Sagan om Belgarion, Sagan om Mallorea

Jag har precis läst ut sista boken i Sagan om Mallorea. Jag har inte skrivit om varenda bok den här sommaren, men jag har läst 9 av 10 böcker + de två delarna av boken om Polgara också. Jag har inte läst Stenens Väktare, den första i Belgarion. Jag läser den dock just nu som "läsebok" när mina elever läser i skolan.

Sagan om Belgarion var en av de första serier i fantasygenren som jag någonsin läst och jag tror jag började med bok ett när jag var ca 14. Jag minns att jag hade läst ut sista boken i Mallorea en sen julaftonskväll, det kanske var 95. Jag kan inte få det till att bli varken senare eller tidigare. Jag grät då och jag grät idag. Mest gråter jag för att det är slut, för att det är dags att säga hej då, på alla sätt. Jag vet inte, faktiskt, om jag läst hela serien så rakt igenom sen dess. Jag tror att jag bara plockat och läst lite här och var. Kanske läste jag alla 10 böckerna någongång i Falun, på Huset-tiden.
Belgarion och Mallorea är två serier på vardera 5 böcker. Man behöver inte läsa Mallorea om man inte vill, men jag har svårt att tro att man inte vill läsa vidare om man väl läst Ödets fullbordan, bok 5 i Belgarion. De hänger ihop och Mallorea kräver helt klart Belgarion.
Jag har försökt att få elever att läsa Belgarion och jag vet att jag lyckats med några och verkligen inte med några andra. Jag råder alla som vill läsa dessa böcker att fortsätta med bok 2 i Belgarion, inte ge sig efter första. Många upplever Stenens väktare, bok 1, som lite seg och svår att komma in i. Jag kan hålla med, men det är ändå där resan har sin start och du kommer aldrig ångra dig om du hänger dig åt denna serie.
Det finns många fantasyserier och kanske får jag inte kalla mig en riktigt fantasyläsare för att jag inte läst alla dessa serier som man SKA ha läst, men det struntar jag i. Jag älskar Belgarion och Mallorea. Jag älskar Belgarion själv, Belgarath, Polgara, Poledra och alla de andra. Och jag älskar BELDIN. Det är Beldin som får mig att gråta mest.
Gör dig själv en tjänst....läs dessa böcker. Ta dig tiden att lära känna dessa karaktärer och njut!
Nu har jag ju faktiskt kvar att läsa Belgarathboken. Den vet jag i alla fall när jag köpte, det var i NY sommaren 96 (så då måste det varit julen-95). Sen får jag tacka Eddings för denna gång och gå över till någon annan bra bok.

Den andra bloggen

Som reaktion på att Jessica, min gamla elev, nyss i en kommentar frågade efter adressen till den andra bloggen som jag hintat om att jag har, så tänker jag klargöra vad den handlar om, så vet ni om den passar er eller inte, eller om det kanske är ett område där du och jag inte behöver mötas och dela erfarenheter.
Den andra bloggen startade jag för ett tag sedan och behandlar från början till slut vägen fram till ett positivt besked på graviditetstestet. Nu handlar den om vägen genom graviditeten och vägen mot att bli mamma, pappa, barn. Den är givetvis personligare än den här och innehåller en hel del som kan vara privat om vi inte känner varandra som vänner sedan lång tid. Den behandlar ett nytt liv, mitt och vårt och den lill*s.
Men, så är den i alla fall, och jag skriver där en hel del nu för tiden. Eftersom jag inte skrivit det rätt ut (tror jag) så vet ni nu då att jag och Daniel ska bli familj tillsammans med det lilla pyre som växer i min mage. Vi har kommit halvvägs hittills.
Här kommer jag fortsätta blogga om allt mellan himmel och jord, där kommer jag blogga om detta nya i mitt liv.

Rätt ska vara rätt!

