Rånad

Eller vad heter det... bestulen, rånad, blivit väskryckt? Inte vet jag, men jag vet att det var en totalchock i säkert en timme efter det inträffade. Hur fasen kan man göra så? Där cyklade jag på i normal takt utan det minsta bekymmer i världen, och så plötsligt kommer den här moppen upp bredvid mig och innan jag vet ordet av så har killen längst bak sträckt ut handen och -vips- var min väska borta.
Min mobil borta
Min plånbok borta
Mina nycklar borta
Mina andra nycklar borta
Min tröja jag aldrig använt borta
Min väska borta
Mitt lilla brev som jag skrivit för att skicka till min gamla mormor som fyller år i morn-borta!

Vad faen skulle ni med mina saker till?
Mina foton i mobilen borta.
De där roliga filmerna jag och Camilla spelade in i Strömstad för två år sedan, borta.
Mina sparade sms - borta.

Jag kan aldrig för mitt liv förstå hur man kan göra så mot någon annan människa.
Nu är jag besviken på omvärlden, och särskilt på två 16-åringar på en moppe som tydligen inte hade annat för sig än att förstöra mitt förtroende för människor på mopeder för ett långt tag framöver.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0