Jag har hunnit läsa Glasblåsarnas barn också, klassikern av Maria Gripe. Det var kul att ha läst den eftersom det känns som att man ska känna till den helt enkelt.
Ibland personligt, ibland djupt, ibland allmänt och ytligt, men hur som helst så är det mig och mina tankar ni finner, det lovar jag.
Jag är inget bloggproffs, men jag passar på då jag hinner och jag försöker att inte göra detta enbart till en dagbok. Sådana finns det för många av där ute ändå. Följ mig, eller hälsa på då och då. Har jag funnits här sen 2005 så kommer jag nog finnas här ett tag till.