Två böcker som bör ändra din inställning:
Bok 1:
Äkta vara av Mats-Eric Nilsson. Denna bok är till för dig som känner på dig att allt du kastar i dig kanske inte är superbra ur olika synpunkter och som vill veta mer. Det är inte en bok för dig som likt strutsen hellre stoppar huvudet i sanden och lallar "bingo bingo bingo" så fort det kommer nya rön om mat, näring och hur kroppen mår av den tillsatsstinna mat vi stoppar våra kylskåp fulla med. Jag önskade mig Äkta vara i julklapp med inställningen "Jag tror att jag gör en del rätt redan, nu vill jag veta mer. Jag vill inte stoppa min kropp full av äckliga onaturliga medel, utan vill lära mig att hitta rätt i näringsdjungeln."
Upplyst blev jag vill jag lova! Jag vet inte om jag var beredd på alla hemska beskrivningar av hur diverse tillsatser i maten framställs, eller hur oäkta så mycket av den mat jag äter egentligen är. Eller, kanske det värsta av allt - hur vissa saker dessutom är nästintill omöjliga att värja sig ifrån. Skrämmande, förskräckligt och alldeles illamåendeframkallande. När jag hade läst i Äkta vara första gången och sedan blev hungrig efteråt vågade jag inte öppna kylen med risk för att börja gråta. Vet ni till exempel att första steget för att framställa modifierad majsstärkelse, som är en av de vanligaste tillsatserna, blandar man vanlig majsstärkelse med en petroleumprodukt framställd av naturgas, klor, lut eller saltsyra tillsammans med fosforoxiklrid, en vätska som även används i tillverkning av bekämpningsmedel? Och detta är bara första steget...hur det fortsätter måste ni läsa själva.
Läs den inte om ni inte är beredda på att rädda er kropp från giftet, eller åtminstånde era barns kroppar. "Hur kunde det bil så här", mumlar jag gång på gång för mig själv och förbannar får föräldrageneration som låtit detta pågå de senaste 50 åren.
Nu bakar jag bröd.
Nu skippar jag godiset på heltid.
Nu äter jag inte skolmaten, i alla fall inte det som är utöver sallad och kolhydraterna.
Nu letar jag efter Äkta Vara innan jag bara köper rakt av.
Nu letar jag inte längre efter billigaste möjliga.
Nu gör jag eget så långt det bara går. Varför köpa halvdant när det är lättare att göra själv (och nu menar jag inte halvfabrikat i form av färdigmat, för det köper jag aldrig - men mycket annat som går lika lätt att göra själv).
Jag försöker, man kan inte ta allt på en gång, men man kan göra nåt. DU kan göra nåt!
Bok 2:
Tur för skolan att den är obligatorisk av Anders Härdevik är en bok som bör läsas av lärare, av rektorer och av alla som har en åsikt om skolan, men främst de som arbetar i skolan. Boken gör ett tydligt avtryck i frågan om skolutveckling. Hur vore det egentligen om skolan inte var obligatorisk? Hade skolan då kunnat få eleverna att stanna kvar? Vad är det egentligen som gör en skola, en lärare till någon som kan stå emot konkurrensen? Du som arbetar i skolans värld: - tänk efter! Gör du det du vill eller det som förväntas av dig enligt hur "man alltid gjort"? Jag hoppas på det första.
I Tur för skolan... tar Härdevik upp en hel drös av faktoider och mycket annat som existerar innanför skolans värld, klassen och klassrummet är två av de självklara saker som han ifrågasätter. Han tar även upp hur vuxna möts i skolan, traditionellt i form av konferenser och hur ett arbetslag kan effektivisera sina möten och alla ändå får göra vad de är bäst på. Alla behöver inte göra allt och alla får inte heller hur de vill. Med jämna mellanrum finns det plats i boken för att skriva ner dina tankar och känslor och viljor efter det du läst. Förhoppningsvis kommer du att fylla sidorna med nya tankar, upprörda känslor och nya viljor - då är du på väg.
