Idag har vi inhandlat gardinskenor och ny matta. Fasen, mattor verkar vara något vi knarkar här hemma, vi blir aldrig nöjda! Vi var supernöjda i vintras när vi hittade nya mattor till v-rummet. Nu ligger de mattorna på balkongen, eftersom katterna hade sönder dem och för att vi hittade bättre mattor i augusti/september någon gång. Nu har vi dock hittat en bättre, rund (tack mamma för idén) matta att ha framför soffan, och plötsligt passar inte de vi hittade nyss. Hopplöst! Konsumtionssamhället äter sig in i vårt vardagsrum. Men... okej, nu skulle vi iaf hänga upp gardiner i v-rummet-äntligen! Men icke, för de små små krokarna som vi behöver vara slut.... nytt besök på ikea på onsdag då. Pengarna rullar iväg. 

Över till ämne 2 från rubriken:

När jag var liten avgudade jag Borta med vinden. Jag lånade boken om och om och om igen och plöjde den lika ofta. Jag var fascinerad av Scarletts beslutsamhet, av krigets inverkan på allas liv och slaget om slaveriet. När jag hittat filmen så blev den snabbt en favorit. Jag älskade de vackra kläderna, den gamla touchen och hur de framställt södern under denna tid. Men! Mest av allt älskade jag Rhett Butler. Han var mannen med stort M! Tänk, en sådan -man- som samtidigt avgudade Scarlett mer än allt annat, men ändå inte var rädd för att driva henne till vansinne och säga henne sanningen, i alla lägen. Jag ville träffa en Rhett, det var en sak som var säker. (Och kanske gjorde jag det också, ett par stycken som i alla fall trodde sig vara Mr Butler personifierad, men inte lyckades mer än med den arroganta fasaden, som tyvärr smittade ner även deras själ. )

Efter Borta med Vinden plöjde jag såklart även uppföljaren Scarlett, och följde serien med andakt på tv. När min farmor gick bort för 5 år sedan så var boken Scarlett en av de saker som jag räddade från hennes lägenhet. Även fast det saknas några sidor i den, så var det ändå just den versionen jag läst som liten, så den skulle jag ha. En gammal utgåva av Borta med vinden, från 30-talet, hittade jag på antikvariat. Nu har jag precis köpt hem "Rhett Butlers berättelse" som nyligen kommit ut. Antagligen kan den inte nå upp till Borta med vindens storhet, men åter igen får jag kasta mig in i södern och i kärleken mellan Rhett och Scarlett. 

Som av en händelse tittade jag då, som jag skrev igår, på Sex and the city filmen nyss... och även serien i somras och nu har jag ju plötsligt sett ljuset, meningen, djupet. Carries Mr Big ÄR ju 2000-talets Rhett Butler! Det finns inget att tillägga, den som protesterar tänker jag sätta på att tvångsläsa böckerna samt se om alla SATC-avsnitt som gjorts. Det ÄR så mina vänner....och eftersom jag är kär i Mr Big också så säger det allt. 

Renovering av kropp och själ går in i fas 2 idag-äntligen.