkaren som länge diskuterar med sig själv om man får mörda när det är av någon slags omtanke, alltså att personen man mördar har det bättre som död. Jag tyckte den var fantastiskt bra och skrev min B-uppsats om den och Dostojevskijs Brott och Straff. 
För ett par år sedan kom denna bok ut och jag köpte den för ett år sedan. Här är det prästen, Gregorius, mannen som Doktor Glas tänker mörda, som är huvudpersonen och vi får berättelsen ur hans perspektiv. På boken står det att det bland annat är modigt och en del andra slagord som recensenter skrivit. Jag kan bara konstatera samma sak. Det är modigt och storslaget att ge sig på en sådan gammal klassiker och skriva om historian på sätt och vis. Det finns fler som gjort detta och jag är särskilt fascinerad av Foe, om Robinson Crusoe fast ur en helt annan vinkel och .... (tusan, jag har glömt titeln på boken) den om kvinnan på vinden i Jane Eyere. Det är spännande med sådana här böcker.

Bengt Ohlsson gör detta riktigt bra. Han skriver i sann Söderberg-stil och det krävs nog faktiskt att man läst Doktor Glas innan man tar sig ann denna, men - läs den gärna!

Träningshitler?

Igår var jag och tränade step (step up för er som direkt tänkt på stepdans). Jag har ju förut berättat om min träningskarriär och hyllat Lunchpasset där jag tränade under gymnasiet. Då tränade jag step, tusan vad jag tränade step, säkert 5 kvällar i veckan. 
Igår åkte jag så till Friskis för att gå på deras step1 (som jag i min enfald trodde betydde enkel-bas-step). Jag vet ju om att min kondis inte är bra, jag blir ju för tusan flåsig av att gå upp till lägenheten, 3 trappor upp, så det var en utmaning. 

Han som ledde passet såg ut som John Locke i Lost och flåsade på som min gamla gymnasieidrottslärare, LE, även kallad idrottshitler. Jisses!!! Jag var helt slut och fick bälga i mig vatten både tre och femton gånger under passet. 

Men jag gick! Och jag tränade och det var fantastiskt skönt! Tänk om jag någon gång skulle hitta tillbaka till det flås jag hade när jag var 18, det skulle vara underbart. Men, tacka vet jag fortfarande Suss och Lunchpasset. Det var alltid roliga pass och intimt liksom, inte så många som var där. Fast, jag har nog insett att en av anledningarna till att jag tyckte det var så bra också är att jag orkade så jäkla mycket då. Jag studsade ju fram över brädan på den tiden, nu var jag oroad för att jag skulle trilla över den i all utmattning.


Idag ska jag jobba. Första dagen på tre veckor. Det känns bra!

Är ni bäst eller?

Igår avgjordes Lilla journalistpriset i Stockholm. Lilla Journalistpriset är en tävling och ett pris som delas ut av DN och Expressen. Som svensklärare blir jag tipsad om denna tävling i höstas och pga min sjukskrivning bollade jag över idén på en kollega som öppnade upp detta som ett uppdrag. Frivilliga fick ta på sig att göra en tidning och skicka in den till tävlingen. Fyra tjejer valde att jobba med detta uppdrag och utan hjälp från lärare satte de ihop en tidning och skickade in den. Efter några veckor ringde en kille från DN till mig, eftersom jag fortfarande stod som kontaktperson, trots att jag inte gjort ett dugg faktiskt. Han berättade att han ville att våra tjejers tidning skulle vara en av tre nominerade, men de var tvungna att göra lite bildredigering och sedan skicka in nya ex.
Efter en del trassel så verkar det ha löst sig. Det sista jag hörde var att de kanske skulle få in en tidning, de visste inte. Sen blev jag ju återigen sjukskriven.

Och se (och läs själva)! Våra tjejer VANN! De vann fastän de inte hade någon erfarenhet av att göra en tidning (vilket vår grannskola, som också blev nominerad bland de tre bästa ändå har, de skickade in den skoltidning de ändå jobbar med konstant.) Utan hjälp av lärare vill jag också återigen påpeka, för vem är det som sagt att eleverna måste styras av lärare hela tiden? Lärare som drar hela lasset och försöker inspirera eleverna att jobba vidare. Här har våra tjejer gjort allt själva och bara informerat oss vad som händer.

Stolthet!
Detta är sannerligen en anledning till att vara lärare!

Jag är helt jävla Lost

lostbildNi minns den här va? Jag måste bara... Jag vet att jag tjatar ut er, men ärligt talat. Igår fann jag mig själv stå och hoppa i dörröppningen in till sovrummet, där D redan gått och lagt sig och låg och klappade på Mio. Båda stirrade dumförklarande på mig. 
Jag: "Men åå, det är reklam. Jag haaaatar reklam!"

Ja, så spännande är det. Jag bara skriker rätt ut när det är slut och det är en hel vecka kvar till nästa avsnitt. Jag är livrädd för säsongsavslutning och jag tror att den kommer snart, kanske redan nästa vecka. Jag hatar de på alla tv-kanaler som lägger ner serier på sommaren. VAD är det som säger att jag inte kan/vill titta på tv på sommaren? 

Tack, Gud (JJ Abrams) för att du skänkte oss Lost. 

