I helgen var jag och besökte min kära lillasyster i hennes nya hem i hennes nya stad-Karlstad. Hon har, efter 8 år, lämnat Norrköping därhän (förutom att hennes A bor där såklart) och tagit det stora steget in i universitet- och högskolevärlden. Jag får någon slags längtan efter att vara student när jag pratar med henne, fast det finns så många baksidor så på många sätt är jag glad för det läge jag har istället. Men, det är som jag sa till henne: "Det är något speciellt med att bara få gå och lära sig saker, insupa kunskap, hela dagarna." Men, sen finns det många delar som är jobbiga med att flytta, börja plugga på det här sättet och lära om på nytt såklart. De delarna är jag kanske inte avundsjuk på, men jag minns dem mycket väl. Tiden går, kan vi väl säga. Det är nu över 10 år sedan jag flyttade till Falun.
För inte alls länge sedan hörde/läste jag om historien bakom "Solen lyser alltid i Karlstad"-grejen, Solà i Karlstad var en välkänd, och munter, servitris i Karlstad och hon spred glädje omkring sig så pass mycket att hon fick en staty rest över sig. Jag var och kikade på henne i fredagskväll, och om jag får uttala mig om saken så är det inte hennes utseende som gjorde henne känd-om statyn gör henne rättvisa alltså. Hur som helst så har jag min egen Sol i Karlstad nu!
Nil?
Solà?