I form av slagordsliknande rubriker, guidar Härdevik läsaren genom hans egen resa inom skolvärlden, uppblandad med anekdoter och uppmaningar. Jag gillar själv det provocerande i rubrikerna "Timplanen - garant för underprestation" och "De fyra förskräckligheterna". Det finns MYCKET i den här boken som du som lärare säkerligen aldrig tänkt på, jag lovar att den kommer att rucka några av dina fasta föreställningar, och du kommer att vara glad för det efteråt.
Jag har många vänner som är lärare och jag vill råda er, som en vän, - Läs den här boken, på riktigt läs, ta det jobbiga med det goda och det goda med det onda och självvärdera på grunden. Sen kan vi prata mer skolutveckling. Boken finns att köpa via Jl Utbildning, köp den, eller låna min, för är det en rubrik som verkligen verkligen är sann så är det att det är väldigt tyst från skolans håll. Vi är skolan!
Vilken av dessa böcker du än läser:
- Läs om du är beredd att förändra dig.
- Kom ihåg: Du kan inte göra allt, men att göra något är långt mycket bättre än att göra inget alls, eller bara göra som vanligt.
Harry Potter och Den Flammande Bägaren
Jag har de senaste dagarna gått runt med Harry Potter och Den Flammande Bägaren av JK Rowling i öronen. Egentligen började jag lyssna redan då jag var hemma sjukskriven, men vet ni, den boken är LÅNG, och ännu längre blir den såklart när man lyssnar på den uppläst. Jag gillar fortfarande Krister Henriksson som uppläsare av Potter-böckerna, han gör helt klart ett bra jobb! Den här delen i Potter-serien är en av mina klara favoriter, den har verkligen allt! Harry och hans vänner börjar bli stora och visar en mycket vuxnare och allvarligare sida och flera av karaktärerna visar sig ha fler sidor än tidigare anat. Det kommer fram mycket i den här boken som vi tidigare inte vetat om. En sådan fantastisk sak som Dumbledores minnessåll presenteras här för att senare få en viktig roll. Givetvis är kampen mot ondskan temat i boken, även om det inte är tydligt första gången man läser denna bok, men andra (och tredje och fjärde) gången vet man vad som kommer att hända och det går lätt att se de planteringar som Rowling gör i denna bok. Boken får mig fortfarande att vilja gråta när Harry på ett oväntat sätt möter sina föräldrar.
Filmen går på tv idag, men eftersom jag hellre ser den utan reklam så spenderade jag eftermiddagen med att titta på den. Även filmen är en av mina favoriter men nu när jag såg den så direkt på boken så tycker jag att allt går så fort, de bara rusar igenom händelser som borde ta större plats. Till exempel hastar filmen bara över den del med Harry och hans föräldrar, den visar inte alls på hur Harry kan känna sig vid det tillfället. Däremot satt jag här och snyftade när Harry kommer tillbaka i slutet. Men, jag undrar fortfarande hur de ska rädda resterande filmer (de 2 som är kvar nu) när de inte redan tidigare har framställt Snapes dubbla natur. Efter filmen tittade jag på bakom kulisserna material och sedan började jag lyssna på nästa bok i serien. Ja, jag vet, jag är beroende. Jag började egentligen min djupdykning i Potter igen enbart för att jag skriver min C-uppsats om karaktärerna i böckerna, men nu känner jag mig näst intill beroende.
Jag har bara fått en kommentar på förra inlägget, tack Emilia, jag väntar dock på fler ord från er.
