Om du vill göra mig lycklig...
... när jag fyller år, så ge mig pengar så att jag kan klippa mig, och kanske så att jag kan göra något åt hårfärgen också, men främst så att jag kan klippa mig.
Annars kan du ge mig presentkort på Ticket så att jag och familjen kan åka utomlands om ett år ungefär.
Annars behöver du inte ge mig något alls, utan bara komma ihåg att jag fyller snart ;), det är ändå det som är mest värt - att bli ihågkommen.
Om att erkänna sin Twilightnördighet:
Härom dagen uppdaterade jag min facebookstatus med att berätta att jag hade laddat ner en bakgrund till datorn med Eclipse-tema. (Eclipse being nästa Twilight film, för er som inte vet, och även den bästa av böckerna.) Jag uttryckte mig nog som att jag inte riktigt ville erkänna hur töntigt fast jag är och fick skäll av lillasyster via msn senare på kvällen. Det handlade om att kunna erkänna sin nördighet eller inte. Syster tyckte att jag inte riktigt erkände att jag är så fast jag är och att jag därigenom beter mig som att jag ser ner på alla som ÄR fast och erkänner det.
Det blev en ganska lång diskussion där vi jämförde min nördighet mellan Twilight och Harry Potter. Jag har ju nämligen INGA som helst problem att vitt och brett tala om min besatthet av Harry Potter, inte alls. Har aldrig haft heller. Men, jag fastnade för Potter så tidigt. Då var jag bara 20, inte som nu 30. Dessutom så finns det en stor skillnad mellan att vara fast i Potter och vara fast för Twilight. När det gäller Potter så behöver jag inte sälla mig till ett gäng skrikande småtjejer och anse mig tillhöra samma gäng. Det är inga tjejer som skriker när Harry dyker upp på vita duken. (Eller?)
Men jag tänkte härmed erkänna, för lillasyster har rätt.
Jag är löjligt fast. Jag är mer fast än jag trodde att man kunde bli. Fast ni vet ju redan allt det här för jag har ju skrivit om Twilight nästan fler gånger i bloggen än jag skrivit om Lasse W, och det vill inte säga lite. Det verkar som att jag inte KAN vara utan någon form av böckerna hela tiden (nu har jag börjat lyssna om igen) och om jag inte har något jätteviktigt att göra så är det första som poppar upp i huvudet att jag kan titta på någon av filmerna (för nu har jag ju tack och lov TVÅ filmer att titta på). Jag har satt upp en poster på insidan av min garderob. Ja, så löjlig är jag. Så fast är jag. 30 år och beter mig som en liten, liten tjej.. men å andra sidan så bor det väl en liten, liten tjej i mig alltid ändå. Bra som fan, så är det bara!
ps. Jag ska dock återkomma med ett inlägg om Pattinson, för jag kan inte sälla mig till alla skrikande tjejer där, inte när det gäller honom som personen Pattinson, men dock som Edward Cullen.
Viktigaste låtarna?
Lillasyster skriver idag i sin blogg om de viktigaste låtarna i hennes liv och det får mig såklart att fundera på vilka låtar som danat mitt liv också. Den enda som direkt poppar upp är givetvis "Aldrig riktigt slut" med Winnerbäck. Det är liksom ... DEN. Jag vet hur många låtar som helst annars, som liksom varit mer än bara i periferin, men som ändå inte riktig får plats på "viktigaste låtarna ever"-listan. Nej... Jag har skrivit om den förut och här kommer jag dragandes med den igen, men det går inte att förneka - så här är min lista:
Låtar som betytt mest i mitt liv:
1. Aldrig riktigt slut av Lars Winnerbäck
2. Massor av andra låtar!
Hur ser din lista ut?
Beroende igen, all because of Twilight (konstigt va?)
Jag är totalt beroende av den här låten just nu:
Med risk för att bli lite tjatig
Men jag har verkligen väntat på det här!
Mycket vill ha mer dock....
