För fyra år sedan tog jag ganska så snart examen från lärarprogrammet. Jag och min kursare, Eva, skrev vårt examensarbete ungefär vid den här tiden, eller ja, vi påbörjade det i alla fall. Vårt examensarbete gick ut på att forska i hur lärare arbetar med skönlitteratur i skolan och även om de sk klassikerna har någon plats i skolan idag. Jag kommer ihåg att vi var oense om huruvida klassikerna ens -skulle- ha en plats i skolan. Jag vill nog i alla fall påstå att jag redan då var av åsikten att det viktiga var att få eleverna att läsa, INTE att de ska behöva läsa klassikerna med stort K. Jag är inte så mycket för klassiker. Jag är FÖR bra böcker, och bra böcker finns det extremt många av. En del är gamla som gatan och en del är splitternya, spelar det någon roll, så länge boken ger glädje och fungerar som en god vän? Svar: Nej!