Vi skriver uppsats

Idag har jag tagit ett grepp om min Harry Potter uppsats igen. Jag VET, jag skulle ha skrivit den 2001 (fast då inte om Potter, det var lite för tidigt att skriva om Potter då). Jag började skriva den i höstas och sedan har saker hänt som gjort att jag inte skrivit den. Jag skrev rätt långt i höstas och under jullovet men sen dess har den legat död och bortglömd i min "Studier" -mapp i datorn. Bortglömd är kanske att ta i, eftersom jag ju hela tiden vet att jag ska göra klart den, no snack om saken liksom. Idag har jag börjat igen och det går rätt segt i starten. Man ska ALDRIG låta uppsatser ligga så här. Tankar och upplägg jag hade i höstas har fallit mig ur händerna och det känns nu som att jag skriver för att bli klar, vilket inte alls är den bästa anledningen till att skriva, det vet väl jag, som är lärare och allt!

Men, som ni ser så har jag ju god hjälp med att leta upp bra citat och viktiga händelser i serien, jag har ju mitt guld till hjälp, min allra bästa Torsten!



Förresten...i en lägenhet tvärs över gården är det några som har adventsljusstaken kvar i köksfönstret! Finns det någonstans jag kan ringa och anmäla detta? Det stör mig ENORMT (snacka om jag att jag behöver börja jobba igen snart.)

På jakt efter nya tapeter - igen

Turen har kommit till vardagsrummet. Vi har sagt att det ska göras i sommar och igår bestämde vi oss för att det var dags att börja leta, för att i alla fall ha något hum om vad vi vill ha. Vet ni hur mycket fina tapeter det finns? Det är helt SANSLÖST! Vi måste ha varit inne på färgbutiken i över en timme innan vi kom därifrån med 3 favoriter. När vi kom hem insåg i alla fall jag att två av dem inte kommer att funka. Vi har jordfärger i de angränsande rummen, då kan vi inte slå till på något kallt och lite stilistiskt. 
Jag står fast vid den första, den dyraste såklart. Det är roligt, men dyrt och krävande, med nya tapeter. Jag ska se om jag kan leta upp en bild på den jag tyckte så mycket om, men jag lovar inget. 

Idag ska jag åka med Mio till veterinären, det är äntligen dags för vaccinering. Det är svårt att komma iväg på vaccinering när vet har öppet till 15 på vardagarna. Tror de att det bara är pensionärer som har katt, eller? I morn blir det Torsten, men då får D följa med, eftersom han - Torsten inte D - har en förmåga att kräkas så fort han sätts in i bilen. 

Ny design-alla lovord till Ina!

Som ni ser så har jag fått en ny design till min blogg. En design som fungerar, en design som inte är enfärgad och inte är taffligt småändrad av mig själv, utan av någon som kan. Jag FICK den här designen av En väns vän, Ina. En person som jag inte ens träffat förbarmade sig över min stackars blogg och snickrade (snabbt gick det också kan jag lova) ihop den här designen till mig. 
Jag har läst Inas blogg sen jag blev tipsad om den av vännen Linda och jag kan säga att den har bytt design ett par gånger sen dess och alla är så fiiiiina att jag blir grön av avund! Alldeles snart så går också den designutlottningstävling som hon har ut, men du kanske hinner in och vara med i tävlingen ändå. Om inte, så tycker jag ändå du ska spana in den här tjejens blogg. Den är vacker och hennes foton är jättefina! 

Tack Ina, verkligen TACK!

Sorry

Jag vet att jag borde, men just nu har jag inget jag kan förgylla er vardag med. Livet som sjukskriven är inte mer spännande än att jag ligger på soffan, glor på Lost och dricker vatten varvat med te. I morn ska jag fika. Jag återkommer när jag har något att säga, eller läst en bok :D.

och fjättra LILITH i kedjor

Jag hittade den här boken, "och fjättra Lilith i kedjor" av Åsa Schwarz, billigt på bokus.se för ett tag sen. Den blev min av två olika anledningar: 1. Den var billig, 10 kr bara. 2. Jag har haft en fascination av Lilith sen jag läste Sagan om Isfolket för första gången i början av gymnasiet. (För alla er som inte känner till Lilith, så är det dags att googla. Jag kan ge er några intressanta uppslag dock: Adams första fru, demonernas moder, en omskrivning av ormen i Paradiset, senare Lucifers hustru och motsatsen till alla Evas urkvinnliga sidor, kanske förtrycket av kvinnan personifierad?)
Boken handlar om en tjej, Lena, som flyttar in i ett gammalt hus på Söder i Stockholm. Under golvplankorna hittar hon en dagbok som tillhört Anna, en tjej med ett olyckligt öde som levde ca 160 år tidigare. Boken handlar också om ett mord, ett rituellt sådant, och om förskingring. I boken figurerar massor av personer och jag undrar om alla verkligen är nödvändiga. Jag undrar också vari nöden att skriva både i första och i tredje person ligger? Lenas liv skrivs i jag-form, medan alla andra berättas utifrån tredje person och det irriterar mig i läsningen. Det finns liksom ingen klar anledning till att boken måste ha ett jag, eftersom den ändå berättas utifrån alla möjliga människors inre tankar och om deras öden, inte så som Lena ser dem, utan så som de sker hela tiden.
Jag tyckte (trots mitt klagomål) att boken var helt okej. För en som intresserat sig tidigt för Lilithmyten (är det verkligen en myt??)så är boken intressant och ger mig bara mer fakta, för det känns i alla fall som att faktadelarna i boken är äkta. Tyvärr tror jag att boken är allt för tidstypisk för att stanna på bokhimlen någon längre tid. Den innehåller referenser till massor av saker som var/är typiskt på 2000-talet, och det håller inte ens alltid (Viktväktarna räknade inte pluppar 2006 t ex).
En läsvärd bok i solstolen, helt klart, och väl värd sina 10 kronor.

Årsdagen


2/5-08, Versailles, vilket var typ världens största slott.



1/5-09, Strömsholms slott, kanske inte precis världens största, men ett utmärkt ställe att spendera vår första årsdag sedan förlovningen på.

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0