Eldens Hemlighet
Jag har nyss avslutat ytterligare en bok, Eldens Hemlighet av Henning Mankell. Boken var otroligt snabbt läst, jag började igår och blev klar efter bara ett par timmar idag. Bokens gavs ut som en gåva på Världsboksdagen för ett par år sedan och vi har haft den i vårt bokskåp på svenskan på jobbet länge, men jag har inte varit intresserad av att läsa den förut. Men, på en utbildningsdag på Skolverket för ett par månader sedan så gick det runt en lista där alla lärare som ville fick skriva upp sina "Isyxetexter" alltså texter som verkligen får eleverna att reagera (som att skära is med yxa), som alltid fungerar, och då hade flera lärare skrivit upp denna bok. Så, nu tog jag hem den i förrgår från jobbet och bestämde mig för att läsa den med en gång med tanke på att den också var rätt kort, knappt 200 sidor. Boken handlar om Sofia, en afrikansk flicka som tillsammans med sin familj tvingas fly från de banditer som en natt bränner ner deras by och mördar fadern. Sofias bästa vän är hennes syster Maria som är ett år äldre än henne, men som alltid verkar vara yngre. I familjen finns också en mindre bror. I den by dit familjen till slut kommer får de veta att det är förbjudet att avvika från stigarna eftersom det i skogen finns "nedgrävda soldater" som kan explodera när som helst, dvs minor. Men en dag kommer Sofia på en lek, där flickorna ska springa en bit var utan att titta, utan bara leda varandra. Det är bara det att Sofia springer iväg från stigen....
Jag förstår varför flera lärare har Eldens Hemlighet som sin "Isyxetext" för den väcker verkligen en hel del tankar och framförallt medkänsla. Berättelsen blir inte precis mindre gripande när man vet att den dessutom är sann och att Mankell själv träffat Sofia. I början av boken presenterar Mankell enligt honom ett av svenskans vackraste ord-okuvlig, och efter att ha läst den här boken är jag beredd att hålla med.
Läs!
Över Näktergalens Golv
I morse läste jag ut Över Näktergalens Golv, skriven av Lian Hearn. Boken är en fantasybok men har stora influenser av Japan. Redan i förordet berättar Hearn att boken (böckerna, boken är första delen i en trilogi) är väldigt inspirerad av Japan, men att den inte utspelar sig där på riktigt. Istället utspelar sig boken i ett påhittat land där Tomasu växer upp hos de Gömda. Läsaren får egentligen inte veta mer om De Gömda än att de är Gömda och att de inte är ett populärt folk hos de som bestämmer i de tre rikena. Vi vet inte varför de inte står högt i rang, det verkar inte viktigt. Tomasu blir räddad undan en säker död av en hjälte vid namn Otori Shigeru, som tar hand om honom, adopterar honom och ger honom namnet Takeo. Takeo visar sig tillhöra det sk Släktet, som besitter magiska förmågor och han blir tränad av en Mästare. Han lär sig att göra sig dubbel och att göra sig osynlig. Han får veta varför just hans hörsel är så otroligt utvecklad och han upptäcker många delar av sig själv som enbart ska ha kommit med hans fadersarv. Givetvis stormar det upp i landet och Shigeru och Takeo dras in i en komplott som de knappt kan komma levande ut ur. Den här boken är en ungdomsbok och det märks på det enkla språket och det ytliga sättet att beskriva händelser och känslor. Jag irriterar mig på att man som läsare inte får saker beskrivna för sig. Jag vill veta HUR Takeos utbildning går till och HUR magin i denna värld fungerar. (Tacka vet jag Belgarions viljan och ordet.) Jag känner inte riktigt för huvudkaraktärerna och jag har ingen dragning mot att läsa de andra två böckerna i serien. Jag är dock säker på att om man uppskattar lättlästa böcker och den japanska samurajkulturen så kommer man att älska den här serien.
