Stackars pyre

Över jul och nyår är jag och Daniel kattvakter till Daniels brors och sambos kissar, två små damer vid namn Lo och Lakkris. Det är inte första gången vi ger dem mat, men däremot är det första gången som det är så lång tid, hela två veckor. Vi har bestämt att inte ta hit dem eftersom det skulle kunna dels bli krig med våra kattkillar och dels så rubbar det tjejernas värld lite för mycket. I alla fall, dessa katter är vanligtvis väldigt fartiga, mer ute än inne katter och inte precis tysta av sig. I fredags var allt normalt när vi var där, men i lördags vägrade Lo äta och så har det fortsatt. En dag är väl en sak, men inte mer. Inte som det blev idag, tredje dagen. Hon verkade bara inte må bra alls! Så idag tog min oro över, det kändes verkligen inte alls tryggt och bra att lämna dem där borta ensamma och bara vara där ett par timmar varje dag. Så, idag ringde jag veterinären och det slutade med att jag tog med mig kissen och åkte till Strömsholms Djursjukhus. Där fick lilla tjejen vara med om både det ena och andra; blodprov skulle tas med nål i handen, sen fick hon dropp, sen skulle hon röntgas (och ligga fasthållen på rygg, väldigt obekvämt), sen in på ultraljud (och innan dess rakas på hela magen, fy katten) och till sist så skulle såklart tempen tas också (kan tilläggas att tempen på katter tas på det sätt som vi människor också gjorde förr i tiden, total övergreppsvarning). Det slutade med att jag fick åka hem utan kisse. Hon fick stanna kvar över natten för bevakning och så ringer de mig i morgon. När jag pratade med "matte" efteråt sa hon "Förlåt förlåt för vad du får göra", men hallå där, det är inget man kan rå för heller! Min kära sambo sa "Vad snäll du är!" men det är ju bara bullshit! Det handlar inte om att vara snäll alls, herregud den människa som inte skulle gjort samma sak skulle jag vilja ta mig ett allvarligt snack med! Jag utgår alltid från mig själv-hur skulle JAG vilja ha det om det var mina katter? Inte 17 skulle jag acceptera att någon såg genom fingrarna om mina katter tydligt visade att de inte mådde bra. 

Efter veterinären kom jag hem och satt i soffan ett par minuter innan jag åkte iväg för att köpa kattsand åt våra egna katter och sedan hem till Lakkris för att ge henne mat. Hon tackade mig genom att kissa både i soffan och i sängen... då var jag inte lycklig kan jag säga. Jäkla katt att protestera! Kan de här två veckorna gå fort snälla? 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0