På min väg till gymmet cyklar jag förbi ett dagis, och idag när jag kom cyklande där så var det första jag såg tre killar som tröck-på ett otrevligt sätt-upp en tjej mot stängslet som omringar dagiset. Jag skulle gissa att de här barnen alla var i 5 års åldern, det är svårt att avgöra, men det är nog en ganska ok gissning. Tjejen såg inte glad ut, och låt mig upprepa att det var TRE småpojkar! Som jag är så fanns det inte en tanke på att -inte- stanna och säga till dem. Genast fick jag en förklaring av killarna att hon ju faktiskt knytit en knut som de inte fick upp, varav jag replikerade med att då får man faktiskt hjälpas åt, eller hämta någon fröken eller någon annan som kunde hjälpa till-absolut inte gå på den som knytit repet personligen, och med våld. De frågade då om jag var en fröken, och jag erkände leende att det var jag nog, fast för äldre barn. Det kanske gjorde det godkänt för mig att lägga mig i deras förehavanden för de lyssnade i alla fall ett tag på mig innan en av killarna bestämt sa "Nu får du åka vidare." Det gjorde jag också, och resten av vägen funderade jag på om jag gjort rätt eller inte. Eller förlåt, jag VET att jag tyckte att jag gjort rätt, det jag funderade på var om det är vanligt att människor gör så här. Jag hoppas att jag inte behöver säga att jag verkligen hoppas att det finns fler än jag som ser det som sin plikt som medmänniska i samhället att säga ifrån när någon blir orättvist behandlad?! Jag tror att vi skulle ha ett bättre samhälle om vi faktiskt la oss i lite mer än vad vi gör. Det är faktiskt inte bara i skolan, och av föräldrar och släkt, som man lär sig hur man ska göra och inte göra! (Det här inlägget passar ju faktiskt bra i min andra blogg också (ulrikaolofsson.blogg.se/skolan) så jag tror att jag lägger upp den där.

För övrigt har ännu en film gjort mig besatt. För några veckor sedan var det Sex And The City, nu är det Mamma Mia. Den första gav mig SATC-cravings, den sistnämnda fick mig att skaffa hem ABBA skivor och gav mig en stark känsla av att jag borde ta chansen att se den engelska versionen av musikalen i Globen nu i augusti.

Idag regnade det så att frisk luft strömmade in genom balkongdörren, jag njöt och Daniel gnällde.