Jag tror att det började redan förra hösten. Var och varannan dag när jag går till bilen så är han där, garagegubben, och hämtar sin bil. Vi har liksom samma tider. Men som att det inte räcker där så möter vi ofta han, och ibland hans fru, vid garagen när vi kommer med bilen. De är båda t ex fullt insatta i att Daniel håller på med körkortet (vilekt bör bli klar snart, han kör hur bra som helst nu ju), och igår konstaterade han även att jag nog skulle få vara hemma från jobbet snart igen. Med andra ord har han för länge sen (lät det som) sett att min mage växer.

Det är lite kul faktiskt.

Idag mötte Daniel garagegubben i sophuset istället, då blir det sopgubben på en gång. Vi är värsta tjenis!