Angående folks besattheter
Min sambo älskar fotboll. ÄLSKAR fotboll verkligen. Han ser tamejfaen ALLT (enligt mig i alla fall).
Min mamma ville att jag skulle köpa en mugg från Victoria och Daniel bröllopet i helgen när jag var i Sthlm förra veckan. Jag log nog lite åt det och tyckte det var lite väl, och Daniels fotboll ska vi inte tala om vad jag tycker om det.
Men, som ni säkerligen också märkt så har jag ju också vissa besattheter. Igår blev jag anklagad för att vara en fjårtis på facebook, bara för att jag var på det där eventet i Sthlm. Jag kan erkänna att -att vara där- kan vara lite fjårtis, men det tar jag gärna om det ska vara så. Men att bli anklagad för att vara fjårtis för att jag väntar på en fjårtisfilm, njäe det går jag inte med på. Vi har alla våra olika besattheter och detta råkar vara min just nu, det spelar ingen roll hur gammal man är. Om var och en går till sig själv så hittar de säkert något som de tycker extra mycket om, förhoppningsvis i alla fall.
Jag har sett bilder på folk som har Twilight-tatueringar och jag har tyckt att "nej men hallå, där går väl ändå gränsen för besattheter, eller?!!" tills jag insåg en sak: Min tatuering är också ett uttryck för en besatthet. 2002 tatuerade jag in det enda jag hade kunnat tänka mig att fästa på min kropp för alltid vid det laget, en alruna. Varifrån kom idéen? Varifrån kom bilden? Jo, Sagan om Isfolket, ytterligare en av mina besattheter.
En del gillar fotboll, andra prinsessbröllop, en del hårdrock, en del Thailand, en del dyra märkeskläder och en del gillar Sagan om Isfolket och Twilightsagan. Så är det.
Kommentarer
Trackback