Jag var inne på jobbet idag
Jag var inne på jobbet idag. Det var första gången sen Isak föddes som jag var där och jag hade egentligen inte tänkt åka dit förrän om en månad ungefär. Men efter att i senaste veckan träffat både en kollega vid Willy's och två elever i lördags vid en busshållplats så kände jag att jag verkligen ville komma dit.
Det var lite nervigt att komma iväg med Isak, men klart värt när jag väl var där och Isak väl hade fått i sig mat så att han var lugn. Jag tycker verkligen OM mitt jobb. Det är något alldeles speciellt med det där jobbet. Även om det kan vara struligt och ibland surt och förvirrande pga omorganisationer eller andra saker, så är det ändå ett fantastiskt jobb och jag har otroligt bra kollegor. Jag insåg verkligen idag att jag saknar mina kollegor. Det är ett gäng bra människor som jobbar på mitt jobb och det är så tajt liksom. Så liten skola, så bra och nära kontakt. Ja, jag saknar dem. Fast,,, jag kommer inte springa tillbaka till jobbet ändå. Inte som det känns nu. Det är jag och Isak fram till jul i alla fall. Jag har inte bråttom tillbaka alls, men jag kommer nog att åka in och hälsa på då och då ändå.
Och ja, givetvis.. att träffa elever idag var också fantastiskt. Underbara ungar :D
Utläst?
Jag är klar nu!!
Ni kommer väl ihåg att jag skrev att jag snart hade fyllt min första läsdagbok? Ni fick gissa på när jag skulle vara klar. Johanna gissade på 2011. Jag vet inte om det var pga att vi skulle få barn som hon gissade på det, men det gick i alla fall lite fortare än så. Här kommer en liten sammanfattning:Boken påbörjades 17/10-05, då hade jag läst ut "Räddaren i Nöden" av Salinger.
Boken avslutades 3/3-10, då jag lyssnade ut "Breaking Dawn" av Meyer.
Mest förekommande böcker: Alla 4 böckerna i Twilight-sagan finns med 3 gånger, och det gör även "Harry Potter och dödsrelikerna".
Bästa bok -05: Det fanns bara 4 böcker med då, så jag får säga "Svindlande höjder" av Brontë
Bästa bok -06: "Vindens skugga" av Zafón, "Kvinnan och apan" av Hoeg och "The New York trilogy" av Auster
Bästa bok - 07: "Illusionernas bok" av Auster, "Tisdagarna med Morrie" av Albom, "Röda-vita rosen. Till pest från kolera" av Gludeck, "Harry Potter and the Deathly Hollows" av Rowling, "Travels in the Scriptorium" av Auster,
Bästa bok -08: "Patient 67" av Lehane (och alla andra Lehane jag lyssnade på det året), "Flyga Drake" av Hosseini, "Millenium-serien" av Larsson
Bästa bok -09: "Twilight-sagan" av Meyer
Så - ut och läs med er nu! Och, skaffa er en läsdagbok. Faktiskt! Det tar några år innan man ser nöjet i det, men det är helt klart värt det. Jag ska påbörja min nästa läsdagbok nu och den kommer antagligen att inledas med en till omgång av HP och dödsrelikerna och en Lehane, när jag fixar tiden att läsa den.
Jag vet inte jag, del 2
Jag vet inte jag, om jag gillar Robert Pattinson faktiskt. Det är lite dubbelt, men jag vet inte om jag gör det helt enkelt. Nu senast så såg jag en intervju med honom via nätet och han sa där att han hade sett halva första avsnittet av första säsongen av Lost, men det var för konstigt. Okej... Pattinson, det duger inte! Man kan dessutom inte spela in en film mot en av de stora rollerna i Lost, och bara sett ett halvt avsnitt och prata om det som om man tror att man vet vad man pratar om. Nope, don't like! Sen fattar jag inte grejen med håret! What's up with the hair? Näe.... jag får helt enkelt titta på filmerna och se honom som Edward, eller för all del Cedric i HP, men inte som personen Robert Pattinson. (Jag antar att ni är JÄTTEINTRESSERADE av detta??!!)
