Det är så vackert ute att om jag stannar upp och tittar, verkligen tittar och insuper allt omkring mig så är det så vackert att det gör ont. Sommaren i all sin glans, och våren - tänk när det är så där nygrönt överallt, och hösten när allt är rött och brandgult - visst är det vackra årstider. Men vintern, då det är riktig vinter och en fantastisk vinterdag som idag, med blå himmel och solsken - då är Sverige verkligen något annorlunda i världen. Då kan världen kännas så skör att den går sönder om vi bar rör en gren i skogen, eller trampar där ingen annan trampat (visserligen en tvångstanke jag led av förr i världen, men ändå). 

Jag irriterar mig just nu lite på alla som bara längtar bort, eller längtar framåt i tiden. Nej, jag säger inte att man inte ska planera, eller att inte jag tycker om sommaren och ledigheten och friheten. Det gör jag verkligen! Men här och nu! Vad hände med här och nu? I morgon är en annan dag, men IDAG kommer inte tillbaka. Varför gå runt och längta bort den dag som är idag, när du inte ens vet vad som ska ske nästa vecka. Ett besked, ett ord, en sekund kan ändra hur du tror att nästa vecka, nästa dag, sommaren, ska se ut, så varför längtar du bort?

När jag var yngre så fanns det en låt, faktiskt med Magnus Uggla av alla artister, som jag tyckte om att skriva ner, och sjunga, om och om och om igen. Den började:

 - Fånga Vinterns skönhet!