Jag tror att jag inte varit riktigt tydlig med vem jag är, eller hur jag fungerar kanske snarare. Kanske vet bara mina närmaste, de som följt mig genom åren, hur jag fungerar. Kanske vet bara Frida, Anders, Emilia och andra som närvarat under hela min tid i Falun hur min hjärna fungerar? (För nej, när jag tänker efter så kanske inte ens älskade D har förstått, men det börjar nog i alla fall falla på plats hos honom också.)

Så, så här ser mina senaste år ut, i belastning, eller vad jag nu ska kalla det:

2001, våren: 

Här började det nog egentligen, C-kurs i Litteraturvetenskap, extra jobb på nätterna i hotellreception (ca 8 nätter på 14 dagar hela våren), vice ordförande i Kårhusstyrelsen. På hösten jobbade jag inte längre, men hade fullt upp med skolan, kårhuset och kärlekstrubbel.

2002, våren: 

Jag läste Socialantropologi på helfart, fast lyckades väl inte så strålande eftersom jag hade Kårhuset att oroa mig för även då eftersom jag bytte Vice ordförande mot Ordförandeskapet, vilket tillförde en plats i kårstyrelsen så det var möten på möten på möten. Jag påbörjade mitt egna företag med försäljning av sexleksaker på hemmapartyn . Under hösten plockade jag ihop poäng på 3 olika håll för att få ihop 20 p; Sex och samlevnad, Social psykologi och något mer som jag glömt bort. Jag hade då också börjat jobba extra på Hemköp.

2003: 

Studieuppehåll under 1, 5 år men jag fortsatte med att läsa Sex och samlevnad ut ett kulturperspektiv fram till sommaren, på hösten började kursen ur ett lärande perspektiv istället så jag läste även den. Heltidsjobbet på Studentkåren gjorde att jag var tvungen att säga upp mig från Hemköp, det var helt enkelt omöjligt. Ett heltidsjobb på kåren krävde massor av tid på möten, kontoret, resor och tid även utanför arbetstiderna, men jag fortsatte med egna företaget i alla fall-det blomstrade ju!

2004: 

Under våren jobbade jag fortfarande heltid på kåren och började avveckla mitt företag. Jag passade på att fixa poäng som jag inte klarat innan: Socialantropologin och engelska A blev klara och även Socialpsykologin. På vårkanten blev jag vald till samordnare för OSS, ett nätverk för studentkårer, samt steg in i att vara ordförande för Fullmäktige i Falun, en bra plats att ha kvar efter att jag lämnat den fasta platsen på kåren.

På hösten började jag plugga på heltid igen, men eftersom jag inte hade så mycket pengar kvar att ta ut från CSN så fick jag läsa 30 P/termin för att bli helt klar. Under hösten började jag inse hur min hjärna faktiskt kan bli smått överbelastad när jag har för mycket jag vill göra. Kombinationen praktik, studier och förhållande var ganska svår att upprätthålla åt alla håll, men jag tror att jag lyckades relativt bra. Just ja, jag började jobba på Hemköp igen, för tredje gången... det lustiga är att jag inte minns när jag hade min andra vända där... hmm. Någonstans i jyttret där uppe var det i alla fall.

2005, vår: 

Jag gjorde min sista praktik-termin samtidigt som jag påbörjade engelska B på halvfart. Samtliga lärare utom underbara Jonathan White på engelskainstutitionen berättade för mig att det var omöjligt. Inget är omöjligt i min värld och jag kombinerade skolan x2 med Hemköp, OSS och förberedelserna inför min egen examen. Förhållandet fick även det stor plats och jag anser fortfarande att det fungerade. Jag har nog aldrig pluggat så mycket i hela mitt liv, MEN jag klarade det! På sommaren gjorde jag min sista månad på Hemköp.

Höst: 

Flytt till Västerås, börja jobba och starta "det riktiga livet". Det riktiga livet kombinerades med en kurs i Etik i Skolan, 5 p i Uppsala. Jag gjorde inte klart den, nej, men jag hade bara en uppgift kvar att göra. Jag såg också till att ta 5 p av de kvarvarande poängen på B-kursen i engelska.

2006: 

Jobb, givetvis, men även nytt jobb på Ica, som jag påbörjade under hösten. Under hösten tog jag också de sista poängen på engelskakursen, vilket tog mig 10 veckors intensivt plugg och en tenta i Falun att få ihop. 

2007: 

Måste varit det lugnaste året i mitt liv ;) Jag jobbade faktiskt-bara, på skolan i veckorna och på Ica varannan helg.

2008: 

Inget mer jobb på Ica, aldrig mer. Däremot har jag hunnit med en sommarkurs med glans och skriver nu C-uppsatsen från 2001. Cirkeln sluter sig.

Så, varför har jag rabblat igenom detta, förutom för mitt eget höga nöjes skull. Är det bara för att klappa mig själv på axeln och för att lyfta fram vilken effektiv människa jag är? 

Svar: Nej.

Igår när jag gick från julfesten så meddelade jag chefen att jag nu skulle klättra på väggarna under lovet eftersom jag redan varit hemma ett par veckor. Han skrattade bara och meddelade att han visste vilket helvete det skulle bli för mig. Jag kontrade med att jag skulle skriva uppsats och han svarade "Ja, om du tror att du nöjer dig med det så...." (Jag ska nog lägga till i raden av människor som förstått mig: Min chef, trots att han inte alls känner mig på samma sätt och med samma historia som de andra jag räknade upp.)

Att inte jobba finns i min värld, att bara syssla med en sak existerar inte. Att dra ner .... nu, bara för att jag blev sjukskriven och hemma i 3 veckor, jag förstår inte ens tanken faktiskt. Jag förstår inte vad som skulle bli bättre, för det skulle bara driva mig till vanvett att inte ha saker att göra. Människor himlar med ögonen när jag säger att jag skriver min C-uppsats, jag fick en ömkande klapp på axeln innan sommaren när jag sa att jag skulle gå en sommarkurs och vi ska inte tala om hur oroade en del var när jag hade två jobb. Det gnälls från höger och vänster för att jag gör jobb hemma, för att jag gör saker i överkant. Det var genom det här jag bara ville förklara för er som tänker så, som oroar sig, som himlar med ögonen: