Om barndomslekar
När jag var liten så lekte vi på gården.
Nu menar jag inte gården som i fritidsgården, utan ute på gården.
Ute på gården lekte vi bland annat bollstop, bollspott (!) och andra bollekar som hawaii och ägget. Vi lekte också Syltburken och Limpan. Syltburken och Limpan var två mycket bra lekar, jag tror till och med att de var något av favoritlekar för mig. I alla fall syltburken, och det kommer snart framgå varför just Syltburken var en bra lek.
Syltburken gick till så att en person var syltförsäljare, en var syltköpare och alla andra var olika syltburkssorter. Alla andra, vilket brukade innebära ungefär 4 av oss satte oss på betongcykelstället och drog upp benen mot kroppen, så att man liksom blev en -burk. (Logiskt va?) När man bestämt sig för vilken sorts sylt man var så kom syltköparen fram till syltförsäljaren och sa att han ville köpa sylt. (Nu kommer jag osökt att tänka på den där "för det här är en klappa händer affär sången..." nåväl... ) Syltförsäljaren visar upp sina fina syltburkar och när köparen ska skruva på locket (dvs huvudet) så fick man säga vad man var för smak och göra nåt ljud, om jag inte minns helt fel. När köparen besätmt sig för vilken sylt han/hon ville ha så lyfte han såleda upp den burken och bar iväg med den, och då gällde det att hålla tag i sina egna ben så att det gick lättare att bli buren. Sen var leken slut och jag tror att den som blev "köpt" var den som fick vara köpare nästa gång. Anledningen till att jag älskade den här leken tror jag var att jag var minst och tyckte det där med att bli buren var en riktig hit alla gånger.
Limpan var en helt annan lek som jag kanske kan återkomma till en annan gång. Det jag egentligen ville säga med det här är .. vilken otrolig uppfinningsrikedom man hade, och att man dessutom var helt jäkla nöjd med den där leken. Dag ut och dag in, den höll länge om jag inte är helt vilse på memory lane. Vad leker barn idag?
Istället för dagens låt, "dagens låtcitatsundran": Varför sjunger jag i högst och kraftigast på Lasse Lindhs "Sommarens sista smak" just i raden "Å älskling, allting går sönder till slut, det är bara en fråga om tid"? för jag är samtidigt jäkligt glad när jag sjunger det. Vrickat, om ni frågar mig. Om ni har några förslag så tas de gärna emot i kommentarform.
Det var ungefär på den här tiden då det begav sig:
Nu menar jag inte gården som i fritidsgården, utan ute på gården.
Ute på gården lekte vi bland annat bollstop, bollspott (!) och andra bollekar som hawaii och ägget. Vi lekte också Syltburken och Limpan. Syltburken och Limpan var två mycket bra lekar, jag tror till och med att de var något av favoritlekar för mig. I alla fall syltburken, och det kommer snart framgå varför just Syltburken var en bra lek.
Syltburken gick till så att en person var syltförsäljare, en var syltköpare och alla andra var olika syltburkssorter. Alla andra, vilket brukade innebära ungefär 4 av oss satte oss på betongcykelstället och drog upp benen mot kroppen, så att man liksom blev en -burk. (Logiskt va?) När man bestämt sig för vilken sorts sylt man var så kom syltköparen fram till syltförsäljaren och sa att han ville köpa sylt. (Nu kommer jag osökt att tänka på den där "för det här är en klappa händer affär sången..." nåväl... ) Syltförsäljaren visar upp sina fina syltburkar och när köparen ska skruva på locket (dvs huvudet) så fick man säga vad man var för smak och göra nåt ljud, om jag inte minns helt fel. När köparen besätmt sig för vilken sylt han/hon ville ha så lyfte han såleda upp den burken och bar iväg med den, och då gällde det att hålla tag i sina egna ben så att det gick lättare att bli buren. Sen var leken slut och jag tror att den som blev "köpt" var den som fick vara köpare nästa gång. Anledningen till att jag älskade den här leken tror jag var att jag var minst och tyckte det där med att bli buren var en riktig hit alla gånger.
Limpan var en helt annan lek som jag kanske kan återkomma till en annan gång. Det jag egentligen ville säga med det här är .. vilken otrolig uppfinningsrikedom man hade, och att man dessutom var helt jäkla nöjd med den där leken. Dag ut och dag in, den höll länge om jag inte är helt vilse på memory lane. Vad leker barn idag?
Istället för dagens låt, "dagens låtcitatsundran": Varför sjunger jag i högst och kraftigast på Lasse Lindhs "Sommarens sista smak" just i raden "Å älskling, allting går sönder till slut, det är bara en fråga om tid"? för jag är samtidigt jäkligt glad när jag sjunger det. Vrickat, om ni frågar mig. Om ni har några förslag så tas de gärna emot i kommentarform.
Det var ungefär på den här tiden då det begav sig:
Kommentarer
Trackback
