Jag tror... -

Födelsedagsfunderingar

Publicerat 2013-04-11 08:35:45 i Allmänt

Idag fyller jag år. Ja må jag leva uti hundrade år. Jag vaknade vid fyra i morse och kunde inte somna om. Det var inte för att jag förväntade mig att någon skulle komma in och sjunga och överösa mig med presenter, nej, inte den här gången. Jag har nog växt förbi den åldern-eller har jag det?

Jag vaknade för att jag hade drömt om Falun, vilket inte var helt oväntat då jag igår pratade länge med min bästa faluvän genom tiderna, Camilla, och vi pratade om hur länge sen det egentligen var jag bodde i Falun nu. Och om hur jag plötsligt kan fylla 34, när det känns som att jag nyss lämnade Falun. När jag flyttade hit till Västerås var jag 26, nu är jag 34. Jag vet inte hur det gick till!

I mitt huvud var jag nyss 23, och det var det jag var i drömmen också. 23 och student på Högskolan Dalarna. Så mycket har hänt sen dess, så mycket -viktigt-har hänt sen dess. Som jag sa till Camilla igår: "alla de där vuxna sakerna har ju hänt sen dess". Ibland sörjer jag tiden som går. Jag vet att jag har skrivit om det förut, om att jag ibland förbannar mitt goda minne för att det ibland skulle vara lättare att inte komma ihåg så jäkla väl hur det var att vara 6 år, 16 år och 26 år.

Man ångrar ju bara saker man inte gjort heter det, och det är helt sant. Idag, när jag fyller 34 ångrar jag saker jag inte gjort och jag vet inte om det är den bästa födelsedagsstämningen.

Vi planerar bröllop i september-ytterligare en vuxengrej. Jag bockar av listan med en bock efter en annan och undrar om jag någonsin kommer att göra något så spontant igen. Så spontant som det var att flytta till Falun, som att flytta till Västerås. Allt är genomtänkt och noga planerat nu för tiden. Allt är ekonomi, trygghet och vettighet. Idag är jag lite trött på det. Idag skulle jag ta ett jobb på Mallorca om det erbjöds mig (ja, detta är något vi diskuterat på jobbet i veckan, möjligheterna att jobba någon annanstans än i detta kalla liv.)

Jag är 34 år, min bästa vän är bara nåra år från 40 och min son är 3. Nyss var vi 22 och 25 och på väg hemifrån kåren mitt i natten. Nyss fanns inte Isak, eller? Har han inte alltid funnits?

Direktlänk, 2 Kommentarer

Kommentarer

Richard Sturesson

Hejsan kära vän!
Jag känner igen detta från mig själv. När man bodde i Falun var man ung, lite oerfaren om livet och en aning impulsiv - nu är man (snart?) medelålders och trygghetsknarkande. Samtidigt kan jag känna en säkerhet i mig själv som jag inte hade på samma sätt när jag var 25. Jag behöver inte fundera på när allt det "vuxna" ska ske - jag är ju vuxen nu. Och det känns rätt skönt. Samtidigt kan man ibland få en känsla av att inget spännande kommer att hända de närmsta tio åren, att allt bara kommer att rulla på. Kroppen känns inte heller som 25 tyvärr, man gubbar till sig... Men, man kan göra oväntade saker även efter 30. En bekant sa såhär: "Mitt jobb är världens bästa men nu räcker det inte längre". Så hon sa upp sig för att pröva något nytt. Tufft gjort, det hade jag inte vågat- inte just nu iallafall. Man kanske får göra en inre lista på vad som behövs i livet för att man ska må bra, och sedan följa den listan.

Lite tankar från mig idag
/Kram Richard

2013-04-11 @ 12:28:59

jessamy

Jag hitta dig :)
Har funderat över dig några månader och fasiken inte kommit på vad du heter :) Men visst är det du? Irmelin? =)

2013-04-26 @ 20:19:20
URL: http://jessamys.blogspot.com

Trackback

Födelsedagsfunderingar

Kommentera inlägget här:

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp