Harry Potter och Den Flammande Bägaren

harry 4 Jag har de senaste dagarna gått runt med Harry Potter och Den Flammande Bägaren av JK Rowling i öronen. Egentligen började jag lyssna redan då jag var hemma sjukskriven, men vet ni, den boken är LÅNG, och ännu längre blir den såklart när man lyssnar på den uppläst. Jag gillar fortfarande Krister Henriksson som uppläsare av Potter-böckerna, han gör helt klart ett bra jobb! 
Den här delen i Potter-serien är en av mina klara favoriter, den har verkligen allt! Harry och hans vänner börjar bli stora och visar en mycket vuxnare och allvarligare sida och flera av karaktärerna visar sig ha fler sidor än tidigare anat. Det kommer fram mycket i den här boken som vi tidigare inte vetat om. En sådan fantastisk sak som Dumbledores minnessåll presenteras här för att senare få en viktig roll. Givetvis är kampen mot ondskan temat i boken, även om det inte är tydligt första gången man läser denna bok, men andra (och tredje och fjärde) gången vet man vad som kommer att hända och det går lätt att se de planteringar som Rowling gör i denna bok. Boken får mig fortfarande att vilja gråta när Harry på ett oväntat sätt möter sina föräldrar.

Filmen går på tv idag, men eftersom jag hellre ser den utan reklam så spenderade jag eftermiddagen med att titta på den. Även filmen är en av mina favoriter men nu när jag såg den så direkt på boken så tycker jag att allt går så fort, de bara rusar igenom händelser som borde ta större plats. Till exempel hastar filmen bara över den del med Harry och hans föräldrar, den visar inte alls på hur Harry kan känna sig vid det tillfället. Däremot satt jag här och snyftade när Harry kommer tillbaka i slutet. Men, jag undrar fortfarande hur de ska rädda resterande filmer (de 2 som är kvar nu) när de inte redan tidigare har framställt Snapes dubbla natur. Efter filmen tittade jag på bakom kulisserna material och sedan började jag lyssna på nästa bok i serien. Ja, jag vet, jag är beroende. Jag började egentligen min djupdykning i Potter igen enbart för att jag skriver min C-uppsats om karaktärerna i böckerna, men nu känner jag mig näst intill beroende.

Jag har bara fått en kommentar på förra inlägget, tack Emilia, jag väntar dock på fler ord från er.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0