Mycket att stå i.
Hur kan kent och lars winnerbäck ge ut nya album precis samtidigt (nåväl, nästan samtidigt i alla fall). Är det inte liiite liiiite ansvarslöst? Det tar tid att lyssna in sig på en skiva och när en av ens favoritartister kommer ut med en ny platta så vill jag kunna lägga all energi på just den musiken just då. Nu är det meningen att man ska fixa två nya, spännnade skivor samtidigt? ujuj, det är mycket att stå i mina vänner. Vilka totala lyxproblem.
Seperationssaknad.
En av de vanligaste frågorna om en piercing är "Varför?" och jag har nog aldrig kunnat ge ett tillfredställande svar på den frågan. Jag vet bara att när jag gjorde min piercing för över 7 år sen så var det bara så att jag SKULLE ha den. Det var en del problem i början, men jag skulle ha den lika jävla mycket ändå. Jag har liksom bara sett det som att den är del av mig - och nu är fanskapet inte kvar längre!
Jag har fått höra att om man har ett hål i tungan och haft det så länge som över 4 år så ska hålet inte växa igen i första taget.....jag har en kommentar till det och den är -skitsnack! Jag hade en taskig dag för lite mer än en vecka sen och tog ur staven för ett par dagar, och satte i den igen förra onsdagen. Tyvärr kändes det fortfarande inte hundra så jag tog ur den igen, och när jag skulle sätta i den i går så var hålet borta. Ihopväxt, som att det aldrig ens funnits! Borta! Daniel är nöjd (eftersom han ändå inte ens förstår varför jag hade den, och jag ju aldrig kunnat ge en tillfredställande förklaring heller) och jag är missnöjd som fan. Det känns bara skitdumt i munnen och jag liksom letar efter den hela tiden. Det finns ju liksom inte en chans att jag kommer att våga göra om det heller. När jag gjorde den där piercingen var jag 21 och dum.... Nu är jag 28 och feg!
Aldrig växa igen.... pytt!
