Livet på Scotland Street 44
Jag vet att detta inte kommer att låta som en bra inledning på en bokrecension, men jag vet egentligen inte varför jag läser Alexander McCall Smith. Egentligen är alla hans böcker rätt händelselösa, inte så spännande och inte speciellt utmanande för tankeverksamheten. Men kanske är det just det som gör dem så speciella. I min läsedagbok så tror jag att jag har skrivit samma sak på alla Damernas Detektivbyra-böckerna: "trivsam" och igår när jag skulle skriva om denna bok så skrev jag just "trivsam". Men kanske behövs dessa trivsamma böcker i en värld som inte alltid är lika trivsam? I "Livet på Scotland Street 44" så träffar vi Pat, som precis flyttat in i ett rum i en lägenhet tillsammans med Bruce, som är bland de värsta narcissister som jag träffat på i en bok. I huset bor också 5-åriga Bertie tillsammans med sin fanatiskt krävande mor och mesige far, och den spännande gamla damen Dominica. Och så här är det, härifrån följer vi mestadels Pats liv, men även Bruce i hans jakt på...vaddå?
Boken är helt klart läsvärd! Det speciella med den är att den tydligen har publicerats i en tidning som en följetong, som på Dickens tid. Varje kapitel är relativt kort och kan mycket väl ha fungerat som en följetong i en dagstidning, jag skulle nog i alla fall kunnat tänkas vara en av dem som följt den även den vägen. Så, i jakt på något trivsamt? Läs denna bok!
Kommentarer
Trackback
