Äkta vara

Jag tänkte uppdatera hur det går, det här med att försöka se över kosten och inte äta en massa mat som jag inte vet vad det är i, och att försöka undvika så många E-monster som möjligt. 
Först och främst måste jag säga att jag känner mig både nyuppväckt och lite dum. Eftersom jag ändå känt min vän Frida i snart 10 år så är jag ju inte helt oinsatt i vilken skit det är vi sätter i oss, då hon är lååångt före mig när det gäller dessa saker (kanske mkt på grund av att hon är vegetarian också). T ex, härom dagen åt jag lunch med min kollega E och vi pratade om smågodis. Ingen av oss var särskilt sugna på smågodis längre, när vi nu verkligen tänkt till på vad det är I det. "Jag läste innehållsförteckningen för gelehallon och där står det "nöt", och jag verkligen insåg att de inte menar "nöt" som i "nötter", sa min kollega. Och nej, jag är inte dum, jag vet att det är gelatinet som innehåller detta äckel, men det är först nu jag liksom öppnat upp för att ta in detta. Så, nix nej till smågodis, och som sagt, jag är inte ens sugen, däremot ganska äcklad!

Idag var jag och D på Carlströms chark för första gången. Jag har hört talas om att det finns ett par gånger senaste året, men nu letade vi upp det också, för att kolla läget, kolla priser osv. Vi åkte därifrån med 1 kg nymald och nyslaktad nötfärs och kände oss som kungar. Det blir fler besök där, utan tvekan. Allt kändes så fräscht och äkta som det kan göra. 

Idag har jag bakat 3 surdegslimpor. Att baka är inte jobbigt, men man måste planera lite, särskilt om man ska göra surdegsbröd (som ju faktiskt är både godare och nyttigare än mkt annat bröd). Men gud vad det blir gott, och så mycket bättre det känns.

Igår köpte vi falukorv, men inte den som jag brukar köpa annars, en med så lite fett i som möjligt. Jag svalde mina tidigare normer och köpte den med mest kött i, inte minst fett i. Jag tittade snabbt på innehållsförteckningen på den vi brukar köpa och suckade tungt, bye bye liksom. Min tid som viktväktare har lurat mig in i tillsatsernas helvete och det gör lite ont att släppa dessa varor också, för det innebär att jag verkligen måste röra på mig mer för att inte braka iväg uppåt - antar jag. Per Moberg sa en gång i tv att om du går en timme varje dag så kan du äta vad du vill, jag hoppas att han har rätt!

I går var första besöket i skolmatsalen sen vi började, bara för att jag inte hade någon matlåda. Men det blev bara sallad och potatis. Det vänder sig i magen när jag tänker på allt annat som serveras till. 

Visst känns det som att jag har trampat bakåt i tiden, till den tid då man helst skulle ha sin egen slakt också, men jag har aldrig mått så bra eller känt mig så rätt ute. 
Jag vill inte förfalla till E-monsterlandet igen, jag vill få må så här bra!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag tror...

...det bor en hjälte i varenda flopp

RSS 2.0