Mitt hem
Mitt hem är en trea på Vetterslund ganska så centralt i Västerås. Begreppet "centralt" har helt klart ändrats sen jag flyttade från Oxelösund för 13 år sedan. Det tar ca 25 minuter att gå ner till stan härifrån och det är bra cykelväg hela tiden, det är centralt här i stan. I Oxelösund bodde vi också centralt, det tog ca 30 sek med cykel ner till centrum.
Vår trea är en bostadsrätt, ligger på 3e våningen och kostade oss 475 tusen för 3 år sen. Vi bor bra, men ändå känns det som att vi ständigt letar efter något annat. Just nu letar vi för att det är tufft, och framför allt tungt, att bo 3 trappor upp utan hiss. Jag vill ha bottenvåning, eller radhus, för att kunna släppa ut Isak genom dörren bara. Egentligen vill jag inte bo på bottenvåning, jag är för rädd för folk som ska gå utanför mitt fönster, men, men.
Mitt hem är en stor del av min trygghet. Jag har svårt att flytta (ändå är det här min 4e lägenhet på 6 år) för jag kör liksom ner mina rötter på en gång och så-bor-jag där. Jag är en sentimental jävel och kan sakna minsta sten på gården när jag flyttar, eller kanske mest när jag tänker på att flytta.
Jag önskar jag kunde säga att mitt hem är där min familj finns, för så är det ju egentligen, men det är inte riktigt så lätt.
Jag önskar att jag kunde hitta mitt hem, ett hem där jag känner att HÄR kommer jag att bo tills barnen blir stora. Eller finns det inget mål i den upplevelsen? Jag vet inte.
Senast ikväll har vi återigen diskuterat att flytta till Varberg, och sedan i samma andetag prata om det där radhuset på Skälby. Faen vad jobbigt det är med hem!
Kommentarer
Trackback