Igår vann "De halvt dolda" kristallenpriset för bästa dramaproduktion förra året. RÄTT! Rätt ska vara rätt. Jonas Gardell var så stolt och glad att han hoppade. Det var fantastiskt!
Annars är det mest fantastiska just nu att vi varit på ultraljud och sett vår lill* och att allt var helt i sin ordning!

Jag vet att jag är skadad, men...

Har ni inte hittat till Schulmans blogg än så måste ni läsa detta inlägg som han gjorde förra veckan. Läs om Schulmans och min likhet!
Jag har faktiskt inte hunnit läsa Schulman sen jag började jobba igen, men jag tänker ständigt att jag ska hinna. Jobbet tar mycket tid, men jag har ju också hunnit vara på en kort (FÖR kort) vistelse på Långö såklart. Nästa år åker vi hela sista veckan! HELA! Det ska bannemej inte vara omöjligt.

Se så! Läs nu inlägget i Schulmans blogg, det är inte bortkastad tid!

Mer saker jag glömt - Krtek!

Vi var i Prag förra veckan, jag, Daniel, mamma, pappa, Nil och Anders. När vi gick förbi ett skyltfönster till en souveniraffär så stod där en liten liten mullvad som drog mig tillbaka till en tid då jag var mycket yngre än jag är nu (och mycket yngre än Markymark tiden också). Jag insåg att jag ju älskat den där mullvaden! Vi hade honom på film, en film jag inte förstod mer av än vad bilderna sa mig. Den fanns på det där bandet med bara tecknade filmer och jag vet inte vart pappa hade fått den ifrån. Plötsligt så insåg jag att "aha! Det HÄR är den mullvad det står om i turistboken och det HÄR är min barndomsfavorit." Så, det sista vi köpte, på flygplatsen, innan vi åkte hem, var ett litet litet mjukdjur med Krtek - Mole och jag var nog lyckligare en än 5-åring! 

Det här är början av den film jag älskade så mycket som liten (Åsa, du MÅSTE minnas den!)


I morgon är en annan dag

I morn är det = jobb igen. Alla 8 veckors semester (eller var det 7?) har rullar förbi och det är dags att ta sig till jobbet igen, och vet ni??? 
- Jag ser fram emot det jättemycket! Så länge jag kan komma på mig själv med att se fram emot att jobba och så länge jag inte mår dåligt av att komma till jobbet på morgonen (förutom av trötthet då) så har jag världens bästa jobb! För ett år sen var jag helt inne på att söka nytt jobb till i år. Jag sa högtidligt att "detta nog blir mitt sista år här", men ne-ej, nu känns det inte så alls. Jag ser fram emot att träffa mina kollegor och verkligen att träffa eleverna igen. Jag tycker om mitt jobb! Och 8 veckors ledighet är helt okej. Snart är det jullov, väl? För att inte tala om novemberlov, då jag redan bestämt att vi SKA åka till Varberg. Jag har en del lågprisshopping jag behöver göra på Gekås och jag inbillar mig att jag kommer att spara pengar på att åka dit för alla inköp som hösten hotar med. 

Jag vet att jag är kass på att skriva nu igen. Om det tröstar er så skriver jag desto oftare på min andra blogg. Om ni inte har adressen dit så kan ni kanske få den, det beror lite på vem du är. 

Å ljuva 90-tal!

Jag återupplevde mitt 90-tal igår hemma hos Linda. På tv gick en film där Mark Wahlberg spelade med och jag nämnde att "tänk att han gjorde hip hop en gång i tiden" och att jag faktiskt såg honom live 92. Linda hade ingen aning om att det var så och då letade vi upp den här låten på you tube:

Denna följdes av en massa eurodisco, NKOTB, Backstreet boys, Bros, Take That, Roxette från 80-talet, Jason Donovan och en jäkla massa annat bra. På nåt sätt så tror jag att man aldrig växer ifrån den musik som man lyssnade på i tonåren, det är den som fortsätter vara bra och som får en att le "på äldre dar".

Men, hörni, när Linda inte visste vad en singel, i vinylformat, var alls, DÅ kände jag mig så gammal så jag bara gapskrattade.

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0