Kass var det ja...
För att återkoppla till senaste inlägget som handlade om hur kass man kan vara (eller man o man, läs: jag) ibland så kan jag ju bara se detta otroliga glapp i skrivandet som ett glasklart tecken på precis HUR kass jag är. Nu har flera frågat mig om jag lagt ner denna blogg o jag har beklagat mig o sagt att jag inte hinner (hur fan jag nu inte kan hinna med att sitta vid datorn när det är det enda jag gör annars) och antagligen så har de få som hittat hit gett upp på mig för länge länge sen..så nu är det ändå ingen som kommer att läsa det här..smart om man ville använda det här som en kontakt med världen liksom.
I förra inlägget önskade jag att tiden skulle ta ett jätteskutt framåt, ungefär till slutet av januari. Vilket skämt va? Nu är det ju redan slutet av -februari istället. Tiden är som sagt en underlig vän. Då, vid tidpunkten för förra inlägget så hade jag blivit grymt besviken på mannen från kanada som gick ifrån att vara bland det roligaste jag varit med om till en av de största besvikelserna jag drabbats av. Hur en person man aldrig ens träffat kan få ha det inflytandet har jag ingen aning om, och jag kan egentligen inte kommentera det mer än med ett....tur att tiden har gått fort. När jobbet väl drog igång efter lovet så spurtade det rätt bra framåt. Nu är det sportlov. Lov är en bra sak med att jobba som lärare. En dålig sak är nationella prov. Jag tror att jag våndas lika mycket som eleverna gör. Tragiskt!
För er som inte alls hängt med i mitt liv den senaste tiden så kan jag väl kort sammanfatta det med några få ord: jag har köpt en lägenhet, jag har fått ont i ryggen, jag har tröttnat på vintern och jag har skickat in mina anmälningar till Syd Långö och därmed satt igång min otroliga långölängtan.
Så - det var de senaste 2 månaderna i korthet.
Nyligen har jag varit hemma i hemstaden igen... som nu fått det passande namnet Mordor. Jag har hälsat på världens bästa Fia som blivit mamma till världens bästa Elsa. Åldern springer ikapp mig... Jag hann även med att beundra mina nufunna rynkor, beklaga mig som en pensionär över ryggen och dricka vin med min kära mor. Som sagt.. åldern springer ikapp. Nyss mötte jag en gammal falukårmänniska på ica.. han hade lite gråa snygga stänk i håret... När fan blev vi vuxna?
nu ska jag njuta av mitt lov... och även lova att återkomma här en gång i veckan i fortsättningen.. ge inte upp på mig än, mina vänner.
I förra inlägget önskade jag att tiden skulle ta ett jätteskutt framåt, ungefär till slutet av januari. Vilket skämt va? Nu är det ju redan slutet av -februari istället. Tiden är som sagt en underlig vän. Då, vid tidpunkten för förra inlägget så hade jag blivit grymt besviken på mannen från kanada som gick ifrån att vara bland det roligaste jag varit med om till en av de största besvikelserna jag drabbats av. Hur en person man aldrig ens träffat kan få ha det inflytandet har jag ingen aning om, och jag kan egentligen inte kommentera det mer än med ett....tur att tiden har gått fort. När jobbet väl drog igång efter lovet så spurtade det rätt bra framåt. Nu är det sportlov. Lov är en bra sak med att jobba som lärare. En dålig sak är nationella prov. Jag tror att jag våndas lika mycket som eleverna gör. Tragiskt!
För er som inte alls hängt med i mitt liv den senaste tiden så kan jag väl kort sammanfatta det med några få ord: jag har köpt en lägenhet, jag har fått ont i ryggen, jag har tröttnat på vintern och jag har skickat in mina anmälningar till Syd Långö och därmed satt igång min otroliga långölängtan.
Så - det var de senaste 2 månaderna i korthet.
Nyligen har jag varit hemma i hemstaden igen... som nu fått det passande namnet Mordor. Jag har hälsat på världens bästa Fia som blivit mamma till världens bästa Elsa. Åldern springer ikapp mig... Jag hann även med att beundra mina nufunna rynkor, beklaga mig som en pensionär över ryggen och dricka vin med min kära mor. Som sagt.. åldern springer ikapp. Nyss mötte jag en gammal falukårmänniska på ica.. han hade lite gråa snygga stänk i håret... När fan blev vi vuxna?
nu ska jag njuta av mitt lov... och även lova att återkomma här en gång i veckan i fortsättningen.. ge inte upp på mig än, mina vänner.