Harry Potter och Fången från Azkaban
Jag har precis också lyssnat klart på den svenska inläsningen av Harry Potter och Fången från Azkaban, inläst av Krister Henriksson. Jag har givetvis läst boken både en och två och kanske tre gånger, men att lyssna på den inläst blev en helt annan upplevelse. Jag har alltid tyckt att Krister Henriksson varit lite stel (mest från Wallanderfilmerna) och tyckt att det är tråkigt att det är -han-som läst in alla mina älskade HP-böcker har nu ändrat åsikt totalt. Henriksson levandegör karaktärer, han läser in känslor och han gör boken spännande. Jag ville bara lyssna mer och mer, även fast jag visste hur det skulle sluta. Dock är det tråkigt att han har lite konstiga sätt att uttala vissa namn och platser (Her-mi-one är ett klart exempel).
Berättelsen i sig känner de flesta till: Harry får till sin skräck, och förvåning, veta att den förrymde fången Sirius Black är ute efter just honom. Hogwarts är invaderat av Dementorer, läskiga monster som vaktar trollkarlsfängelset Azkaban i vanliga fall. Den nya läraren i Försvar mot Svartkonster, Remus Lupin, visar sig vara värd sitt efternamn och lär Harry hur han ska kunna skrämma bort en Dementor. Harry får veta mer och mer om sina föräldrar och ställs i slutändan inför ett tidsbekymmer som han och Hermione blir uppmanade av Dumbledore att lösa på bästa sätt, för att rädda fler liv än ett.
Jag gillar den här delen i serien. Det är den första riktigt mörka HP-boken och en start till en annan era för Harry. Jag kommer ihåg när den kom ut och hur jag streckläste för att få veta hur detta skulle lösa sig. Klart värd högsta poäng, enligt mig ;).
"Rhett Butlers Berättelse"
Okej, här kommer då min första bokrecension. Jag funderade ju på att lägga in sådana när jag läst ut en bok, och det tror jag nog är en bra tanke.
Jag har läst Rhett Butlers Berättelse, skriven av Douglas McCaig. Boken ska bygga på Rhett Butlers bild av historien som utspelar sig i den klassiska och lovordade Borta med Vinden från 30-talet. Jag älskade Borta med Vinden som liten och att läsa denna "uppföljare" var helt givet för mig. Men, jag blev besviken.
Boken startar i Butlers ungdomsår och följer honom sedan genom diverse kvinnor, blokadbrytarperioden, kriget (såklart) och i centrum finns hans relation till Scarlett O'Hara och även den till Belle Watling. Den sistnämnda relationen har McCaig byggt ut och visar sig, i hans berättelse, spinna så lång väg tillbaka som till barndomen.
Boken är väldigt berättande och det jag irriterar mig på är att under långa passager så handlar det inte om Butler alls. Fokaliseringen ligger på andra personer och den allvetande berättaren låter läsaren gå in i huvudet hos fler än Butler, t ex hos Scarlett. Det här är för mig konstigt eftersom boken skulle vara ur Butlers perspektiv och ändå handlar långa passager om andra personer och deras liv och känslor. Det blev ett störande moment som jag retade mig på mer och mer. Boken heter "Rhett Butler's People" på engelska, och kanske ger det mer skäl till att låta berättandes ske på det sättet än den svenska titeln utlovar.
Ett stort problem är att det ju faktiskt skrevs en uppföljare långt före denna, nämligen Scarlett av Alexandra Ripley. Denna uppföljare har McCaig totalt valt att ignorera, därför finns inte ett spår av den berättelsen med i hans egen. Det blir mycket förvirrande för någon som läst Scarlett också, vilket jag tycker att man ska för det är en bra bok och en bra uppföljare på Borta med Vinden i sig. Jag hade tänkt mig Rhett Butlers berättelse som en tredje bok, att de skulle fylla i varandra, men det gör de inte och det gör att McCaigs bok inte slår så högt hos mig. Skulle jag ge den betyg skulle den få ungefär 2.5-3 av 5 möjliga. Det som gör den värd att läsa, för oss som älskade Borta med Vinden, är att man åter igen får bada i den tiden, de händelserna och de personerna som finns med i berättelsen.
